Slutord på måndagskvällen

Råkade slå på Tv4plus och hamnade mitt i ett avsnitt av Såld på hus. Fyra mäklare tävlar i par mot varandra genom att gissa priset tre bostäder såldes för. Börjar fantasin ta helt slut hos produktionsbolagen? Vet tittar på sånt? och varför? Jag kan förstå värdet ett program som tar upp vad bostäder ligger på i pris för dom som ska köpa sig en, men det är tävlingmomentet jag inte blir klok på. Känns mest konstigt och onödigt och inte verkar det som de tävlar om nåt speciellt heller. Ja, jag blir då inte klok på't.

Fy, vad kass det är att komma hem sent. Tycker kvällarna är korta nog ändå när man jobbar. Hur gör folk som har barn? Jag har inte satt mig fören nu och då har jag knappt gjort ett skit sen jag kom hem... tränat, diskat, käkat och duschat typ. Och ändå har ja ingen att bry mig om än mig själv här.

Det stör mig lite att jag nu varit i Stockholm två hela dagar utan att få ett enda litet tillfälle att köpa mig nåt fint. I morse när jag vandrade genom på Drottninggatan skådade jag en urtjusig prickig skjorta och en typ top/klänning jag så gärna hade lagt vantarna på, men då var ju inget öppet. Hade en lite förhoppning att hinna innan tåget hem, men mötet drog över (som vanligt) och det fanns ingen tid över. Det var ganska intressant att vandra genom ett uppvaknande Stockholm. Doftade av nybakt från caféer som slog upp dörrarna, och kaffeos och parfym av damerna som kom rusande förbi på höga klackar. Medan jag vandrade på Drottninggatan roade jag mig med att gissa var alla stressade människor jobbade. Kom fram till att det var mest mäklare och jurister och så en och annan byggarbetare, men överlag överklassfolk. En gemensam faktor för i princip alla jag såg var att de hade väldigt bråttom var de än skulle. Men det hade inte jag och jag kände mig som i en musikvideo av Jonas Åkerlund... ja, typ Ray of light. Nä, Stockholm är inget för mig.

Imon är det första vanliga arbetsdagen på över en vecka (sjukdom och två Stockholmsresor). Känns som evigheter sen jag var på jobbet. Kalendern är helt fullsmockad med grejer jag måste göra. Blir matt bara jag tänker på't. Det var fan bättre förr, innan jag var dum nog att ta på mig en massa extragrejer och vidareutbilda mig och skit. Då var det bara att gå dit, gö det man skulle och sen glömma det tills nästa gång. Nu är det alltid en massa som aldrig blir klart och som man måste planera och styra med fast man egentligen inte har tid. Ibland funderar jag på att söka jobb som undersköterska nånstans och inte berätta att jag är varken sköterska eller uroterapeut. Torka skit och bädda sängar känns inte så fel ibland... man behöver i alla fall inte använda skallen allt för mycket.

Nu är jag trött... fruktansvärt trött när jag känner efter. Jag tror jag gör som Yazz här under:
Välter omkull och slaggar.

På väg hem

Att sitta med i en styrelse är nog inte riktigt min grej egentligen. I fem och en halv timma har vi suttit och rabblat. Hälften fattar jag inte vad vi pratar om och hälften gör mig irriterad att man ens tar sig tid att prata om. Konkreta åtgärder och snabba beslut skulle det va om jag fick bestämma, men det får jag ju inte. Och tur är väl kanske det. Men jag undrar faktiskt ibland hur det kan komma nånting ur den soppan vi kokar på mötena. Som tur är har vi en fantastisk sekreterare som på nåt obegripligt sätt lyckas snappa upp det viktiga och skriva ett protokoll som i alla fall är min räddning för att ha en aning om vad vi sagt och vad som ska göras. Nu är jag i alla fall på tåget hem. I västerås för att va exakt så jag har halva resan kvar. Ska traska förbi ekersch och köpa psylliumfrön på vägen hem. Mycket exalterad över detta!

På plats

Fy vilken resa. Obekvämt dubbeldeckartåg med solen i ansiktet och en kvinna breve som lukta skit. Men jag hitta rätt i alla fall, på första försöket. Inte illa, inte illa alls faktiskt.

Ny vecka, nya krafter

Så underbart skönt att va tillbaka på banan. Såklart ser jag inte fram emot en hel jobbvecka, men hellre det än att ligga sjuk. Jag tror jag nämnt det förut men det är åter till Stockholm i dag. Denna gång med tåg. Ska ta mig by foot tänkte jag från Stockholms Central till Adolf Fredriks kyrkogata. Hur det ska gå vet jag inte, för jag har ingen karta eller någe, men jag har en hel timma på mig. Ska ta mig till Vårdförbundets lokaler. Känner mig lite nervös för att traska in där. Kommer det lysa "EJ MEDLEM" om mig? Hoppas frågan inte kommer upp.

Konstigt nog tycker jag alltid att det känns som det tar så himla lång tid med tåget till Stockholm. Mina resor tar ju normalt minst en timma mer än de två timmar de tar dit, men det går alltid sååå segt just till Stockholm. Nu är det dax att stolpa upp från soffan och sätta lite fart.

Dr Dahlqvist är livsfarlig

Ok, nu är jag förbannad igen... tack vare denna artikel.

Jag anser det helt livsfarligt med en doktor som Annika Dahlqvist, som inte verkar fatta ett dugg vad hennes ord kan medföra. Trots att respekten för doktorer och läkare är långt från vad den en gång var, lyssnar folk fortfarande på vad de säger. Skulle man ge upp hoppet om att de vet vad de talar om skulle nog hoppet helt försvinna, för de är trots allt vårt enda hopp när vi är sjuka.

Dr LCHF-fanatiker Dahlqvist menar nu att de som äter efter hennes gudagåva-diet inte får infektionssjukdomar eller cancer. Hon försvarar sig mot detta påstående i sin blogg, bara för att raderna senare gör samma påstående igen, fast i andra ordalag.
Enligt henne ska LCHF fungera som nån slags "naturlig kontinuerlig vaccinantion" då man inte får i sig lika mycket av det i överskott infektionsförsvarsnedsättande omega-6-fetterna och inte heller de cancerogena ämnena som finns i onaturlig mat. Hennes källa till detta resonemang, and I quote:
"Jag har ju ingen särskild kunskap i detta, men jag kan bara gå till mig själv. Jag har aldrig varit särskilt infektionskänslig och har aldrig varit rädd för smitta. Jag har under mina läkarår träffat tusentals infekterade patienter, men aldrig blivit smittad av någon av dem".

Är Annika Dahlqvist helt från vettet? Hur kan hon, som doktor, säga nåt så utbota dumt? Medicin är en vetenskap och inte nån gissningslek. Det är också enligt Annika inte värt att ta sig tid att gå på mammografi eller cellprovtagning... det är slöseri med tid eftersom vi ändå får i så mycket sjukdomsframkallande ämnen genom mat och medicin... men inte hon då alltså.

Hon försöker inte heller dölja sin dumhet, när hon själv i bloggen publicerar hur hon mailat SBU (Statens Beredning för medicinsk Utvärdering) som är mycket använt inom sjukvården för att finna vad det finns för just vetenskap inom specifika områden. I mailet undrar hon vart hon kan skicka rapporter med erfarenheter om kostmodeller vid diabetes, och SBUs svar lyder som följer:

Hej Annika,
I SBUs arbete med att utvärdera det vetenskapliga underlaget för olika typer av kost vid diabetes beaktar vi endast vetenskapliga studier. Det ingår inte i vårt uppdrag att värdera enskilda personers erfarenheter. Vi har inte heller några rutiner för att göra det.

och sen bölar hon ögonen ur sig för att de inte kan räkna med nåt stöd från SBU för de stackars diabetikerna, som hon ser sig som sista hoppet för. Wake-up-call, det är du inte, Annika.

