Julkönika 2009 part 7 - Familj och Traditioner

Det känns som om vi var otroligt många på jul när jag var liten. Men när jag räknar får jag inte ihop någon större skara. Mamma Annika, pappa Stellan, syster Camilla, mormor Ingrid med sällskap (Frasse är den jag kommer ihåg och han hänger med än), gammelmormor Greta, farmor Lilly och favoriten farfar Arne fram till -86. Det är ju inte mer än åtta. Allt känns ju dock mer och större när man är i den åldern för mig var vi minst 50 stycken.

Matchande tröjor har vi jag och mormor. Gud, vilken hemsk bild.

Släkten är totalt splittrad nu. Farfar dog 1986... samma år som Olof Plame. Jag var sju. Farfar var min stora idol och är fortfarande. Gammelmormor Greta är också borta. Hon var en riktig krutgumma in i det sista. Farmor dog för snart ett år sedan. Hon blev en bra bit över 90. Mormor och Frasse bor i Eskilstuna och firar med hans släkt på jul. Pappa finns på Österlen och syster i USA. Här finns jag och mamma kvar och i år spenderar vi jul på varsin kontinent.

Vi dansade runt granen. Jag får för mig att det var mormor som var den stora danserskan och lekledaren för detta. Det var inte direkt mycket plats att röra sig på heller, men vi lyckades i alla fall.

Hur vi kom runt är ett mysterium. Jäklar vad mycket julklappar!

En stor tradition hos familjen Svärd var kortspelet. Alla samlades runt matsalsbordet för Canasta och jag minns att jag tyckte det var otroligt spännande, även om jag under de första åren inte fattade mycket av vad det gick ut på. Jag tyckte det var otroligt underhållande att blanda den enorma kortlekshögen (två kortlekar i Canasta). Vi spelade TP (Trivial Persuit) också. Idag fattar jag ju hur otroligt jobbigt det måste varit för de vuxna, för de var tvungna att ge mig tre alternativ på varje fråga så jag hade en chans att komma nånvart i spelet.

Stor- och lillasyster mitt i klappöppningen. Lägg märke till Noice-skivan Camilla fick. Det va klass på musiken förr.

Nån dag, om det kanske var juldagen, åt vi lutfisk… vidrigt. Jag kommer ihåg när jag smakade på det. Något sliskigt gummiliknande de kallade fisk, i vidrig vit sås. Blä! Jag tycker inte om det än idag… tror jag, för jag har faktiskt inte smakat sen dess. Smaken jag kände då har etsat sig fast på min smaklökar.

TV hör ju till traditionerna. Kalle Anka är väl den träligaste av alla julprogram. Jag vill bara spy på't. Självklart var det ett måste och fullkomligt älskat under barndomen. Och efter Kalle Anka var det ju julklappsöppning! Och egentligen var ju bara julafton en lång väntan på just klapparna. Kalle tog bort lite av plågan över detta. Nä, tacka vet jag Karl-Bertil Jonssons julsaga. Där har vi en julsaga med lite klass och med en mening också för den delen.

På annandagen har jag slaviskt kollat på Sound of Music. Jag är ju svag för musikaler och denna var en av favoriterna som liten. Ett tag kunde jag otroligt nog filmen och låtarna helt utantill. Ivanhoe har visats på nyårsdagen sedan 1988. Vi var hos gammelmormor Greta i Brevens Bruk på nyårsdagen och åkte alltid hem precis lagom till att jag skulle missa Ivanhoe. Det har jag tagit igen och Ivanhoe kastas numera ner i kräkhinken tillsammans med Kalle Anka.

Den senaste i traditioner är julosten. Mormor har gjort en grej av att köpa mig en röd, rund ost varje år. Jag tror det började med att hon trodde de var för dyra för mig att köpa själv. Och visst, de är inte de billigaste, men är det nåt jag unnar mig på jul är det denna runda godsak. Inte bara en... utan i mängder. Men jag tackar och tar emot... det skadar ju inte att få en gratis. En god tradition.

I år ska jag och Christian fira vår första julafton tillsammans och kanske lägger vi grund till nya traditioner. På schemat står t.ex glögg och götta över några vändor Tiger Woods golf på xbox... vad skulle kunna slå det?