Det var inte benen som förstörde utan axlarna! Jag kunde endast springa 800 meter i taget innan jag fick kramp i axlarna och sen fick jag gå och stretcha muskelfästet i 200 meter innan jag kunde springa igen. Dock lyckades jag springa de 800 metrarna ganska raskt så det blev väl något av intervallträning antar jag. Besviken är jag i alla fall.
Eftersom det fortfarande blåser ganska rejält tog jag Karlslundsspåret. Detta trots att det oftast är alldeles för mycket folk där kvällstid och det finns inget jag hatar mer. Dock var det inte så mycket folk när jag kom. Det stod endast några bilar på parkeringen och jag sprang väl förbi kanske 5 gående personer i spåret. Ingen sprang förbi mig. Lugnt alltså. Det visade sig att jag kommit i alldeles rättan tid för när jag kom mot slutet möttes jag av hundratals ungar som skulle orientera och parkeringen var alldeles smockad av bilar. Så slutsatsen är att man ska ge sig ut senast runt 17.30 om man ska hinna före rusningstrafiken.
Dock är Karlslundsspåret fortfarande ingen favorit och så länge det inte blåser håller jag mig nog till mina egna komponerade banor där jag får va i fred.
No comments:
Post a Comment