Äter du enligt LCHF behöver du inga mediciner, du blir aldrig sjuk, du är pigg, go och gla och har inte ett bekymmer i världen. Och lever man inte som hon lär... ja, då blir man sjuk och dör. Ja, det är ju faktiskt så det låter på henne. Jag tror (hoppas) inte hon menar att folk ska sluta med mediciner, som de behöver för sjukdom som konstaterats, och äta hennes kost istället, men oavsett vad hon menar är det ju så det låter och det kan ju ha förödande effekter. Inser hon, doktor som hon ju är och hela tiden påpekar att hon är, det? Nu är det ju ett faktum att många människor, framförallt äldre, äter alldeles för mycket mediciner, men det är en annan sak. Och, visst, vissa kanske skulle kunna sluta med sina diabetesmediciner om de åt LCHF, men innan man går ut och garanterar något och börjar säga åt folk att sluta med sina mediciner, borde det finnas något vetenskapligt underlag för det.

Läser man vidare i doktorns blogg får man nästan en känsla av nåt kristet fundamentalistiskt över sig. På ett gör-som-jag-säger-och-jag-lovar-er-evigt-liv sätt. Och läser man runt vad LCHF-anhängare skriver om henne, verkar de se henne som en gud... nästan lite Knutby-feeling. Creepy!

Jag tycker det är dax för Dr Dahlqvist att akta sin lilla trut när det kommer till att yttra sig i kvällspressen, innan det slutar med att någon dör, som följt hennes råd och struntat i den där sprutan eller tabletten för att hon sa att allt skulle bli bra bara de åt fett.

Och innan nån börjar härja om LCHF och hur bra det är, så VET jag att många blivit hjälpta av metoden, men det som är poängen, utan de yttranden Annika Dahlqvist gör som kan vara direkt skadliga.

Som vanligt blir jag alldeles yr när jag skriver när jag är upprörd, så jag hoppas ni har översikt med all eventuell förvirring :)

Oförmåga att verkställa

I säkert 6 timmar nu har jag varit på väg ut. Planen är att hämta mina tågbiljetter tills i mon bitti och gå till affären och köpa frön. Tycks dock inte förmå mig ta mig nånstans. Det tar emot nåt så fruktansvärt att gå ut i det blåsten och den skarpa solen (sånt vitt skitjobbigt ljus ute idag).

Att "göra sen" har aldrig funkat för mig. Då blir det sällan av. Jag vet detta, men ändå händer det ganska ofta att jag skjuter upp saker. Att man aldrig lär sig. Egentligen är ju inget av det något jag måste göra idag. Biljetterna kan jag ju hämta innan jag åker och frön har jag ju klarat mig utan hittills. Bara det att jag vart så jäkla sugen på att testa dom ju. Får la se vad jag orkar och hur det blir, men som det ser ut nu, blir det INGE med det.

På tal om blåst kom jag att tänka på denna gamla goding...
Dunderklumpen - Storm över Jorm

Zumba Fitness

Zumba Fitness skapades i mitten av 90-talet av sydamerikanen Albert "Beto" Perez, personlig tränare och koreograf åt ett stort antal internationella popstjärnor.

Med inspiration från traditionell musik som cumbia, salsa, samba och merengue flätade Beto ihop sina latinska favoritrytmer med glödheta danssteg som hans elever älskade - Zumba Fitness var fött!

Sedan Beto introducerade Zumba Fitness i USA 1999 har det blivit en av de snabbast växande dansbaserade träningsformerna i landet. Människor i alla åldrar faller för de smittande rytmerna, de enkla dansrörelserna och de fantastiska resultaten.

Jag har sett reklamen på TV-shop nåra gånger och bestämde mig för att testa. Måste ju säga att det känns bra löjligt att stå ensam framför en TV-apparat och försöka efterapa de professionella dansarnas med latinamerikanska danssteg, men jäklar va kul det var. Och jobbigt med. Jag kan bara anta hur jobbigt det är när man kan alla rörelser så man kan ta i fullt ut. Jag gillar ju dans och trot eller ej, men under många år dansade jag på Nerikes dansinstitut här i Örebro (ni vet som ägs av Dermot Clemenger... fast det tror jag inte det gjorde då). Önskar i bland att jag fortsatt, men när man i princip blev tvingad att börja tävla la jag av.

Hur som helst, Zumba lär ju inte va nåt jag kommer utöva frekvent här hemma i vardagsrummet, men hittar man nåt gym som kör Zumba-pass (vilket tydligen många börjat med om man ska tro det man läser), är det ju ett roligt alternativ till löpträningen i vinter.

Ingen vidare husmor

Vissa människor (läs jag) är inte ämnade att göra vissa saker (läs hushållssysslor).

Eftersom min mor (stackars) hastigt insjuknat i något förkylnings/flunsaliknande jag antagligen gett henne (förlåt mamma) blev det ingen fisk med äggsås idag, för så mycket insikt har jag att jag inser att det är mer än vad jag med mina basala matlagningskunskaper klarar av. Av nån anledning jag inte minns köpte jag köttfärs igår, något jag normalt aldrig köper, förutom när jag är hos Christian och han vill ha spagetti och köttfärssås. Jag beslöt mig göra lasagnette med squash. Det hörs ju lång väg att det är nåt jag inte borde gett mig in på, men likt förbannat...

Efter att ha skurat köttfärs och tomatkross från kökets alla väggar och stått i evigheter med att försöka få bort det svarta i kastrullen efter bränd béchamelsås såg resultatet ut såhär. Inte illa va? men hur smakade det då? Inte mycket tyvärr. Jag tycks inte kunna göra nånting gott om det inte tillagas i portioner om en. Ingredienser och kryddor tycks inte jobba med mig. Nu har jag i alla fall ytterligare en drös matlådor som jag inte kommer vilja ha sen.

Om vi raskt går över till nästa syssla jag tog mig an, gick den inte ett dugg bättre. Att tvätta är nog det jag minst gillar när det kommer till måsten. Ska jag tvätta ska det vara klockan 7 på morgonen, då jag har mest energi och så det blir överstökat. Idag var den tiden upptagen och istället för att tvätta sen kväll idag beslöt jag mig att prova metoden som fungerade så ypperligt innan tvättmaskinen var en given manick. I badkaret med kläderna och på med vatten och tvättmedel. So for inga problem, men sen när jag skulle skölja... ujujuj. Låt oss säga att INGET i mitt badrum nu är torrt. Eller jag heller för den delen. Inte en, utan två gånger tappade jag duschslangen så det sprutade hej vilt och innan jag fått tag på den såg jag ut som jag klivit direkt upp ur ett välfyllt badkar.
Nu är i alla fall tvätten gjord och hängd på tork.

Tänkte för ett tag att jag skulle ta fram dammsugaren. de som känner mig vet att ALLA (och det är en del) dammsugare jag har haft i mitt liv gått sönder inom en månad och den jag har nu är inget undantag. Den håller ihop med hjälp av tejp och gummisnoddar och faller isär multipla gånger under en dammsugning. Med tanke på hur det gått hittills idag med denna typ av sysslor tänker jag låta dammsugaren stå och ägna mig åt nåt annat istället... typ surfin the interweb!

Psylliumfrön

Hmm, detta påstådda mirakel måste jag ju absolut prova! Psylliumfrö alltså. Forskare vid universitetet i nederlänska Utrecht (ur Expressen), har gjort en studie där en grupp människor åt icke-vattenlösliga fibrer, en grupp åt psylliumfrö (vattenlösligt fiber) och en placebo. I frö-gruppen märkte nästan alla en klar förbättring av sina magsymtom till skillnad mot i de andra grupperna, där vissa blev bättre och vissa sämre.

