En timma pw = en CD

Nyss hemkommen efter en timmas powerwalk i solen och blåsten. Det blåser inte dåligt, men det var riktigt skönt. Till sällskap hade jag min ljudbok. Premiär. Jag vet inte... inte så himla imponerad. Jobbigt att höra samma röst hela tiden. Dessutom var det lite svårt att hänga med när det bytte kapitel och personer, men det är väl en vanesak kanske. Jaja, bra sällskap var det i alla fall. Första CDn tog slut precis när jag satte nyckeln i dörren. Vilken jäkla tajming va?

Nu vart jag helt kaputt. All energi tog slut. Jag kan inte annat än sitta här i soffan. Jag börjar få ångest. Jobbångest. Jag börjar minnas hur jäkla trött jag var bara för ett par dagar sedan. Svullen, seg i huvudet och ont i kroppen. Lördag och söndag har jag mått riktigt bra ju! Tröttheten har varit som bortblåst och jag har konstigt nog lyckats förtränga det mesta av den plåga jobbet innebär just nu. Men nu börjar jag bli påmind igen. Fy, ska allt de där komma tillbaka nu? Jag hoppas mina utvilade återkommande kollegor har sympati för min trötta och psykiskt utmärglade person,

men nu ska jag inte deppa ihop i förtid. Söndagen är ju inte slut ännu. Lite Cola Zero i blodet är nog vad som behövs för att få energi att orka med en kväll i soffan.