Hur som helst, efter halva passet hade jag så ont i min vänstervrist att jag knappt kunde sätta ner den. Jag kämpade mig igenom huvuddelen av passet, men gick när det var cool down och stretch kvar... vilket kanske var dumt eftersom jag antagligen behövde stretcha foten lite, men jag pallade bara inte mer. Jag har faktiskt känt av foten lite sedan i söndags morse när jag stod på steppern så jag antar det är nån biverkan av ki-boxen i lördags. SKIT är det i alla fall!
Nu till nånting positivare. Mina nya kläder var alldeles underbara. Det blåste in lite under brallan eftersom den är ganska stor nertill. Är ju tänk att en pjäxa ska få plats där, men det kirrar man ju lätt med en längre strumpa. Jackan var också superskön och varm. Konstigt för den känns så tunn jämfört med min gamla, men det är väl de där heta isolation-köret som gör det.
Idag har vi gått i genpm Mina Vårdkontakter som vi går in i på torsdag. Det är alltså en typ portal där patienten kan förnya recept och hjälpmedel, avboka tider, beställa journalkopior och ställa frågor. De kan se sina gamla recept och kommunikation med mottagningar och vårdcentraler. Allt samlat på ett ställe och supersmidigt... för patienten. Och egentligen för oss också, men ändå ett helt nytt tänk och det är alldeles för mycket av det nu. Journalsystemet är nytt och gör inte annat än krånglar. Mina vårdkontakter är nytt. Läkemedelsmodulen är ny och snart går vi in i ytterligare ett system. Allt detta på bara några månader. Jag är FULLT övertygad om att detta kommer bli toppen i slutändan, men just nu går faktiskt ALLA på knäna och jag tror många är nära sammanbrott. Irritationen är enorm och stämningen på botten. Och jag märker själv hur lättantändlig man är. Ja, til och med jag som älskar förändringar. Hoppas det går över, för jag tycker inte om att vara en surkart.
No comments:
Post a Comment