Jag sökte lite på det fantastiska internet och upptäckte att många siter för seriös träning rekommenderar fröet dels för att hålla magen i trim och dels som det ultimata kosttillskottet. Hur funkar det då?

Psylliumfröet innehåller 0 Kcal/100g eftersom magsyrorna inte kan bryta ner det och det förblir intakt genom hela matsmältningssystemet. Dock sväller fröet och tar stor plats, vilket ger ökad mättnad. Detta gäller enbart hela frön tydligen, så krossade är inget alternativ (krossade frön släpper ifrån sig näringsämnena och är därför också nyttigt, men effekten på maggen går förlorad och man får i sig en massa kalorier). Förutom detta fördröjs och minskar ökningen av glukos och insulinnivåerna efter måltid (lågt GI med andra ord för er som är inne på den banan) och det har också en gynnsam effekt på blodfetterna och minskar därmed risken för typ hjärt-kärlsjukdomar.

Visst låter det precis som vad man hört om linfrön, och det går enligt Fitnessguru.se att jämföra, men... linfrön innehåller höga halter av cyanoida glykosider som vid nedbrytning frigör vätecyanid, som kan orsaka förgiftning.

Låter ju för bövulen som ett mirakelfrö utan dess like.

För bäst effekt ska man äta 1-3 matskedar (försiktighet rekommenderas eftersom för stor dos kan ha laxerande effekt) om dagen i samband med måltid. Är man ute efter viktminskning är det smartast att ta det när man är som mest hungrig eftersom det mättar.

Jag ska då definitivt testa.

Blå gröt till frukost

Efter gårdagens överkonsumtion av godsaker, vilket känns i krånglande mage idag, går söndagen i nyttighets-tecken. Efter 70 minuter stepper blev det frukost på blåbärsgröt. Det råder ju nån slags allmän blåbärshysteri i landet just nu och så fort nån nämner order blåbär, flikar någon i hur fullt med antioxidanter de är. Nyttigt javisst, men jag vetikatten om blåbär är så fantastiskt gott. Jag avgudar yougurt med blåbär och mitt blåbär-rooiboste är underbart, men naturellt... nja. Hur som helst har jag en halvliter av de blåa bären i min frys, så jag slängde i en näve i gröten. Kände ingen som helst skillnad i smak så jag fick ändå toppa med lite kanel och jordgubbssylt, men det vart en jäkla häftig färg på'n i alla fall.

Till lunch ska jag bli bjuden av mor på fisk i äggsås. Det minns jag inte när jag åt sist, men antagligen var det så länge sen som när jag gick i skolan. Ska bli väldigt gott.

Vad jag ska hitta på till kvällen för nyttigt vet jag inte än, men jag ska nog komma på nåt smarrig.

Det är väl läge att gratulera...

...Sudden till hans nya nästan Örebroska (Nora)
Josephine Johansson.

Nu ska man ju inte ha några förutfattade meningar, men kan det vara så att hennes förnamn är lite modifierat att passa ett amerikanskt levende? Och jag är förvånad att inte ett ord står i pressen om ålderskillnaden på 12 år (vilket ju brukar va en kvällspress-snackis), men det kanske redan diskuterades när de blev ett par för drygt två år sedan. Just ja... och ser hon inte lite anorektiskt ut? Båda ser i alla fall ut att ha jobbat med tandtråden.

Nä, nu ska jag inte va sån.... förlåt och grattis!

Noblella pymaea

Christian tipsade mig om denna groda som han sett i Illustrerad Vetenskap. Noblella pygmaea De har en medellängd på 11.4 millimeter och lever i de Sydamerikanska Anderna trätoppar på 3100 meters höjd.

Vad jag kan förstå var det tills alldeles nyligen ingen som visste om att den lilla grodan ens existerade. Så sent som 9 april i år skrevs det om den nya arten på sciencedaily.com: Only its croaking was to be heard from the leaves on the mossier ground of the “elfin forests” in the highlands of Manu National Park, before German and Peruvian herpetologists discovered the tiny little thing in south-eastern Peru.

Det är en sån jag ska bli sen.

Fylld till bredden och lite till

Åter från mormor. Är det nån som kan de där med kantareller är det min mormor. Efter kaffe och äppelkaka, blev det midda bestående av fläskfilé, potät, kokta morötter, smörstekta kantareller och sås. Och nån timme senare kaffe och rabarberpaj med vaniljvisp. Gör gamla nåt annat än äter? Och hur orkar dom... det är ju inte direkt nåra lightvaror i nåt de lagar och man blir ju mätt så man rullar fram. Mums mums mums i alla fall.

Nu är svampförrådet påfyllt. 5 kantarellpåsar i frysen och en monsterburk med lingon. Jag tror knappast jag behöver snåla på kantarellerna heller för mormor har en låda full med påsar i frysen i köket och en låda i frysen i källaren. Och då är det bara med årets skörd. En våning ner finns en låda full med fjolårets. Mormor och Franz är i skogen varje dag i princip. Svamp, lingon, blåbär and whatnot plockas i såna mängder att de inte kan göra av mä't trots att de ger bort. Men det är ju underbart att de orkar!

Trots att jag återigen bara suttit en hel dag igen (förutom promenaden i morse som knappt räknas) är jag helt slut. Kanske är det just det att jag rört mig för lite senaste veckan som gör mig så kraftlös... eller så är det efterdyningar av förkylningen. Jobbigt är det i alla fall och jag blir tokig snart om jag inte får lite kraft tillbaka. Förhoppningsvis orkar jag ta en lite länge promenad i morrn bitti.Eftersom jag mulat onyttigt hela dagen tänkte jag fortsätta med lite loosecandy till kvällen. Lika bra!

Frogstacia

Jag såg en groda när jag var ute och gick i morse. Jag gillar grodor. Jag tror jag kan ha varit en... av två anledningar.

1. Med åren har jag mer och mer utvecklat ett froggy-smile. Det innebär att när jag ler framträder veck i kinderna runt mungiporna som påminner mycket om formen hos en groda.

2. Jag drömmer ofta att jag hoppar. Drömmarna kan handla om nåt helt annat, men jag tar mig fram genom att hoppa som om jag hade fjädrar (nej, inte fågelfjädrar utan såna snirklar i metall) under fötterna. Andra gånger är jag bara ute och hoppar, utan att drömmen direkt handlar om nåt annat.

Så när jag såg grodan i morse, slog det mig... jag måste ha varit en groda i ett tidigare liv!

Det är ett s i loggan!!!

Christian skrämde livet ur mig när han undra varför det stod The Hell of Hannatacia i bannern. I ren panik började hjärnkontoret arbeta med en lösning. Bannern är ju gjord på Picnik.com och sen sparad som en bild och finns inte i lösa delar att redigera. Jag försökte lägga en ny över, klistra dit ett separat s osv, innan jag insåg att det faktiskt ÄR ett s där. Andas lite lättare nu. Det tog mig ju faktiskt nästan en dag att bygga den och tanken på att behöva göra om den gjorde inte gott för hjärtmusklen. Allt frid och fröjd igen.

En skara på 56 urodynamikutövare ...

... på samma ställe är inte ofta förekommande. Klockan är 18.50 och jag har precis kommit hem från en heldag i Stockholm. Vaknade i morse och visste inte hur jag mådde... eller om jag ens mådde. Bestämde mig i alla fall efter en kopp kaffe att jag skulle hänga med och ringde Barbro 5.30. "Bra, jag är där om 10 minuter", svarade hon, så det var bara för yrvakna mig att dra på mig kläder och ge mig ut. Hann hälla upp en bruk med yougurt som jag sen fick äta i bilen.

