Jag har börjat slarva med väckarklockan. Det har hänt flera gånger på senaste tiden att jag inte satt på den när jag lagt mig. Jag måste helt enkelt ha glömt det, men det är inte likt mig. Nu är jag ju den som vaknar ändå... oftast. Det är ju inte att lita på, så jag måste skärpa mig!
Jag bävar lite för dagen. Vi är kort om folk på mottagningen och samtidigt ska vi klara av 72 patienter, vilket nog är lite av ett rekord. Missuppfatta mig inte nu... jag tycker faktiskt om när det är mycket att göra, men vår mottagning har inte den kapaciteten, vilket innebär att vi kommer bli stående i väntan på rum och apparater, vilket ger en sån frustration att man kan bli tokig.
Dessutom vaknade jag med magont i morse. Det är ganska ovanligt att jag vaknar med det. Det brukar inte visa sitt fula tryne fören efter dagens första mål, så detta bådar ju inte gott.
Dagens funny
Sharon följer strömmen och tar ut sina bröstimplantat och gissa vad hon ska göra med dom? Jo, maken Ozzy ska få dom i present... att använda som brevpress! Tanken är ju minst sagt lite udda och speciellt med tanke på att brev nästan inte alls är förekommande idag, så högen som ska pressar lär ju inte bli direkt stor. Dessutom kan jag inte direkt se, framför mig att Ozzy sitter mycket och jobbar vid sitt skrivbord.
No comments:
Post a Comment