The life of a klantarsle

Min tå gör ont. Natten mellan lördag och söndag somnade jag i soffan. Bäjb väckte mig vid 2.30 för att jag skulle förflytta mig till sängen och jag reste mig i sömnruset tog några steg, drämde tån rakt in i bordet och dog en liten stund. Jag låg och vred mig i plågor i säkert fem minuter på golvet. Satan vad ont sånt gör.

Hur som helst hade jag helt glömt av det på morgonen och förstod inte riktigt vad det var som gjorde ont när jag gick. Jag gick min Osuddenrunda och efter ett tag kändes det inte så farligt... tills jag tog av mig skon igen. Inte fören jag stod i duschen och såg hur enorm min tå på vänsterfoten bredvid lilltån var kom jag ihåg. Den var säkert dubbelt så stor som den och skiftade i en helt annan färg än den högra.

Som om det inte vore nog att ha en misshandlad och öm tå har jag en misshandlad och öm hand också. På dagen i lördags skulle jag bära ut en ganska tung back ur ett rum och genom en dörröppning och missbedömde storleken på dörröppningen en aning. Min hand drämde rakt in i listen på högersidan så jag skrapade upp ett ganska djupt sår och mosade hela knogpartiet.

Konstigt nog kändes både tå och hand ganska ok i går, men idag... ajajaj. Handen gör superont när jag kommer emot och när jag greppar något och tån... ja, den gör ont så fort jag sätter ner foten i marken. Jag tycker jag har haft lite väl mycket otur senaste tiden. Har jag gått från att vara klumpig till att bli superklumpig? Det var verkligen onödigt i sånt fall.