The Hell of Dammsugarpåsar

Man ska städa och prata i telefonen samtidigt. Då går det ju hur lätt som helst. Under mitt samtal med mamma hann jag polera hela köket, damma överallt och städa toaletten utan att jag ens märkte vad jag höll på med.

Lyrisk (eller nja) över att få prova mitt nya dammsugarmunstycke slet jag fram gröna döden ur skåpet och satte igång, men smulorna låg kvar prick där jag lämnat dom. Helvete, ska det va helt kass... nu när jag slängt det gamla. Men efter en titt inuti krävdes det inget snille för att inse att dammsugarpåsen var mer än proppfull. Jag har klarat mig på de fem jag fick med när jag köpte dammsugaren för många år sedan genom att regelbundet tömma ut dammet och återanvända... ja, även jag kan vara miljömedveten även om det inte är ofta.


Den här gången gick det inte och jag råkade slita sönder hela påsen. Till mig förskräckelse var det den sista. Det var bara att snällt ställa in dammsugaren igen. Så nu måste jag alltså ge mig ut på dammsugarpåsejakt. De som vet säger att det inte är så svårt nuförtin och att det finns universalvarianter, men jag vet inte om jag tror på det. Eftersom jag rev sönder den andra och inte kan ta den ur soporna utan att få skräp och damm på hela golvet kan jag ju heller inte ta med mig ett exemplar och jämföra. Darn! vad gör jag nu?