Nederbörd - jo tack

Jag, min snoriga näsa och julmatstinna mage har varit ute och gått en och en halv timma. Det var både skönt och förjävligt på samma gång. Att röra sig lite efter en heldag av svull var fullkomligt nödvändigt. Magen står ju rakt ut som om i nionde månan. Dock, mina vänner, verkar den vita julen va ett minne blott. Det spöregnar nämligen i Småland! Marken har förvandlats till en blöt brun gegga och det som en gång var så vackert är återigen grått och trisst. Och jag... jag är dyngsur.

Nu är det ju iofs så att jag på ett sätt bett om detta. Minns ni? Jo, jag predikade om att det räcker om det är snö på julafton och sen kan den försvinna. Nu menade jag ju att snön gott kunde få stanna över nyår också, men man kan ju inte få allt. Problemet är ju också det att jag betvivlar att detta är det sista vi sett av snön. Den brukar ju ha en förmåga att komma åter flera gånger om under årets första månader innan den tillslut lämnar en ifred.

Hur som helst... Promenaden gjorde mig gott och nu förtjänar jag en vilopaus framför TV:n innan jag utforskar vad denna juldag har att erbjuda.