Svinförbannad!

Jösses vad humöret sviktar nu. Hör jag en till nämna semester brister det nog. Jag har hela dagen blivit pepprad av kommentarer runt om mig hur härligt det är att det bara är två dagar kvar. HÅLL KÄFT! min söta Susanne är i alla fall noga med att lägga till att det är sund om mig efter varje gång. Tack, Susanne du är en pärla. För det är synd om mig... riktigt jäkla synd om mig är det. Två veckor och en dag kvar.

Till saken hör att på måndag kommer folk tillbaka som haft tidig semester. Vi har ändrat om en hel del i medicinrum och i skåp och vem kommer få ta smällen för det? Jag såklart. Jag kommer ensam få försvara hela skiten. För gnäll kommer det bli. Pust!

Idag är det så där jäkla otäckt kvavt igen. Konstigt nog frös jag hela förmiddagen. inte för att det alls var kallt, men min kropp mår inte bra, varken fysiskt eller psykiskt och jag tror det var en biverkan av detta. Alla andra gick och torkade svett, medan jag hade gåshud och funderade på att ta på mig en kofta. Men efter lunch vände det som en sida på i en bok. Fötterna blev klot och värkte och benen kändes som tegelstenar. Jag blev varm och fick ont i huvudet. Åska på G. Toppen! Än så länge har det inte dundrat... endast några droppar föll på huvudet när jag cyklade hem och nu går det knappt att andas.

Till nåt lite roligare så är mamsen hemma nu. Hennes resa hade gått smärtfritt tack och lov, men nu var hon trött. Jag hade tänkt åka dit efter jobbet, men jag vet hur jäkla trött man är och det är bäst hon får sova. Jag är glad hon är hemma... det känns lite mer som saker är på plats.