Vart tog min dag vägen?

Fastnade nyss med blicken på datorklockan och inser att hela dagen snart gått. Hur sjutton gick det till... det var ju nyss morgon. Helgen är snart över... panik!!! Jag sitter och sippar på mina andra Cola Zero för dagen. Jag har kommit på att det cola hjälper bättre mot min konstanta törst. Dessutom är det ju smaskens.

I tidningen skrivs om ännu en läkarmiss. Det är Stefan som efter en mopedolycka som krossade ansiktet på honom blev hemskickad från akuten utan att ens få skallen röntgad. Varför händer en sån sak? Jag vet inte hur det är i Mora, men jag vet hur det är här. Att patienter väntar i 5-6 timmar är inget ovanligt. det beror inte på att personalen där slöar och inte har lust att ta hand om patienterna, utan det handlar om brist på resurser. Man måste prioritera och de lågprioriterade måste bort för att man ska kunna ta in nya med värre åkommor. Visst låter det hemskt? Japp, men det förändrar ju ingenting. Vad gäller akutvården är jag helt på Göran Hägglunds bana. Alla ska få hjälp inom 4 timmar... max. Hur man ska fixa det lämnar jag till politikerna.

Inte helt otippat fortsätter SJ ha problem i sommarvädret. Fyra tåg har stått still under ovädrets makt och jag börjar bli riktigt nervös inför min resa till Göteborg nästa helg. Det bådar ju inte gått. Nu är det ju uppe i flera tåg om dagen som får stå still eller går sönder. vad är oddsen att mitt klarar sig?

Det var ju länge sen jag behövde åka tåg nu. Jag har varit bortskämd med HellSaab i över en månad medan mamma varit i USA. I mon ska jag lämna honom åter för på måndag börjar stackars mamsen jobba igen. Tycker så himla synd om henne. Fast det är faktiskt lite mer synd om mig som inte ens kan börja tänka semester än. Jag har en plan... jag tror inte den kommer gå i lås, men en liten gnutta hopp finns. Vad det gäller tänker jag inte säga. Vill inte jinxa den.