Upphittad mutter

I morse när jag kom till jobbet och parkerade min cykel låg min mutter där på backen och glimrade i solskenet! Jag blev så glad! Men det borde varit omöjligt så som jag letade igår. Problem solved alltså! förutom det faktum att jag skruvade loss allt i onödan och måste skruva fast skiten igen.

Den var så himla varmt och skönt i morse. Solen sken när jag cyklade till jobbet. Sen informerade Susanne mig om att det skulle bli regn till kvällen och på bara nån minut var solen borta. Nu x antal timmar senare är det fortfarande mulet, men varmt och inget regn. De som bryr sig om trädgårdar och sånt ber om regnet... jag kan lika gärna vara utan hela sommaren igenom.

Idag vinkade jag av ännu en kollega för semestern. Emma denna gången. Och i mon går ytterligare en sekreterare. Det blir mer och mer plågsamt att höra hur glada de som går är, men det går ju framåt för min del med tack och lov. Efter i mon är det i alla fall bara tre veckor kvar. Fortfarande en evighet, men en kortare evighet.

Är det nån mer än mig som ser ut som ett pizzaface? Värmen och den torra luften får finnarna att ploppa upp som ogräs. Solfinnar beter sig på nåt sätt annolunda än vanliga finnar. De går inte att klämma utan bli istället onda och röda som om de vore infekterade från start. Och jag har aldrig varit den som kan låta bli att riva på torra prylar, vilket ju bara leder till att de blir värre. Jag försöker återfukta med min fettfria kräm som en idiot, men det verkar lönlöst. Man kan väl bara hoppas att huden vänjer sig tillslut.

En mulen dag som denna passar utmärkt till att läsa lite. Jag funderar dock på om innan jag ger mig på boken ska passa på att springa en sväng när det inte är gassande varmt. Eftersom jag tränade på steppern i morse är det inte alls nödvändigt, men det skulle vara ganska skönt.

'