Knivman i skogen

Det är väldigt svårt att se hur det ska kunna bli åskoväder just nu. Himlen är klarblå och det känns faktiskt inte direkt kvavt fast det är otroligt varmt. Dock vet jag ju att det kan ändra sig illa kvickt och meteorologerna brukar ju sällan ha fel när det gäller dåligt väder.

Jag har i alla fall varit i Varbergaspåret och sprungit mina två varv. Det var hett hett hett. Fördelen med att springa två varv i stället för ett långt är i alla fall att man kan ha vätskepaus på mitten och det behövs verkligen för att inte tuppa av.

På sista varvet höll jag på att skita på mig (ja, inte på riktigt då). Helt plötsligt prasslar det till inne i skogen och när jag kollar dit ser jag en man. Ni vet en sån där med fåror i ansiktet. Magerlagd med seniga muskler... likt en gammal kåkfarare alltså. Bakpå sina ljusblå slitna jeans har han ett knivfodral hängandes och i handen en kniv i högsta hugg. Jällar va rädd jag blev. Med tanke på alla våldtäkter som varit under året och att det var ett tag sen han/dom slog till är man ju lite på helspänn när man är ute. Många tankar hann passera i huvudet på den korta stunden som var innan mannen böjde sig ner för att skära av en gren eller nåt. Han var alltså ingen mördare eller våldtäktsman, utan bara ute efter nån slags grenar i skogen. Måste dock erkänna att jag sprang sista biten väldigt snabbt och med hjärtat, som slog minst 200 bom i halsgropen.

Nu efterlängtad frukost och nedvarvning.