Jag har avancerat lite med åren. Nu äter jag Jansson, köttbullar, prinskorv (men bara om den är delad som kungakronor i ändarna). Skinkan har jag aldrig varit överförtjust ut. Jag gillar skinkan om den är torr, vilket den sällan är nuförtiden eftersom temperaturen och därmed koktid har sänkts. Rolle gjorde några tappra försök att hitta torra julskinkor åt mig, men det var sällan det lyckades. En underskattad dish på julbordet är räkomeletten. Mamma gjorde en till förra julen och den passar faktiskt otroligt bra in bland allt det tunga feta.
Tänk här hade jag blitt så stor att jag faktiskt vågade komma en meter nära tomten. Julgodis tycker jag om... alldeles för mycket och då är det ju främst chokladen jag syftar på. Icke att förglömma är dock marsipanen. Jag har alltid ÄLSKAT marsipan och sedan mormor träffade Franz (som varit bagare) har jag alltid fått ett helt fat fyllt med grisar och andra kreationer av marsipan och mandelmassa till jul. Det var nog det jag såg fram emot mest. Ända tills den dagen jag insåg hur onyttigt det var att själv dra i sig ett helt fat själv och sa ifrån att det fick vara nog med marsipanfrossandet på jul. Som jag nämnt i tidigare poster är julens chokladaskar inte mycket att komma med vad gäller kvalitetschoklad, men den slinker ner så lätt ändå.
Knäck är ju kalas också! Mamma och jag har de senaste två jularna gjort julgodis hemma i hennes kök och knäck är ju ett måste. Det är ganska mysigt att göra julgodis... till en början... sen inser man hur kladdigt det är och hur mätt man blir under tiden man gör det. Tänkte jag kanske ska försöka mig på att göra knäck i micron i år... Dömt att misslyckas, men what the heck!
Det blir lite julmat i år med, trots det sparsamma julfirandet. Christian håller i shoppinglistan och jag i själva matlagandet antar jag. Ska bli mycket spännande att se hur vi lyckas med det. Kan slå vad om att vi glömmer hälften redan i affären och sen ska det knåpas ihop också... å herregud.
No comments:
Post a Comment