Gick väldigt bra och smidigt att åka dit och med GPS var det ju inga problems att hitta heller (förutom en missad högersväng som fick den lite ur balans, men efter att 10 gånger frenetiskt be oss genast göra en u-sväng på Essingeleden, var den åter på banan med ny kurs). Utbildningen, som hölls av Synmed (företaget vi köper utrustning och maskiner av) började 8.30 och det var ca 55 urologen, uroterapeuter och biomedicinska analytiker där. Det är alltid kul att träffa folk som jobbar med samma sak eftersom vi är ganska få landet över och gör så otroligt olika vad gäller just Urodynamiken (just eftersom det inte finns så mycket vedertagna riktlinjer).

Stället (Lustigkulla) och maten va suvve, men själva kursen va tyvärr sådär. Vi hade ju alla hoppats få lära oss lite nytt av proffsen, men istället blev det yrsel kring kurvor och metoder och inget som man riktigt kommer komma ihåg eller ha användning för. 16.00 var det över och vi styrde sta mot ett regnigt Örebro.

Nu är fröken Svärd helt slut i rutan. Känns att jag inte är helt i toppform. Trots trötthet är jag bra mycket bättre idag. Hostar lite och får lite svettattacker, men inte värre än så. Skönt.

I morrn bitti ska jag ge mig ut på en lite raskare promenad och se vilka negativa effekter denna tur av sjuka gjort. Så jäkla trist att alltid behöva börja om när man är inne i en topp-period. Sen bär det av mot Eskilstuna och mormodern... men det är imon det. Nu ska jag fredags-relaxa.

Sjuk eller inte sjuk? Det är frågan. Gimme the answer!

Konstig sjuka där här jag har. på förmiddagen mådde jag riktigt bra. Täppan var nästan helt borta. Febern va borta. Lite hostig och så, men det kan man ju ta. Men... Nästäppa försvinner inte bara sådär... jag hur ju knappt fått ut nåt och hux flux under eftermiddagen började det dunka i bihålorna så fort jag rörde huvudet. Jag sprutade säkert hela huvudet fullt av nässpray, men än har inget släppt. Senare ändå började jag känna mig så konstigt varm och svettig och tog en temp. Denna hade då gått upp till 38. Inte långt efter kom huvudvärken. Vafaaaaaaaaaan.... kan det inte va nog nu?

Beslöt mig i alla fall för att ta en vända runt kvarteret... desperat efter frisk luft. Vändan jag gick... inte alls långt... skulle normalt inte tagit mer än 10 minuter, men tog nu en halvtimma. Helt dyblöt av svett och med andnöd har jag nu lyckats duscha och halkat ner i soffan igen. Inte mycket för världen.

Planen är resa till Stockholm på Urodynamik-utbildning i morron. Något jag (trots att det är fredag och jag inte kommer va hemma fören sent på kvällen, till skillnad mot en normal fredag då jag slutar halv två) verkligen vill gå. Kan den som bestämmer SNÄLLA se till att jag är feberfri och något sånär för övrigt så jag kan åka. Jag har varit hemma nog nu!

Släpar mig nog till sängen nu... CSI Miami väntar med sina guldguloranga vidder.

Kalla mig inte ego, Johan Carlsson!

När jag tidigare idag skrev om flunsan och karensdagen lovade jag mig själv att det skulle bli det sista jag skrev om den... men sen blev jag förbannad.

Aftonbladet skriver om en undersökning Socialstyrelsen gjort som visar att 72% av svenskarna tänker vaccinera sig. De erkänner att den siffran ät hög, men är fan inte nöjda för det. Det är främst yngre vuxna i åldrarna 25-34 som är "mindre benägna" att skydda sig. Samtidigt skriver Expressen att 300 000 kommer bli utan vaccin för att landstingen beställt 600 000 doser för lite (2 doser per person).
Jag tror Ann-Marie Dellner (upphandlare ansvarig för beställningen) kan sova gott för endast 72% vaccinerar sig kommer det räcka gott och bli över med vaccin ändå. Jag har inga siffror på hur många det är som inte kan vaccinera sig på sjukdom, äggviteallergi och dylikt, men där finns ju ett gäng också.

Nu var det ju inte det jag blev förbannad på, utan detta:

"De har ännu inte kommit in i medelåldern, när nya krämpor brukar dyka upp och tänker därför att de inte kommer drabbas. Det är ett egoistiskt resonemang anser Johan Carlsson, smittskyddsinstitutets generaldirektör. Även om man inte är rädd för egen del måste man tänka på andra människor i sin omgivning. Det kan finnas människor med diabetes och med andra sjukdomar i kamratkretsen vars hälsa man riskerar."

Ok, Johan... självklart ska man tänka på andra och de sjuka, men jag tror faktiskt inte majoriteten av de som inte vill vaccinera sig har nån slags inomboende mordisk baktanke med det hela. Ska man inte alls tänka på sig själv här? I tidigare post om glödlampans försvinnande gnäller dess försvarare över kvicksilver i lågenergilampor... här ska skiten rakt in i blodet, fast under ett alias, Tiomersal, så vi inte riktigt vet att det är kvicksilver.

Det är otroligt svårt att hitta information om vilka biverkningar som faktiskt förekommit efter administrering av vaccinet, men tillsist hittade jag en Produktinformation för prototypvaccinet Pandemrix
på Läkemedelsverketssidan och tänkte dela med mig lite om det.

Incidensen är utvärderad efter kliniska studier på 5000 (!!!) individer över 18 år (!!!).

Mycket vanlig (≥1/10)

Vanlig (≥1/100, <1/10)

Mindre vanlig (≥1/1 000, <1/100)

Sällsynt (≥1/10 000, 1<1000)

Mycket sällsynt (1<10 000)

Blodet och lymfsystemet:
Vanlig: lymfadenopati

Psykiska störningar:
Mindre vanlig: sömnlöshet

Centrala och perifera nervsystemet:
Mycket vanlig: huvudvärk
Mindre vanlig: parestesier, somnolens, yrsel

Magtarmkanalen:
Mindre vanlig: gastrointestinala symtom (t ex diarré, kräkningar, buksmärta, illamående)

Hud och subkutan vävnad:
Vanlig: ekkymos vid injektionsstället, ökad svettning
Mindre vanlig: klåda, utslag

Muskuloskeletala systemet och bindväv:
Mycket vanlig: artralgi, myalgi

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället:
Mycket vanlig: induration, svullnad, smärta och rodnad vid injektionsstället, feber, trötthet
Vanlig: frossa, influensaliknande sjukdom, reaktioner vid injektionsstället (t ex värmekänsla, klåda)
Mindre vanlig: sjukdomskänsla

Biverkningar av vanligt säsongsvaccin, som med sannolikhet kan läggas till de ovanstående:

Mindre vanliga:
Generella hudreaktioner inklusive urtikaria
Sällsynt:
Neuralgi, kramper, övergående trombocytopeni
Allergiska reaktioner, i sällsynta fall med chock som följd, har rapporterats
Mycket sällsynt:
Vaskulit med övergående njurpåverkan
Neurologiska störningar såsom encefalomyelit, neurit och Guillain-Barrés syndrom

Jag tycker nog personligen att 5000 människor är OTROLIGT lite för att godkänna ett vaccin som man vill ge till hela Sverige. Dessutom, som ni ser, inte testat på en enda under 18 år! Jag hittar ingenstans att läsa om biverkningarna är övergående eller ihållande, men att de uppkommit så många olika biverkningar efter tester på så få tycker jag säger en del ändå.

Så är det enbart egoistiskt, som Johan påstår, att inte vilja vaccinera sig? eller är det kanske så att man ska ha rätt att åtminstone för en stund få stanna upp och fundera över vad som är värst för en själv? På hur stor risken är att man blir riktigt illa sjuk om man nu smittas jämfört med risken för tidigare nämnda biverkningar?

