Så upp på cykeln och iväg. Kom fram till Venaspåret med blåa fingrar. Riktigt skitkallt var det. Jag började med raksträckan. Första varvet blev lite av ett uppvärmningsvarm eftersom det tog oändlig tid att få upp värmen. Raksträckan är ca 1 km, men känns faktiskt otroligt mycket längre. Tack och lov har man Hjärmaren till höger så man kan titta på den och tänka på annat.
Andra delen av spåret är inne i skogen och betydligt mysigare. Små backar upp och ner. Jag vet inte varför det står på Örebro kummuns sida att spåret är 2,8 km när det egentligen är 3 km, men det har ju inte så stor betydelse. Andra vändan körde jag åt andra hållet. Här önskar jag att jag tänkt på att ha pulsklockan med mig för jag skulle velat ha en kilometertid. Kändes som det gick otroligt snabbt... ända tills jag kom till raksträckan igen... då tog jag lite slut, men hade ändå ganska bra fart hela vägen in i mål.
Till min förtjusning såg jag att där fanns en liten styrkehörna i en glänta vid målgången. Här fanns grejer för att köra igenom hela kroppen. Ribbor i olika höjder, stockar med olika tyngd och situpsbrädor med lutning. Jag körde lite marklyft med stockarna till höger i bild, som är två ihopsatta stockar med två plankor på. De var dessutom vadderade så man skulle kunna köra knäböj med stockarna som tyngd på axlarna. Sen körde jag några rundor situps innan jag cyklade hem igen. Superpass!
Och vet ni? Efter ca 5 minuter in på min runda sprack det upp och solen tittade fram. Nu är himlen mestadels blå med vita moln... man kan ju hoppas det förblir så.
No comments:
Post a Comment