Jag kan nog inte bara ignorera det längre. Nu krävs action. Jag har ingen som helst tanke på att bli sjuk just nu. Dock känner jag den där obehagliga känslan i halsen och jag har nyst i flera dagar.
En liten fråga bara... är det världens smartaste att ta hjälp av USA när det gäller utredningen av bombmannen i Stockholm? Är det inte så att alla islamiska fundamentalister hatar just USA mer än nåt annat? Är det inte lite att be om mer? Jag vet inte... bara en fundering.
Jag befinner mig i en sits där jag inte känner att jag har tid att jobba. Det är inte julstress för nån sån har jag inte. Jag är ju klar med klappar, julgran och pynt sen länge. Nä, det är annat jag har att ta tag i... hemligheter. Hemligheter som kräver mycket tid och användande av hjärnkapacitet. Tiden, ja den räcker helt enkelt inte till. Kvällen är för kort. Och hjärnkapaciteten... ja, det är ju som det är med den. Den blir inte direkt bättre av kylan. Detta konstanta frysande gör det faktiskt svårt att tänka. I går på jobbet när jag frös så jag var blå, sa en kollega: "Men Hanna då, det är ju bara december, det är många månader kvar tills det blir varmare". SOM OM JAG INTE VISSTE DET och SOM OM JAG SJÄLV VALT ATT FRYSA!
Mina händer har gått sönder nu också. Jag har hittills i år klarat mig trots att det varit så kallt. Normalt är det ju den magiska nollan på termometern som styr. Så fort det går under strecket spricker dom... men så har det alltså inte varit i år. Fören nu. Jag ser ut som en 90-åring och handryggarna är fulla av sår och alldeles bubbliga och illröda av torrhet. Jag smörjer och smörjer, men allt det gör är att orsaka mig fantastiskt överjävlig smärta. Det svider så det känns som det brinner på händerna. Så fort jag tar på och av en handske på jobbet spricker ett nytt sår upp och det ser inte så trevligt ut när det lyser rött genom handsken. Sen tvätta, tvätta, tvätta dagarna i ända... ja, det gör verkligen inte saken bättre. Och spriten ska vi inte tala om. Det gör så ont att det nästan svartnar för ögonen. Men... det är väl bara att stå ut. Som kollegan sa, jag har några månader kvar av detta helvete.
Trots att jag inte har tid, måste jag ju snart gå till jobbet. Darn!
No comments:
Post a Comment