Jag tackar gärna nej till sprutan som det ser ut idag. Det är mycket skriverier om både influensan och vaccinet, men det är mest sensationsjournalistik och jag tycker man får väldigt lite ut av det man läser. Om en dryg månad när kanylerna ska börja tränga in i människoköttet kanske jag ser på det helt annorlunda, men kalla mig fan inte ego för att jag tänker på min egen hälsa!

Nämen, så galet det kan bli...

Fick denna av Mikael "Massmailutskickaren" Larsson. Funny. (Har ni lika liten smärt dator som jag, får ni nog klicka bilden om ni ska kunna läsa texten)

Hjälp mig byta bakgrund

Suttit i flera timmar och testat olika nya bakgrunder till bloggen, men kan inte bestämma mig för vilken... eller om jag ska byta alls. Gillar väl inte den jag har speciellt mycket, men är inte helt nöjd med de jag hittat heller. Lite urval över vad jag testat hitills och inte helt avfärdat:


Ett tag var jag inne på om jag skulle ha nån annan färg... typ grått, svart osv, men jag tror ändå rött är rätt i slutändan. Jag är mest inne på ettan eller femman. Båda ser faktiskt rätt bra ut när man testar dem i bloggen.

Vad tycker ni? Hjälp bitte!

Slopad karensdag pga svinflunsan

Fackförbundet TCO vill slopa karensdagen inför kommande svininfluensa-utbrott. Det går inte som lagen om sjuklön ser ut idag svarar SKL. Men hallå??? gör ett undantag då. Nä, jag vet inte om jag tror det skulle hjälpa, men om nu är allvarlig med att folk verkligen ska sjukskriva sig från första lilla symptom och tror att det skulle förhindra mycket av smittospridningen är det väl värt ett försök. Klart det tar emot att förlora en hel dagslön om man till råga på allt kanske inte ens blir sjuk.

Min åsikt är att alla som jobbar inom sjukvården (med patientkontakt då alltså) skulle va helt befriade från karensdag oavsett svininfluensa. Vi liksom alla andra går och jobbar alldeles för ofta fast man borde ligga hemma. Vi tjänar skit och karensdagen märks alltför väl i plånboken, varav man försöker undvika den så långt det går. Skillnaden mellan oss och en t.ex. metallsvarvare (no offense Bäjb ;) är att vi riskerar smitta alla de redan sjuka människor vi träffar på jobbet, medan en spåne från en metallbit knappast skulle bli obrukbar om den som svarvar är sjuk. Men att karensdagen avvecklas för vårdpersonal, eller någon för den delen, är nog blott en dröm som aldrig kommer bli verklighet.

Ur InTouch

Jag läser sällan skvallerblaskor. Så sällan att jag, när jag väl gör det, inte har en aning om vilka hälften av de som är med är. Vilka är t.ex Jamie-Lynne Sigle, January Jones, Isla Fisher och Kristin Cavallaris? En som figurerat länge i diverse tidningar av typen skvaller och mode är Chloe Sevigny... vet inte vem hon är eller ens hur sjutton man uttalar de där namnet.

Tänkte dela med mig lite av vad jag lärt genom att bläddra i InTouch.

• Jennifer Garner, Jessica Alba och Tyra Banks är smala och Hillary Duff, Kelly Clarkson och K-Fed är tjocka (K-Fed är faktiskt RIKTIGT tjocker på bilden. Vad har hänt med han?) Just ja (i en annan del av tidningen)... Britney, Jennifer Love Hewitt, Alanis Morisette och Kelly Osbourn har också blivit smala.
  

• Jessica Simpson färgar håret ljusare varje gång det blir slut med en kille. Nu är hon trakasserad av sitt ex och såklart... hon har blivit smal igen.

• Avril Lavigne, som det har varit knäpptyst om i evigheter roar sig i St. Tropez utan sin man. Och samtidigt går han på fest med en tjejkompis i en annan del av landet. Skandal!
  

• Scarlett Johansson och Ryan Reynolds äktenskap är i kris! De bråkade nämligen i slutet av juli. Scarlett var skitförbannad. Vilket konstigt par som bråkar! De har ju bara varit gifta i 10 månader... gränsen för när man ska börja bråka är bra mycket längre bort än så ju.

• Kendra Wilkinson avslöjar att hon inte tyckte det var särkilt mysigt att ha sex med den rynkiga gubben (Hef då) och att hon ganska ofta hade sex med killar i sin egen ålder. No SHIT!?! Annars är det väl alla 19-åringars dröm att krypa till sängs med en 82-åring... vem kan ha mer erfarenhet än en sån mogen karl?

• Brad Pitt söp sig fuller när han va ifrån familjen... ska han och Angelina gå isär nu tro? Nja, kan det va så att han passade på att ha lite skoj med vännerna bara. Kan tänka mig att han inte får så många tillfällen att festa loss med de 100 barnen därhemma.
  

Jag betalade 29 svenska kronor för att få veta allt detta. Ja, jag måste säga att det står otroligt mycket matnyttigt i dessa tidningar... eller kanske inte. Överlag tycker jag inte det står så mycket över huvudtaget. Sidorna täcks av stora bilder (varav många man sett förr) och pyttelite text i ena hörnet av bilden.

Tidningen får en svag treudd på en skala upp till tio (där tio såklart är topp). Slutsatsen är nog att jag nog inte kommer bli nån storkonsument av skvallerblaskor i fortsättningen heller.

Vamp-mania

Jag har helt lyckats missa hur utvecklingen av denna besatthet av vampyrer som utvecklats världen över. Jag visste att Alexander Skarsgård va med i nån amerikansk produktion och jag har väl hört ordet Twilight nåra gånger utan att lägga nån större tanke vid det. Men... igår hade True Blood premiär på svt1 (av alla kanaler) och nu går det inte att undvika.


Jag såg inte serien... har ju fullt upp med Law and order vid den tiden, men av det lilla jag såg i reklamen att döma, verkade den va lite skum och det föll mig inte alls i smaken. Nu ska tilläggas att jag fullkomligt hatade Heroes i början och det tog flera säsonger innan jag fattade tycke för det. Nu är det en favvo. Och jag ska väl inte heller uttala mig efter att sett lika länge som en reklam på TV4plus pågår. Om Alexanders insats kan jag inte säga nåt, för han såg jag inte. Hur somheslt kommer jag aldrig komma ihåg att kolla på denna serie eftersom den går på svt, men detta har potential att bli en kolla-i-ett-streck-en-regnig-höst-helg-serie.

Twilight då? 21 november 2008 hade tydligen filmen premiär och den har i princip gått mig helt förbi. Mamma har pratat om böckerna, men nån koppling till vampyrer och att det finns en film har jag inte gjort.

Oavsett hur bra serien och filmen är, verkar nu alltså nån slags vampyrhysteri brutit ut. Gammal i gården som jag är går ju mina tankar till Lost Boys. Det var ingen som gillade de vampyrerna och de va inte snälla på nåt sätt, men vad jag förstår lever dessa vampyrer öppet bland människorna och är mycket åtråvärda däribland. Och nu även bland tittarna... så pass att det nu finns en Twilight-dildo som utlovas "vara precis som en riktig vampyr". Magnus Edlund skrev det ganska skoj i artikeln så jag citerar den rakt av:

"Lägge den i frysen för den där autentiska känslan... Sexleksaken, som sägs vara till för dem som fantiserar om det förbjudna kostar ca 300 kronor och finns i färgen rosa. Det är oklart om den har evig livslängd"

Kaffet smakar illa

Iuuu, kaffet smakar otroligt illa. Är det ens möjligt att kaffe smakar illa? Tydligen. Inte alls den där underbara smaken som piggar upp hela ens värld normalt, utan sumpigt, grovt och beskt. Efter att ha grimaserat mig igenom första koppen tog jag nummer två övertygad om att den skulle smaka bättre när jag vant mig vid smaken, men det gjorde den inte. Kaffet smakat helt enkelt skit.

