No way to treat a Hellride

Ursäkta mig, men plognissarna måste ju vara ett släkte för sig! I morse fick jag pölsa igenom snovallar på trottoaren hela västra Nobelgatan fram till Nobeltunneln där marken plötsligt förvandlades till en vit högblank skridskobana resten av vägen. Lyfte man foten en millimeter gled den iväg värre än en skidsko på is. Så var det hela resten av vägen fram till jobbet. Jag mötte några stackars pensionärer på vägen och de kunde inte röra sig alls. Hur fan kan man ploga utan att sanda! Helt livsfarligt! Jag mötte även den lilla plogbilen på cykelvägen. Han slirade hej vilt, men gjorde inte tillstymmelse till att sakta ner när han mötte mig och två cyklister och vi höll på att bli påkörda allihopa.

När jag kom hem möttes jag av denna syn. Min Hellride (näst närmast med cykelkorgen) och alla andra cyklar utanför huset låg nerprejade i snön. Hur fan tänker man när man gör så? Satt säkert en surgubbe däri och förbannade att vi parkerat våra cyklar när han skulle arbeta. Men gubbe! Det är faktiskt ett cykelställ där!

Snön verkar aldrig ta slut. Vi har fått massor här och ett tag mitt på dagen kunde jag sträcka mig till att hålla med om att det var ganska vackert med täcket som låg tjockt utanför vårt personalrum. Men det var precis efter jag druckit en varm kopp kaffe och när snöandet faktiskt hade ett kort uppehåll. Sen försvann den tillfälliga kroppsvärmen och snön började falla igen och då gick det över. Och nu säger de att det ska bli värre!

Påminn mig igen någon om varför jag bor i Sverige!