Vet ni vad jag minns av min första dag som sjuksköterska? Ingenting. Absolut ingenting... förutom skräck. Vet ni vad jag minns av mina första veckor som sjuksköterska? Att det var ett helvete. Det var inte ett dugg roligt eller spännande. Det var en smäll på käften och skapade ångest och en röst i huvudet som sa att jag aldrig i hela mitt liv skulle klara detta. Jag hade valt helt fel.Det tog ungefär ett år innan jag började känna mig säker på de mest basala sakerna, men så fort det kom in nån som skulle göra en större operation och man visst man skulle vara på den sidan knöt det sig i magen. Det tog ytterligare ett år innan jag började känna mig trygg i yrkesrollen och säker på mig själv i mina val.
Och alla nya sköterskor jag träffat under mina år vittnar om samma sak. Än i dag måste man hela tiden fråga. Man blir aldrig fullärd... även om man lär sig hantera situationer bättre. Och det är väl en del av yrkets charm... nya utmaningar hela tiden. Men när man är ny och inte har en stabil grund att stå på är det ett helvete rakt igenom.
Anledningen att jag tar upp detta är den debattartikel som publicerades i gårdagens DN där Birgir Jakobsson, Sjukhusdirektör Karolinska universitetssjukhuset och Barbro Fridén, Chef Astrid Lindgrens barnsjukhus påpekar hur dåligt förberedda sjuksköterskorna är för de krav som ställs på dem efter utgången utbildning. Man kastas rakt in i verkligheten och ska ha ansvar för patienters liv... detta efter en utbildning som i princip endast är akademisk idag. Konsekvenserna är förödande. De nya mår dåligt och kan vara en hälsofara för patienterna och de äldre, erfarna sjuksköterskorna får dra ett enormt lass med sjukskrivningar som följd.
"Å ena sidan kritiseras missförhållanden och brist på specialistutbildade sjuksköterskor, å andra sidan framhävs vårt aktiva patientsäkerhetsarbete som i vissa stycken nationellt ledande och vår beredvillighet att själva rapportera misstag och felbehandlingar som föredömlig."
Riksdagsledamoten Margareta Cederfelt (M), själv sjuksköterska, skriver i sitt svar att man borde införa AT även för sköterskor och jag tycker detta borde vara en självklarhet. Sjuksköterskor idag... i alla fall på sjukhus, får större och större ansvar. Vi tar över mer och mer uppgifter från läkarna. Men till skillnad från dom ska vi kunna allt direkt när vi tar upp huvudet från böckerna. Vi ska själva sätta teorin i praktik, samtidigt som man kastas rakt in i en värld där man ofta inte har tid att tänka och koppla det man gör till det man har läst. Man lär sig ganska snabbt hur man ska göra de praktiska tingen, men så länge man inte fattar varför eller i vilka situationer gör det bara nytta för stunden.
Förväntar man sig ett bra utfört och patientsäkert jobb av sjuksköterskorna, måste man ge dem de förutsättningarna. Det är enkelt.
3 comments:
Hej! Är själv ny-utexad sjuksköterska (jan. -10) och ska börja mitt första riktiga jobb i augusti (språkstudier i annat land kom mellan). Är supernervös.
Ville bara skriva att jag håller med dig, alla sjuksköterskor jag pratar med säger att det första året är hemskt, att man känner sig så bortkommen och som att man inte har koll på nånting. Det värsta är nog att alla säger det som nåt självklart, som om det skulle vara tröstande att alla nya sjuksköterskor mår skit det första året. Bra arbetsmiljö, bra patientsäkerhet? Inte konstigt att man inför alla möjliga säkerhetsrutiner som egentligen inte är anpassade för sjukhus för att säkerställa något som inte hade varit ett problem om sjuksköterskorna hade fått känna sig säkra i sin profession redan från början. Jag tycker att det är bra att utbildningen är mer akademisk än innan, MEN det har tyvärr skett på bekostnad av klinisk erfarenhet. AT för sjuksköterskor låter faktiskt jättebra. Om man kunde få tjänstgöra på olika avdelningar, som en del av utbildningen efter de tre teoretiska åren, hade man lärt sig att hantera alla möjliga situationer som kan uppkomma på ett bättre sätt. Som det är nu har de sjuksköterskor som bara jobbat på låt oss säga en medicinavdelning inte så bra koll på kirurgiska sjukdomar. Självklart ska de vara proffs på sin egen domän, men man måste ju ha ett litet hum om andra sjukdomar också.
Jag hoppas att mina första 6 månader kommer bli bra, jag är rätt inställd på att vara helt bortkommen den första dagen, kanske kommer jag inte ens komma ihåg den.. :)
Mvh
Det kommer gå bra... man tar sig i genom det på nåt sätt. Kollegorna är allt! Du kommer antagligen vara ganska slutkörd och tycka du inte duger till, men håll bara i huvudet det du själv skrev ovan: Alla känner samma sak.
Och såhär efteråt vet jag att jag är en jäkla bra sköterska. Jag vet även att jag gjorde bra ifrån mig under mina förvirrade år, även om jag inte visste det då. Beröm hör inte till vardagen inom detta yrke tyvärr.
Jag frågar nåt varje dag... flera saker... man blir som sagt aldrig fullärd och det är vad som gör jobbet spännande och givande även efter många långa år.
Lycka till på nya jobbet!
Jag tror att du har den allra bästa förutsättningen att lyckas.
Att vara medveten om att man inte kan allt bara för att man är klar i skolan, är grunden för att vara bra på det man gör. Ingen kan allt och det är en större styrka att kunna säga DET än att låtsas att man kan allt - och sen göra något riktigt galet.
Välkommen i gänget. Det är ett bra jobb. Själv har jag gått från slutenvård till öppenvård och har nu specialiserat mig på astma och allergi samt jobbar med ungdomar och sex och det är jättekul, lärorikt och utmanande, varje dag.
Elisabeth
Post a Comment