Var det så här kaffet smaka innan man blev en addict? Minns ju hur fruktansvärt jag tyckte det var och jag kunde inte för sitt liv begripa hur så många kunde älska den svarta drycket och dricka den flera gånger om dagen. Ett nattpass och 7 koppar senare och jag var lika hooked som resten av världen.


Må detta vara en snabbt övergående fas i förkylningen för utan kaffe kan väl inget bli bra?

Ännu en dag lider mot sitt slut och gla för dä ä ja

Den här dagen har gått OTROLIGT mycket snabbare än igår... antagligen för allt jäkla pyssel med bannern. Vill ju byta bakgrunden med, men orkar jag?... nä! Eftersom jag inte hittar nån på neeeetet jag gillar måste jag även där bygga en själv och den minns jag hur jäkla skitjobbigt det var sist. Kanske imon.

Har en sån otroligt konstig känsla i kroppen... alla har väl haft ledvärk efter influensa förut, men detta är inte samma. Smärtan sitter i musklerna... det känns som jag tränat stenhårt under lång tid och samtidigt inte ätit på flera dar typ. Jag känner varenda muskelfäste i hela kroppen och det gör ont... som tusan! Helknäppt... det enda jag gjort som krävt någon ynka form av ansträngning är ju att gå till affären och tillbaka.

I övrigt mår jag bra mycket bättre. Det kommer såklart tillbaka när Iprenen och nässprayens effekt avtar, men med nya doser blir det bättre igen. Det verkar som folk faller som furor i förkylning runt omkring. Konstigt att det börjat så tidigt, men det kanske det alltid gör. En annan som är förkyld året om har ju inte så stor koll.

Nu ska jag äta knäckebröd. Jag är helt och fullkomligt beroende av knäckebröd... vill ha det till frukost, lunch och middag, men nöjer mig med den första och sista, men det är knappt jag klarar. I bland slinker en med till matlådan på jobbet. Vart kommer det ifrån? Detta beroende har eskalerat det senaste halvåret. Innan dess minns jag inte att jag åt det knappt alls. Falu Rågrut grov är den bästa med Sport och Fiber Plus är också favoriter. Idag blir det den första och bästa... med skagernkost och kalkon såklart.

Det va pornflakes i paketet

Kan tro ho blev chockad när ho blev länkad till hårdporr (eller grov porr i alla fall) från skivan som kom med flingpaketet. Jag köpte prick samma flingor på Hemköp i Värnamo. Vet inte om det va samma skiva som bifogades, men en skiva var det med i alla fall. När jag tänker efter har man fått med skivor många gånger på just de flingorna. Jag har aldrig kollat på dom, utan de har åkt rakt i sopen, men nu är jag lite besviken att jag inte gjorde det.


Nääää, inte för att bli länkad till porren, utan för att få det skadestånd jag skulle kräva för psykiskt lidande. Jag tror det är nån som sitter och flinar gött på produktionsbolaget just nu. Klantigt Nestlé... mycket klantigt!

Tant Tidskontrollant

Gjorde ett webbtest på Expressen: Hur stressad är du? Blev förvånad över resultatet med tanke på hur jag svarade, men jag fick svaret: Du kan va lugn, du är inte speciellt stressad. Hade de haft med frågan: Hur irriterad blir du av hur segt det är att ta webbtest på Expressen hade jag lätt fått maxpoäng.

Testet hör ihop med en artikel om vilken tidstyp man är. Tycker inte riktigt jag passar in på nån av alternativen, men denna passa mig bäst:

Typ 3: Tidskontrollanten

• Kommer alltid i tid - Oja, med råge... är alltid alldeles för tidig och får vänta och vänta. Har alltid varit sån och det tycks inte gå att göra nåt åt. Men å andra sidan, hellre det än alltid sen.
• Håller deadlines - Nu har jag ju inte så många deadlines att hålla, men när jag har det håller jag dom.
• Vill alltid prestera och få ut max av allt - Hmm, tja, det stämmer nog till viss del. Jag är fruktansvärt självkritisk när det gäller att redovisa något jag gjort som t.ex. skrivit en uppsats eller liknande. Kan sitta i timmar och fixa och trixa fast det varit klart för länge sedan... och inte ens då är jag nöjd.
• Det är ordning och reda som gäller - Mer önsketänkande än verklighet.
• Har alltid bra framförhållning och är bra på att planera även det oförutsedda - Lite åt det fanatiska hållet till och med. Jag skriver ner allt i kalender och på lappar och tycker inte om oförutsedda händelser alls... såtillvida de inte sker på så sett att jag inte har nåt val och i dessa fall blir jag alltid lika förvånad över hur bra det funka trots att jag inte planerat in det.
• Retar sig på andra som slösar på din och sin egen tid - Ja... kanske. Här kan man kanske räkna in en sån sak som mitt hat mot "eftermiddagsfikat" på jobbet. För att eftermiddagsfika ska göra nån nytta ska det enligt mig ligga mitt i passet så man använder det till att samla energi för sista delen av dagen. Hos oss ligger den efter jobbet är klart, vilket innebär att det känns som vi sitter av tiden som är kvar tills vi får gå hem. Inget gör mig mer stressad än detta. Big waste of time. Är jobbet klart vill jag hem och göra resten av dagens uppgifter.
• Kan bli kontrollfreak - Det tror jag inte... i alla fall inte gällande andra än mig själv. Visst jag vill nog veta vad som pågår och vad som kommer ske om jag kan, men det är inget måste.

Hmm, lite läskigt, för nu efter att jag svarat på alla påståenden inser jag ju att jag verkligen hör till typen tidskontrollant. Får väl ta åt mig av tipsen de ger att släppa järngreppet om almanackan ibland och boka in lite " bara vara"-tid, när du minskar kraven på prestation och att vara nyttig. Allt kan inte planeras och kontrolleras ändå - och tur är väl det.

Bannerbyte

Som ni ser har jag ny banner. Jag är helt och hållet medveten att det ser ut som skräp, men problemet är att jag inte har något bra bildbehandlingprogram. Det jag pysslat med idag är alltså att försöka knåpa ihop något med hjälp av Windows egna program d.v.s. Windows fotogalleri, mspaint och Windows Picture manager. En del i det ena programmet och en del i nästa o.s.v. Finishen är gjord på picnik.com, som faktiskt va ett ganska bra editingprogram, men inte heller detta är tänkt för själva byggandet av bilden. Du kan göra i princip vad som helst... med HELA bilden... du kan alltså inte redigera bakgrund för sig, bilder för sig o.s.v.

Anledningen att jag inte har nåt bra program är att jag inte vill ha nåt... förutom just vid såna här tillfällen då. Det enda jag kan är Photoshop och det är alldeles för stort för att jag vill ha det i datorn för att använda det en gång om året typ. Nope... detta får duga för nu. Jag är så trött på't att jag spyr.

Jag glömde chokladen!!!

Efter otroligt mycket om och men, grymtande och frustande, fick jag tillslut på mig regnstället bara för att upptäcka att det ihärdiga ösregn som hägrat hela morgonen tvärt slutat och bytts ut mot blå himmel. Slet vansinnigt av mig regnstället igen och fick på mig vanliga kläder och gav mig ut. Det var otroligt skönt att få andas lite frisk luft, men efter några meter upptäckte jag hur jobbigt det var att ens röra sig. Eftersom jag redan var på väg och var i desperat behov av nässpray var det ju bara att fortsätta.

Det var inte mycket folk på apoteket, men de som var där märkte hur jag snörvlade och tog stora kliv tillbaka, vilket gjorde att jag lätt kunde plocka min nässpray från hyllan och bege mig vidare till Ekersch.

