Apladalen goes Atlantis

Jäklar så mycket vatten. Apladalen ligger till stor del under ytan. Det första jag la märke till när jag kom ut var ansamlingen förvirrade motionärer och hundägare som viftade och pekade. Jag fattade inte alls då vad det handlade om, utan traskade lugnt vidare några hundra meter tills jag förstod vad det handlade om. Lagan har uppskattningsvis dubblat sin bredd och djup och påminner lite om Mississippifloden.

Den gula kanoten på bilden ovan brukar ligga vid åkanten och gör fortfarande, bara det att kanten flyttat sig lite. Liksom på bilden under.

Jag gick vidare en bit, men sen var det stop. Den lilla bron till vänster brukar knappt ha nåt vatten alls under sig. Ibland ingenting.... det är mest ett dike.

Vart jag än gick möttes jag av de röda konerna med avspärrningar. Det gick helt enkelt inte att ta sig fram nånstans. Det vita ni ser på bilden under är en bit av Lagan som fortfarande är snötäckt. Lägg märke till att vattnet i ån är i samma höjd (om inte högre p.g.a snötäcket) som det på denna sida staketet... som då är gångvägen.


Tillslut hittade jag faktiskt en väg förbi alla hinder och tog mig in på Osuddenrundan. Och jag kom faktiskt en liten bit... ända fram till där väg 127 korsar promenadvägen. Här var det stopp igen. Jag hade säkert kunna tagit mig förbi detta hinder, men antagligen hade jag inte kommit så himla långt ändå, så jag vände.

Man undrar ju lite hur detta kommer gå. Det är fortfarande en hel del snö kvar som ska smälta och även om vattnet i Lagan forsar på bra ut mot Vidöstern, undrar jag om det är tillräckligt snabbt för att undvika ordentliga översvämningar som sprider sig in i stan.