1 maj

Idag är det alltså 1 maj och jag kunde inte vara mer ointresserad. Jag håller mig långt borta. Det är de rödgrönas dag... för det verkar vara vad de vill kallas nuförtin.

Men jag kan inte låta bli att bli lite sentimental denna dag. För sisådär 15 år sedan hade detta varit en stor dag även för mig.

Ser ni mig i fronten här, haha, det var tider det. Inte första maj, men demonstrera var vi bra på. Dagen till ära kikade jag återigen in på Facebookgruppen " Vi som hängde på Victoria" och blev lite gråtmild igen. Fyfan, rent ut sagt, va kul vi hade då. Hittade detta skrivet av San Lundberg... lite sådär lustigt djup kvinna som ju jag aldrig riktigt förstått mig på, men en av eldsjälarna när tiden begav sig.

Ännu en tisdag fast något mer norr över-Luleå.
Kirsten mailar över en gammal bild från" VIKTORIA" och tårar bara tränger ut genom mitt ansikte.
Någon har utövat våld på mina drömmar och minnen väcks till liv.
Jag ser ansikten som skingrats och som burit med sej samma bild som jag ifrån den plats som var kärlek och gemenskap-94.
Vi skingrades och jag ser er ännu igen...
Blev vi stärkta av denna erfarenhet?
Ja inte jag men jag fick en del fina vänner och en hel massa värme från er som giort ett avtryck i mitt hjärta.


Mitt
i ett
pallats

beströdd
med rosor

låg hon
hjältinnan

med kärlek
genom
ett helt
liv

Mitt i
all färgprakt

vit
av silvret

som färgat
kindkullar
till
vida ängar
med
vinterns mantel
av vila

Så vit
i sin frid

mitt i
allas
grenverk
var hon där
med minnen
som
en fågel
emot varmare
inför
vinternätter

och ändå
alltid kvar
färgstark

flygandes
över de sina
sörgande

Hon
som regnbågens
omslutande

tröstande
vidare

Mitt
ibland hela kärleken
flög hon

vidare
över dem
in i ett helt ljus.
.SAN.

Ur diktsamlingen "LUGN" som utkom-97 kom hyllningsdikten till alla er på VIKTORIA-94

Inte för att jag fattar ett skit av dikter eller så, men jag tyckte detta var fint. Nu återgår jag till att vara väldigt opolitisk och tar mig lite köffe.