Jag är GLAD GLAD GLAD!!!

Jaha, så idag kom Annika, Gunnel, Britt och Barbro tillbaka från semestern. Efter att ha fått full rapport om vad de gjort och sedan fått hört det tio gånger till när de berättade för andra, sjönk humlret som en sten. "Å, va härligt det varit!, " Jag har haft det SÅ bra" och "Vilken himla tur med vädret!". Jag försökte le, medan jag bara blev mer och mer irriterad över att höra hur underbart de haft det, medans jag gått och slitit som ett djur.
Det blev inte bättre för att jag började i telefonen och råkade ut för en massa griniga patienter, som inte varken visste om eller kunde rå för min sinnesstämning, men som inte på nåt vis gjorde den bättre. Dessutom var jag nervös för att få tvärnej på det förslag jag knåpat på hela helgen i huvudet.

Efter mycket pusslande och trixande slängde jag fram ett förslag till min kollegor. Jag började med Annika. För att allt skulle gå i lås skulle hon behöva täcka för mig måndag eftermiddag och hela torsdagen. Jag trodde det skulle bli det svåraste. Annika är forskningssköterska på heltid och jag skulle därför inte kunna kompensera henne på nåt sätt. Hon sa genast ja. Jag blev överlycklig, men försökte dämpa det för jag hade två kvar att fråga. Jag väntade ända till eftermiddagen med Gunnel eftersom jag vart säker på att hon skulle säga nej. Hon skulle behöva täcka för mig resten och jag skulle i gengäld täcka för henne när jag kom tillbaka. Hon påpekade först att hon hade mycket att göra, funderade en lång stund, men sa sen att det skulle ordna sig. Jag fick ett ja till. Nu var det bara Heléne kvar. Chefen... egentligen sekreterarnas chef, men vår med nu när Eva gått på semester. Kanske skulle hon ha invändningar i att ändra på saker som inte var hennes från början. Detta visade sig vara det enklaste av allt. Hon bara undrade hur hon skulle ändra i min semesteransökan och skulle sedan fixa det på en gång.

Sen gick jag på moln. Jag dansade fram resten av eftermiddagen. Jag fick mens mitt i allt och ganska ont, men det gick otroligt bra att förtränga tills värktabletterna börjat verka. Tänk vad humöret kan göra.

På vägen hem tog jag en promenad, full av energi. Gick över staden och helt plötsligt hängde de där framför mig. De mjukisshorts jag letat efter i flera veckor. De var svarta, precis rätt längd och på rea. 90 pix. När jag skulle betala var det halva priset på det. Sen gick jag till Indiska för att kolla efter den klänning jag tittat på så länge. Jag var övertygad om att den skulle vara slut för det fanns bara en small kvar när jag kollade sist... men den fanns kvar. Dessutom hittade jag ett linne på rean med. På vägen hem studsade jag ännu högre. Jag är lycklig. Jag är rent ut sagt SKITGLAD OCH JAG ÄLSKAR MINA KOLLEGOR!