Smärta

Usch... min kropp gör ont. Den gjorde ont när jag vaknade redan. Jag orkar knappt lyfta armarna. Kroppen är helt slut... helt utmattad. Att vara trött är en sak, men det är riktigt otäckt att vara så trött rakt igenom att man inte vet vart man ska ta vägen. Det stör mig att jobbet ska ta all energi man har och inte lämna nån ynka energi att leva. Hur ska jag kunna förmå mig att ens gå till jobbet två dagar till denna vecka... och sen tio till... Nyss började jag nästan grina när jag inte fick till håret som jag ville (nåt jag inte bryr mig om alls till vardags annars... det är ju bara en sketen tofs). dessutom blev jag nästan rädd när jag såg mig själv i spegeln imorse. Ögonen lyser rött av spruckna blodkärl och svarta ringar under ögonen lyser rakt igenom brännan.

Idag kommer mamsen hem efter en hel månad hos syster i USA. Stackars henne... men jag är glad att få hem henne igen. Det känns ju alltid tryggt att ha mamsen på hemmaplan.