Jag vart lite konfunderad först måste jag erkänna, men inte lika förvirrad som de två unga män med rödsprängda ögon som kom från andra hållet samtidigt som mig. De hoppade av sin cykel, tittade förvirrad på avspärrningen, kliade sig i huvudet och stod där länge innan den ena sa: "Varför har de ställt dom såhär?". Hans lika förvånade väl bara skakade på huvudet och sen stod de där en stund till. Inte fören jag styrde till höger och cyklade in på vägen till höger för att ta mig runt, fattade de hur de skulle kunna ta sig förbi hindret. Deras totala nollställdhet roade mig hela vägen runt Varbergaspåret.
No comments:
Post a Comment