Jag unnande mig inte en, men två tidningar. Dels Fitness Magazine och sen slog jag till på stort med en riktig skvallerblaska... In Touch. Precis vad man behöver i sjuksoffan. Efter maten ska jag ta en kopp köffe och läsa om hur kändisarna kämpar mot extrakilona.

Helt otroligt nog glömde jag det viktigaste av allt och det som var huvudanledningen att ens gå in på affären... CHOKLADEN!!! hur sjutton kan man va så jäkla pantan att man glömmer chokladen. Prioritare numero uno! Katastrof, men jag tänker ju då rakt inte bege mig ut igen så jag får klara mig med att snaksa på mina vindruvor, som jag i alla fall kom ihåg att köpa.

Härnäst står meddah på schemat. Varma mackor med makrill i tomatsås för andra dagen i rad. Det absolut enda jag är sugen på när jag är förkyld.

Fult ljus?

På tisdag nästa vecka avslutas tillverkningen och importen av den gamla hederliga glödlampan och folk hamstrar.

Glödlampan kommer avvecklas enligt följande:

1 september 2009: förbud mot matta glödlampor och klara glödlampor på 100 watt eller mer.
1 september 2010: förbud mot klara 75-wattslampor
1 september 2011: förbud mot klara 60-wattslampor
1 septembet 2012: förbud mot klara 40- och 25-wattslampor

Jag har för länge sen slutat köpa vanliga glödlampor... om jag inte måste, som till exempel till spislampan och sånt, till vad det vad jag förstår inte finns nåt alternativ ännu. Lågenergilamporna håller ju längre och går inte sönder lika lätt. Visst, lågenergilampan innehåller kvicksilver, men det finns väl nackdelar med allt...

Jag har ett lampproblem just nu faktiskt... som inte direkt har med typen att lampa att göra. Min lampa i hallen har blinka fruktansvärt länge, men efter den varit tänd ett tag har den stabiliserat sig och lyst med ett fast, jämt sken. Jag har ju fattat att det bara va en tidsfråga innan den skulle paja och nu har det hänt. I söndags när jag kom hem var den död. Problemet här är att jag inte kan byta den. Jag får ner lampan utan problem genom att lyfta den i botten, men att få dit den igen... det är en annan femma. Den lilla haken som ska hängas på kroken viker sig om du inte håller i den och vad jag än står på i detta hushåll, finns det inte en chans att jag når upp så högt.

Typiskt... nu när det börjar bli mörkt och jag verkligen kommer behöva den. Min hall ligger nämligen mitt i lägenheten och får inte ta så stor del av det ljus som kommer utifrån. Jag får fortsätta jobba med att hitta en lösning på problemet... alternativt köpa mig en stege, men det känns ju lite väl för att byta en glödlampa.

För att återgå till skillnaden mellan glödlampan och lågenergilampan, pratar de som är emot den senare mycket om kvaliteten på själva ljuset. Man klagar på att den tänds sakta och ger kallt
ljus. Jag håller helt och fullt med om det första. Säg exempelvis att du vill ha ljus snabbt och för en kort stund för att kanske hitta nåt du letar efter (detta problem brukar jag ha i sovrummet när jag ska ha nåt i garderoben). Det tar en bra stund innan du får så pass bra ljus att du kan se tillräckligt att hitta det du säker. Detta ser jag dock inte som nåt stort problem och jag har vant mig. Att det bli kallt ljus har jag aldrig överhuvudtaget tänkt på. Vill jag ha myspys tänder jag ljus och i övrigt duger lågenergiljuset bra.

Jag tycker det är jättebra att lampan är mer stryktålig. Hur många gånger har man inte glömt köpa glödlampor i veckor när man behövt dem och sen när man väl köpt dom och ska byta inser man att de är trasiga redan innan du ens fått i dom i lampan. Detta har i alla fall inte hänt mig med lågenergilampan i sitt gummihölje.

Nä, jag byter gärna ut mina lampor. Och jag tror inte man ska va orolig att man kommer bli utan ljus över spisen... det finns väl en anledning att de inte skrotar alla sorter (klara och olika watt) på en gång. Detta ger lamptillverkarna lite tid att fixa alla de andra varianter vi behöver i vårt hem.

Vaknar med The Voice

Känns som det är otroligt mycket mer passande väder idag för att ligga hemma och va sjuk. Grått och regnigt. Perfekt. Dag 3 och jag är fortfarande lika täppt. Dock har temperaturen stabiliserat sig och istället har kroppssmärta infunnit sig. Det gör ont i varenda muskel och led i hela kroppen som om jag suttit fast kedjad i en och samma position i flera dygn utan möjlighet att röra mig.






Om 1 ½ timme sitter i princip hela urologkliniken, förutom jag, Dr. dagjour och Dr. bakjour, på Peppes buss mot kickoff/utbildningsdagar i Båserberga. Det är årligen återkommande dagar som brukar vara riktigt trevliga och de ända dagarna på året hela kliniken samlas på samma ställe. Jag har inte varit direkt peppad på det i år, men nu när man inte kan följa med känns det skittrist att missa det. Men men, what's a girl to do. Jag kommer med största sannolikhet få veta alla efteråt ändå.

Nu blire frukost och mer Vakna! med The Voice. Mycket underhållande morgon-TV faktiskt.

Bloggen är min bästa vän...

... och Facebook kommer tvåa. Dessa två har varit helt otroliga på att hålla mig sällskap hela långa dagen och älskar mig lika mycket trots att jag snörvlar, snorar och hostar dem rakt i ansiktet. Jag är lessen om jag överöser er med inlägg om skit just nu (detta är väl dagens 6:e om jag räknat rätt), men jag är som sagt uttråkad till tusen. Kan ända att jag till och med toppar det imon för jag lär ju knappast bli mindre uttråkad allt efter tiden går.

Förkylningsrapporten lyder som följer: Märkliga förhållanden dominerar i hela Hanna. Under hela dagen har lågtryck och väldigt täta stackmoln dominerat de centrala delarna av nyllet med skurar från näsa och ögon. Återkommande åska har vart besvärligt i norr, men tycks ha bedarrat lite nu till kvällen. Temperaturen är mycket varm med risk för överhettning, men den höga fuktigheten skapar till och från korta episoder med rimfrost. Det finns en överhängande risk att prognosen blir densamma det kommande dygnet, möjligtvis något mindre ihärdigt.

Förhoppningsvis mindre ihärdigt. Jag måste ge mig ut och handla nässpray i mon för jag befarar att sista slurken går åt till sänggåendet. Även om jag inte kan handla min nässpray på ICA ännu, måste jag i alla fall gå förbi för att ta mig till apoteket, så jag ska passa på att handla lite tidningar och götta för det får man unna sig när man är sjuk... har jag hört i alla fall.

Knäckebröd (som river gött) och yougurt (som smörjer lent) blir det snart. Känner mig ganska trött på TV:n nu, men jag måste ju ha nåt att somna till och det bästa tablån har att erbjuda verkar vara Miami Vice... the movie, som jag inte ens visste det fanns en... eller det kanske jag visste. Lär va asbra!

Jag är trött och yr. Lämnar er åt ert öde för ikväll. Bye bye.

En blivande 30-årings önskelista

Jag fyller ju snart 30 och alla frågar vad man önskar sig. Som vanligt blir skallen helt tom när jag får frågan, trots att det finns så många saker jag vill ha. Kom på några saker efter lite eftertanke.


Önskelista

Walkingsko i GORE-TEX - Det är så fruktansvärt dyrt med bra skor. Dessa var dock ganska billiga och lite tjejiga sådär. Kostar 999:- på Stadium. Walkingskor med rätt förutsättningar för promenader i ur och skur. GORE-TEX-membran för vattentäthet och andasfunktion.



