Tidens tempo

Tidens framfart är ganska läskig när man tänker på't. Hur kan den kännas så olika snabb beroende på vad man gör? En timme är ju alltid en timme, en dag en dag o.s.v.

Hur vi uppfattar tiden, och förhåller oss till denna, är mycket individuellt. Vi människor har ingen medfödd, inbyggd, tidsuppfattning. Istället är det så att det begrepp för tiden som existerar i olika kulturer är socialt inlärt och speciellt anpassat till respektive kultur. Den subjektive upplevelsen av tiden blir en viktig del av vår egen identitet. Samtidigt med den subjektiva känslan av tid existerar det objektiva som definierar för oss hur lång en minut, en timme är.

Tid, rum, medvetande och rörelse är centrala begrepp som på olika sätt är starkt sammankopplade med varandra. Den rumsliga processen berör grundläggande perception medan uppfattande av ”tiden” mer är en fronto-temporal process. Medvetandet berör det som finns i nuet på kortikal nivå. Rörelsen kan vara sammanlänkad med tid och rum där den kan handla om flera händelser efter varandra i ett tidsperspektiv och handla då mycket om den spatiala komponenten.

Nån mer än jag som blir snurrig av att läsa ovanstående text? Jag tror att man ibland gör bäst i att inte fundera så jäkla mycket över saker, men anledningen att detta kom upp nu är ju såklart för att jag är sjuk = rastlös till döds. Tiden tycks gå en sekund framåt och minst två tillbaka. Hade jag varit på jobbet hade dagen gått minst dubbelt så fort.

Överlag känns det ju som tiden går snabbare och snabbare ju äldre man blir och jag undrar... Jag har levt i snart 30 år och med lite tur kan jag leva samma antal år 2 gånger till. Dessa första 30 år har ju tagit ganska lång tid när man tänker efter... 30 år för att va exakt. De första åren minns man ju inte så mycket av, men om vi tänker tillbaka på när jag var t.ex. hälften så gammal d.v.s 15 år. Man minns känslor, sinnesintryck, upplevelser som om det var igår. Samtidigt känns det otroligt länge sen och de där känslorna, sinnesintrycken och upplevelserna är känns totalt annorlunda även om de skulle vara samma input-källa idag 15 år senare. Jösses, hängde ni med? Vettisjutton om jag gjorde det själv. Hur kan det kännas så samtidigt? Har det gått snabbt eller inte? eller har det helt enkelt bara tagit... exakt 30 år?

Om upplevelsen av att tiden går snabbt ökar med åren, kommer nästa 30 år då kännas som de går ännu snabbare? Och på vilket sätt... medan jag lever dom, eller även efteråt när man tänker tillbaka? Jag vet inte hur det ska kunna gå mycket snabbare? Kommer jag hinna med allt? Det känns skrämmande och jag kanske ska vara tacksam över att det känns som det går sakta ibland. Återhämtning ska ju vara bra för både kropp och själ sägs det.

Ja, hörni, är det nåt jag är bra på är det tydligen att göra mig själv och de runt om mig förvirrade. Jag ber så högaktningsfullt om ursäkt och återgår till att stirra på klockan. Tick Tack, Tick Tack (låter klockan verkligen så...)