Usch, hur ska man klara av detta mörker i massor av månader framåt? Känns ju som man går upp mitt i natten... men likt förbannat vaknar jag. Det ser ut att bli en solig dag i alla fall.
Framför väntar en lite annorlunda vecka. Måndag - onsdag är som vanligt, men sen åker kliniken på utbildningsdagar. Båtresa till Åbo eller vad det var. För er som inte minns det tackade jag nej eftersom jag hatar att åka båt. Jag blir ensam kvar på mottagningen.
Torsdagen kommer tillbringas i telefonen... hela dagen, med endast en timmes lunchuppehåll. Det kommer bli plågsamt att sitta en hel dag i telefonen. Inga sekreterare som kan hjälpa mig leta efter journaler och inga läkare att hjälpa mig med recept eller råd. Känns som att utmana ödet att ens sitta där. Det finns två läkare i tjänst, men en kommer vara på akuten och en på avdelningen och jag kommer antagligen inte kunna ha så mycket hjälp av dom. Vanligtvis har vi ju bara telefontid på förmiddagarna, så varför ska jag då sitta hela dagen? Jo, för att få ledigt på fredagen såklart.
På fredag åker jag söderöver igen... som jag längtar. Både efter att komma ner igen och efter att träffa Bäjb. Det är Värnamodagarna i helgen, så det blir lite partajande med. Förhoppningsvis även lite golf.
No comments:
Post a Comment