On the path to sickness

Neeej, det får inte vara sant. Jag tror jag har ont i halsen! Vill bara gömma mig under täcket igen. Inte superont, men en aning sådär obekvämt och irriterande. Jag kände ju att det gick lite trögt i kroppen i går under träningen och tanken slog mig faktiskt då, men jag slog bort den fort. Dessutom kände jag mig väldigt febrig igår eftermiddag. Idag går det knappt att ignorera. JAG HAR INTE TID! I Värnamo ligger Bäjb och mår kass så vi har väl dragit på oss någon bugg i helgen antagligen om vi nu båda ska bli sjuka.

Förutom att jag inte har lust att bli sjuk KAN jag verkligen inte. På fredag måste jag nämligen köra tur och retur till Arlanda. Vi ska på nationellt blåscancermöte och jag är designated driver eftersom farbror doktorn dragit av hälsenan. Skulle gärna slippa eftersom detta innebär att jag inte kommer vara hemma fören runt 19.30 istället för som normalt sluta 13.30 (hur tänkte de när de la mötet en fredag?) och egentligen skulle en läkare till med också, men nu blev det inte så och jag är enda möjliga chauffören. Som om inte det vore pest nog ska farbror doktorn vidare till Stockholm efter mötet och jag får köra den långa, mörka och antagligen hala vägen hem allena. Kan inte uttrycka i ord hur mycket jag längtar tills denna resa är över och jag sitter safe and sound i soffan igen.

Förresten ni glömmer väl inte att tävla för nu är det igång! Klicka bannern.