Det såg bra mörkt ut ett tag, men hör och häpna jag var hemma på utlovad tid. Första tåget, X2000, gick faktiskt helt smärtfritt, fast de inte trodde först. Den hemska olyckan utanför Linköping orsakade förseningar, men lagom tills vi åkte verkade det ha fixat till sig. Jag somna efter avgång och vaknade lagom till Mjölby... smidigare kunde det knappast gått.
Det var sen det började krångla. TiB mellan Mjölby och Falun brukar alltid stå på plats och vänta när man anländer i Mjölby, men så var inte fallet idag. Inte heller kom det. När vi stod där och huttrade började nån frenetiskt hojta från andra sidan spåret. Ni som bytt i Mjölby vet att det finns två spår som är indelade på a och b med mil emellan. Vi stod alltså längst bort på 3b när detta hände. Häften, de som hört va kvinnan på andra sidan skrikit började springa över med sin packning. Vi som inte hört stod kvar och undrade vad som på gick. Eftersom ingen sa till oss och tåget fortfarande stod annonserat till 18.12 stod vi snällt kvar och väntade. Sen ropade personalen ut i högtalarna att tåget var sent, men väntades inkomma 18.18. Ok, skönt... men icke. Kvinnan började hojta igen. "Ska ni norröver så kom hit. Det kommer inget tåg." Samtidigt ropade rösten ut igen att tåget skulle komma om några minuter. Hmm, förvirring. För att ta oss över var vi tvungna att springa hela vägen över perrongen och lika långt på andra sidan. Inget man direkt ville chansa att göra. Tillslut gav vi upp och sprang över till andra sidan där en buss stod och väntade. Efter påstigning meddelade rösten att vi skulle åka buss till Motala och sen hoppa på tåget där. Det var snöstorm och totalt kaos i Hallsberg så hur vi skulle komma förbi där var det ingen som visste. Jaha... snyggt. Fast i Hallsberg då... 20 minuter hemifrån. Svor för mig själv ett flertal gånger. Samtidigt tyckte jag det verkade konstigt att det skulle vara sån storm där när det inte kom en snöflinga i Motala och det enligt mamma inte heller snöade i Örebro. Det var alltså stom en liten bit på mitten? Hmmm...
Vi hoppade på tåget i Motala och återigen påpekade lokföraren att det var mycket små chanser att vi skulle komma förbi Hallsberg utan stora förseningar. Suck. Jag öppnade min köpta yogurt och tog en tugga på min smörgås när PANG! Killen framför mig (som tillhörde ett sällskap som påminde om Utvandrarna på tv4 Fakta eller vad det är för kanal. De där killarna som kommer från en infödingby och är på visit i England) reste sig hastigt ur sitt säta och min yoghurt flyger upp och landar uppochner över bordet. Yoghurt överjäklaallt!!! Byxor, skor, bord och golv... typiskt.
Efter ca 10 varv till toaletten för att hämta papper att svabba yoghurt med sjönk jag ner i mitt säte och förberedde mig för att sitta där i flera timmar. Men så helt plötsligt var vi framme... inte en minut för sent en gång. All stress helt i onödan. Jag vet inte var tågpersonalen fick sin information ifrån, men detn var uppenbarligen helt felaktig. Det var ingen snöstorm i Hallsberg (vilket de borde vetat eftersom tåget faktiskt kom därifrån)... visst var det snö, men ingen storm.
Örebro kändes som en blandning mellan "The day after tomorrow" och "28 dagar senare" när jag vandrade hem. Kan inte minnas att jag nånsin sett så mycket snö. 30 cm hörde jag någon säga på tåget innan jag gick av. Dessutom helt öde... gatlyktorna i kastanjeparken blinkade och ett billarm tjöt... inte en kotte på gatorna. Riktigt ödsligt och skrämmande.
Men nu är jag hemma i min trygga lya. Äntligen! Även fast jag helst av allt skulle varit kvar hos Bäjb, känns det helt underbart att vara hemma. Trots att mina resor egentligen gått ganska smidigt och kunde gått bra mycket värre är det så otroligt stressande att veta att chansen till förseningar och stress med ersättningsbussar och inställda tåg är typ 90%. Det finns få saker jag hatar så mycket som tåg och SJ och det blir bara värre och värre för varje resa jag gör... och jag gör ju en del. En vacker dag ska jag skaffa mig en jäkla superjeep anpassad för Alaska eller nåt och som klarar alla väder och väglag och så säger jag bye bye till SJ för gott.
No comments:
Post a Comment