Färgglad start på juldagen

Varför vaknar jag så här tidigt på juldagen när vi var uppe sent igår. Jag känner ju i kroppen att jag är skittrött, men ändå kunde jag inte ligga kvar i sängen när jag vaknade. De där måste vara nån slags störning jag har.

Klappar

I år handlade vi julklappar för enorma 14,9 miljarder kronor. Wow, vilken jäkla summa. Jag är så himla kluven när det kommer till klapparna. Egentligen är det ju otroligt dumt. De sura slantar man lägger på klappar till andra borde man ju egentligen spara eller lägga på sig själv. På så sått skulle man ju få precisdet man ville ha. Hela 36 procent av svenskarna byter nämligen sina julklappar efter julafton. 14 procent aldrig skulle våga be ett kvitto även om de helst skulle byta sina grejer.

Men... det är ju nåt visst med klapparna. Jag fullkomligt älskar den känslan när man hittat något åt nån som man tycker är SÅ bra och passande. Det är nåt speciellt med att se någon man tycker om bli glad för det de fått. Även om materiella ting inte är det yttersta kärleksbeviset är det dock ändå en symbol för att man tycker om en annan människa. I alla fall om man inte är av den sorten som köper till en hel släkt bara för att de ska vara i samma rum på julafton.

Jag tänker inte byte någon av mina julklappar. Eller jo... jag fick ju två av Trolltyg i Tomteskogen, men jag är verkligen supernöjd och jag tror att både Bäjb och mamsen vart nöjda med sina med.

Vardagshjältar... eller ska man kalla dom storhelgshjältar?

Tåget mot Göteborg från Norrland var 9 timmar sent, maten hade för länge sedan tagit slut och stämningen var på bott. Men då öppnade Johan Wigren, 23, Magnus Mörtberg, 32, och Johan Fries, 25, vagnarna och såg till att nattåget mot Norrland inte blev en likvaka över julafton trots att tåget var nio timmar sent. "Hej tomegubbar", framfördes inför 400 glada medresenärer. 

Vi pluggade in lite texter från min Iphone och sen började vi spela. Vi gick från ena änden till andra.

När tåget närmade sig Vännäs öppnade SJ hjärtat och beställde mat till de 400 resenärerna. Kocken Charles Lindberg och hans chef Bert-Ove Johansson ställde upp trots att det var dax att gå hem och fria jul och bjöd på rostbiff och potatissallad sallad och dryck.

Snöovädret

Igår kväll kom ett brev från min far. Han sitter insnöad på Österlen. Han och hans fru skulle resa upp till min syster i Karlstad dagen innan jul, men kommer inte utanför dörren. Hemtjänsten åker runt i bandvagnar, ingen tar sig in eller ut ur byn, Jag hoppas verkligen snöröjningen kommer igång inom kort för den enda affären i staden ägs av Simrishamnsbor som alltså inte kan komma in i byn och sälja mat till innevånarna. Tänk vad vädret kan ställa till med egentligen.

Ut på vägen

I morgon är det vår tur att ge oss ut på vägarna. Vi har inte mycket val eftersom vi ska träffa både bank och mäklare på måndag. Måste erkänna att det känns lite sådär... men vi har ingen brådska och det är skönt att vara två. Och med lite tur stabiliserar sig vädret något, så vi slipper åtminstone snöstormande.

Det är faktiskt aningens varmare idag. Minus 10. Undrar om jag ska ge mig ut i skidspåret. Det var ju så hiskerligt kallt igår så jag måste erkänna att jag känner mig mycket tveksam, men samtidigt är det ju så himla skönt när man väl får upp temperaturen och kommer in i flytet. Jag ska fundera lite till. Jag har många timmar på mig innan Bäjb slår upp sina söta ögon.