Löpband - Otroligt dyra, om man inte vill ha ett sketet manuellt utan motor. Tar ganska mycket plats också, men nu när jag byggt mitt hemmagym, tror jag faktiskt jag får plats.







Pulsklocka - behöver ju absolut inte va så flashig som den på bilden för 1500kr, men visst var den fin med lite blommor på och allt?
Ett måste till min intervallträning.










Volkswagen Scirocco - Viper Green alternativt Shadow Blue. A girl can dream, can't she?

Tidens tempo

Tidens framfart är ganska läskig när man tänker på't. Hur kan den kännas så olika snabb beroende på vad man gör? En timme är ju alltid en timme, en dag en dag o.s.v.

Hur vi uppfattar tiden, och förhåller oss till denna, är mycket individuellt. Vi människor har ingen medfödd, inbyggd, tidsuppfattning. Istället är det så att det begrepp för tiden som existerar i olika kulturer är socialt inlärt och speciellt anpassat till respektive kultur. Den subjektive upplevelsen av tiden blir en viktig del av vår egen identitet. Samtidigt med den subjektiva känslan av tid existerar det objektiva som definierar för oss hur lång en minut, en timme är.

Tid, rum, medvetande och rörelse är centrala begrepp som på olika sätt är starkt sammankopplade med varandra. Den rumsliga processen berör grundläggande perception medan uppfattande av ”tiden” mer är en fronto-temporal process. Medvetandet berör det som finns i nuet på kortikal nivå. Rörelsen kan vara sammanlänkad med tid och rum där den kan handla om flera händelser efter varandra i ett tidsperspektiv och handla då mycket om den spatiala komponenten.

Nån mer än jag som blir snurrig av att läsa ovanstående text? Jag tror att man ibland gör bäst i att inte fundera så jäkla mycket över saker, men anledningen att detta kom upp nu är ju såklart för att jag är sjuk = rastlös till döds. Tiden tycks gå en sekund framåt och minst två tillbaka. Hade jag varit på jobbet hade dagen gått minst dubbelt så fort.

Överlag känns det ju som tiden går snabbare och snabbare ju äldre man blir och jag undrar... Jag har levt i snart 30 år och med lite tur kan jag leva samma antal år 2 gånger till. Dessa första 30 år har ju tagit ganska lång tid när man tänker efter... 30 år för att va exakt. De första åren minns man ju inte så mycket av, men om vi tänker tillbaka på när jag var t.ex. hälften så gammal d.v.s 15 år. Man minns känslor, sinnesintryck, upplevelser som om det var igår. Samtidigt känns det otroligt länge sen och de där känslorna, sinnesintrycken och upplevelserna är känns totalt annorlunda även om de skulle vara samma input-källa idag 15 år senare. Jösses, hängde ni med? Vettisjutton om jag gjorde det själv. Hur kan det kännas så samtidigt? Har det gått snabbt eller inte? eller har det helt enkelt bara tagit... exakt 30 år?

Om upplevelsen av att tiden går snabbt ökar med åren, kommer nästa 30 år då kännas som de går ännu snabbare? Och på vilket sätt... medan jag lever dom, eller även efteråt när man tänker tillbaka? Jag vet inte hur det ska kunna gå mycket snabbare? Kommer jag hinna med allt? Det känns skrämmande och jag kanske ska vara tacksam över att det känns som det går sakta ibland. Återhämtning ska ju vara bra för både kropp och själ sägs det.

Ja, hörni, är det nåt jag är bra på är det tydligen att göra mig själv och de runt om mig förvirrade. Jag ber så högaktningsfullt om ursäkt och återgår till att stirra på klockan. Tick Tack, Tick Tack (låter klockan verkligen så...)

Chicken n' egg

Kyckling och ägg... två av mina favorit saker att äta. Men vad kom först? Det finns oändliga teorier om detta men jag tror på den följande (eftersom jag tror på vetenskap och inte mumbojumboteologi):

Vi vet att dinosaurierna var äggläggande djur. Eftersom dessa levde låååångt innan den första kycklingen dök upp så kan man med säkerhet säga att ägget kom före kycklingen. Kycklingen som den ser ut idag har utvecklats i många steg, och själva DNA-förändringen sker i ägget. Därför kan man säga att ägget kom först.

Nu tycker jag i grund och botten att detta är av mindre betydelse, utan det är inmundigandet av de bägge som är intressant. Under semestern diskuterade jag och Christian vad vi skulle äta (ett ständigt problem i familjen Hjort/Svärd tycks det som). Då kom jag på snilleblixten att vi skulle ha grillad kyckling och skramlade ägg. Låter väl hur mumma som helst?! Seriöst... det borde väl vara en utmärkt kombo? Det är ju typ samma sak, fast i olika stadier. Denna motivring bet inte på herr Hjort som genast omvandlade mina ord till ett uttryck för lågt intellekt och la till det i bufferten med dumma saker jag sagt som han senare kan mobba mig för. Darn!

Eftersom jag fick ge mig och vi åt nåt annat har jag ännu inte testat denna delikatess, men det lär jag ju ska gö inom kort.

Days of our Lifes / Våra Bästa År

Konstigt namn... verkar ju inte finnas tillstymmelse till nåt bra i någons liv i serien. Bara elände och intriger. Och de mest invecklade och otroliga intriger dessutom.

Men visst är det fascinerande med en serie som visats dag ut och dag in sedan 1965? med 11,150 avsnitt fram till idag!!! och en serie som denna dessutom. Jag följde serien ett tag i min ungdom... framförallt när jag jobbade kväll. Inte slaviskt, men den gick ju just den tiden när TV:n var på och även om man inte satt ner och bokstavligen kollade, hängde man med utan problem. Samma sak nu. Även med uppehåll på flera år mellan att man sett ett avsnitt tar det inte lång stund innan man är med i storyn och på banan igen.

"Like sands through the hourglass, so are the days of our lives." Orginalet från 1966

Serien i korthet: I början handlade serien om The Hortons tragedier och triumfer med Dr. Tom Horton i spetsen och var lite av en sjukhussåpa. Senare, under 80-talet vävdes Familjen Brady och DiMera in i bilden och kom mer att handla om familjerivalitet. Under 90-talet utvecklades serien till nån slags SiFi-såpa som t.ex när Marlena blev besatt och hade självlysande gröna ögon.

Jag tycker det är ganska starkt jobbat att kunna väva ihop alla intriger som de gör i serien... eller är det helt enkelt så att man glömt bort hur det egentligen låg till från början så det egentligen inte spelar så stor roll hur det fortlöper. Undrar om skådisarna själva har koll på läget eller om de bara går in... kör sin scen och sen går därifrån utan en aning om vad de just gjorde?

Jag tro det är lätt att underskatta skådisinsatserna i serien, men det lär ju inte vara lätt med alla dessa jag-pratar-med-mig-själv-scener där ansiktsuttrycken har fokus. Speciellt begåvad i denna typ av skådespeleri är ju hunken Drake Hogestyn a.k.a John Black (1986-2009). Hans inlevelse och håriga bringa har nog förtrollat många amerikanska hemmafruars hjärtan.

Undrar hur det känns att vara med i en och samma serie i över 50 år, som exempelvis Alice Horton. Och att gå från huvudroll, till att få mindre och mindre betydelse för handlingen, till att nu mot slutet bara va med i typ var 10:e avsnitt och då mest för att det ska synas att hon fortfarande är med, typ.

Dagens timglas 2009

Det är ju lite spännande att se hur länge såpan ska kunna hålla på. Den tycks inte direkt förlora i populariet och den sänds i dag i 112 länder! Själv kommer jag nog fortsätta nöja mig med att se nåra avsnitt i kvartalet.