Dag två och inte ett dugg bättre

Idag var det lugnare på jobbet... eller ja, i alla fall på eftermiddagen. Var inställd på en eftermiddag med två cystometrier som är skitjobbiga och tar 1,5 timme stycket, men bägge avboka sig och istället sprang jag runt och va mina kollegor behjälpliga.

Vi började dagen med första veckormötet efter sommaren. Ämnet var hur vi ska få bukt med vår enorma och konstant växande väntelista. Det är som en tratt. Massvis i kö och hur hårt vi än jobbar bara växer det bakåt. Det känns lite hopplöst. Arbetsbelastningen bara växer, men bristen på utrymme och utrustning stoppar korven till bristningsgränsen. Vi kom inte fram till mycket. Vi ska köra några kvällsmottagningar, men det gör inte mycket för världen. Det räcker ju inte att vi ställer upp. Vi behöver ju läkare också och deras tid är inte heller lätt att spela med. Vi får göra så gott vi kan. Synd bara att det inte räcker till. Vi ska ha ett extra morgonmöte i morgon, men jag betvivlar vi kommer längre då.

Trots att dagen var fysiskt mindre ansträngande kändes det inte ett dugg bättre. Jag undrar vart fasen min motivation tatt vägen. Den tycks begravts djupt ner i nån mörk håla och inte ha en tanke på att återkomma till mig.

Ett ljus i mörkret är att kvällens intervallträning gick suvve. Inget fel på orken inte. Jag inser dock att jag måste skaffa bättre arbetsskor. Mina fötter värker som sjutton i slutet av dagen och det märktes tydligt nu efter 3 veckors vila från jobbskorna att de är dom som är boven. Och det känns i spåret vilket ju såklart begränsar en hel del vad man kan prestera. Vet inte varför det känns så surt dock att lägga ner pengar på arbetsskor. Det är ju trots allt i dom jag spenderar större delen av mina vakna timmar. Jag vet exakt vilka jag skulle vilja ha (ett par löpardojs i mesh som är extra håliga och svala som jag sett på Stadium Outlet) men hur kul är det att köpa ett par så fina skor och ha dem när man handskas med kroppsvätskor hela dagarna som allt för ofta droppar ner på dojjorna.

Nu är kvällen snart slut igen. Ska det va så... jobba, äta, sova, träna... jävla ekorrhjul. Måste tvätta håret innan läggdax, vilket vi ju vet är bland det värsta jag vet, så det är väl lika bra att ta tag i det innan jag ångrar mig och skiter it... det är ju faktiskt redan blött efter träningen och jag ska ju ändå bara va på jobbet i morrn. Blä!