Regn och höstmys

Jag ser ut som en dränkt katt (förutom att jag inte har lika mycket päls). Det spöregnar ute. Att jag är ägare till både ett relativt nytt paraply och ett nytt regnställ hjälper ju inte mycket om det ligger hemma. Det känns riktigt kallt också. I morse hade jag till och med velat ha vantar är jag cyklade till jobbet. Skönt... och mysigt. Ikväll ska jag unna mig en kopp te tänkte jag och kanske till och med tända lite ljus.

Vet inte om det är mitt försök till en mer positiv inställning som funkat, eller om det helt enkelt är att veckan börjar närma sig helg som gjort det, men dagen har faktiskt gått betydligt mycket enklare och smidigare. Vi var klara så pass att vi kunde sitta nästan en timme på slutet och dricka kaffe och snacka skit med läkarna i fikarummet innan vi gick hem... något som känns som vi gör mer och mer sällan nuförtin.

I morgon ska jag få agera operationssköterska... nästan i alla fall. De är kort om folk på operation och de behöver hjälp på ESWL-enheten (stötvågsbehandling av njursten för er som inte vet). Nu är ju inte detta riktigt operation eftersom man aldrig skär nåt i huden, utan behandlar igenom, men det innebär lite förberedelser inför med infarter, dropp och premedicinering och övervak efteråt. Det ska bli skoj... dels för att jag tycker det är kul och dels för att det är lite annolunda mot de vanliga fredagarnas cystoskopimottagning.

Om man ska se nåt negativt med dagen är det att jag tycks ha sträckt mig mellan skuldrorna. Vet inte hur eller när, men så fort jag gör en rörelse som innebär att jag drar nåt emot mig (som öppnar en dörr eller skär en ostskiva) hugger det till så jag får kippa efter andan. Och jag som hade tänkt ett styrkepass idag. Känns som det kommer bli svårt, så jag kanske får unna mig en vilodag från träningen och bara slappa i soffan... men det kan jag väl va värd.