A tooth for a tooth

Det pågår ett frenetiskt tandvårdsarbete i familjen Hjort/Svärd and here's the reason why. Christian får tandvärk... väntar flera månar och det blir bara värre och värre. Går till sist till tandläkaren och får dra ut två tänder hos käkkirurgen och gå åtskilliga gånger och ta bort tandsten. Samtidigt i en annan del av landet drar mamma ut en tand p.g.a. ihållande huvudvärk som tros komma från tänderna.

Nu ska jag berätta för er om mina tänder. Typ.

Confession: Jag har inte varit hos tandläkaren på 10 år (!). Pinsamt, men sant. Sist jag var där måste varit innan jag fyllde 20 för jag har mig till minnes aldrig betalat för att gå till tandläkaren.
Åren efter 20 var jag för snål att gå. Vad gör det väl om man väntar nåra år? Sen började jag plugga och hade inget val än att va snål. Med CSN som inkomst är ju tandläkaren bara att glömma. Minns att jag blev uppringd av folktandvården som undrade om de skulle fortsätta kalla mig och jag svarade: Nej, jag hör av mig när jag vill komma. Haha, så slut man kan va. Klart jag inte gjort. Jag har inte haft några bekymmer och har helt enkelt och ekonomiskt korrekt förträngt detta.

Jag är inte rädd för tandläkaren... inte alls. Dock känner jag ett obehag vad gäller tänder. Jag har mycket svårt att höra någon annan borsta och ryser ända ner till fotknölarna. Detta beror på att jag för länge sen (och detta lär väl också varit innan jag fyllde 20) fick en nasty halsinfektion som satte sig på tandköttet. Detta orsakade att papillerna (tapparna av tandkött mellan tänderna) helt sonika trilla bort när jag borsta och det blödde litervis. Tandläkaren spruta mitt tandkött fullt med nån syra och sen fick jag inte borsta på väldigt länge. I veckor sköljde jag med klorhexidin och fick gå till tandläkare 2ggr/veckan och putsa. Detta har alltså skapat ett litet motstånd till att tänka på tänder och kanske är det omedvetet därför jag hållt mig borta från tandläkaren. However... på grund av detta kunde jag inte under några omständigheter använda tandtråd. Det har alltid gett mig panik och en tro att allt ska rasa och det gör ont i hela kroppen. Detta kombinerat med att jag har lätt att få tandsten gör att mina mun säkert är som en bergsmassiv i norra Italien, som i sig skapar annan oreda som hål och prylar. Men jag har inte på dessa 10 år haft några bekymmer alls som jag känt av. Visdomständer har jag nog tillstymmelse till, men inte mer än så.

Efter Christians tandvärk bestämde jag i alla fall för att ta tag i saken. Eltandborste inköptes och tandtråd i form av plackers tvingade jag mig själv att använda och nu går det riktigt bra. Jag ville inte gå till Folktandvården. Jag jobbar i landstinget och vill hellre ha privat vård (tolka som ni vill). Jag sökte mig runt interwebben, men hur fan ska man kunna välja mellan alla dessa privattandläkare som dessutom verkar vara ett släkte som inte ännu slungats in i it-samhället och skaffat sig en hemsidor. Något som jag kräver för att ta dem seriöst. Jag är ett barn av min tid.

Nu visade det sig att jag inte behövrde välja. En av våra doktorer visade sig ha en svåger som är en av Örebros mest respekterade tandläkare. "Ge mig dina uppgifter fixar jag in dig där" och det var det.

Sedan dess har programmet sätt ut som följer:

Tandsskötsel a'la Hjort/Svärd

Tandborstning minst två ggr dagligen, numera med eltandborste
Tandtrådsrengöring även detta två gånger dagligen
Munsköljning med FLUX morgon och kväll
Intag av 4-6 Flourtabletter (med smak av smultron eller banan)

Idag... typ 3 månader senare kom det en kallelse. 22 september ska jag dit och få min dom och antagligen förlora alla mina sparpengar. Jag är förberedd på det värsta och så länge de säger att jag inte kommer tappa alla mina tänder är jag nöjd. Det ska bli otroligt skönt att få bort all tandsten och börja från scratch. Känns ganska bra att jag i alla fall de senaste 3 månaderna skött om min tänder ordentligt... hoppas det syns och märks. Fan. nu blev jag nervös.