A walk down memory lane

För att släppa ut lite frustration tog jag en långpromenad till Aspholmen. Har testat mina nya skor två gånger idag. Dels i morse i löpspåret och dels nu. De är underbara! dock alldeles för varma ännu, men de kommer ju bli perfekta när det blir kallare. Tog lite kort på vägen som jag har lite minnen till. Tänkte dela med mig.


Det är en bit att gå till Stadium Outlet, men det var jäkla skönt att komma ut och röra på sig lite efter att ha suttit med datorn i knät hela morgonen. Hittade inte ett skit dock. Allt är i storlek XL eller XXS. XL kanske kan sälja lite, men XXS var fan mindre än barnstorlekarna... fast med långa ärmar och ben. De hade kvar min coolfit Adidas skor för 499:-, men det känns lite onödigt att köpa dom nu till vintern. Dessutom har jag knappt plats för fler skor.


Tefatet på bilden ligger på Aspholmen. När jag var liten förknippade jag Örebro med två saker (bodde i Kumla då) och det var Svampen och minisvampen som jag tyckte detta alltså var. Vad jag förstår är det nåt slags tryckeri därinne och jag vet att diverse lokala band anlitat dem för bandtröjor. Jag har faktiskt varit därinne och det är skitmysigt. Skulle gärna ha en sån arbetsplats.


Här på Stadsbyggnadshusen hade jag mitt första jobb. Städare på TS Lokalvård. För hela 23kr/timman slet jag som ett djur och städade kontoren därinne i 2 veckor. Resterande två veckor av jobbet var betydligt roligare. Jag och en tjej, som jag tror hette Carina och som jag kan änka var i min ålder at the time, flyttstädade en lya i Mellösa. Det var riktigt nergånget och jag minns speciellt hus vi slet med ugnen. Fast mestadelen av tiden satt vi på trappen och drack coca cola. Toppenjobb!


"Rälsen" ligger strax breve Stadsbyggnadshusen och består helt enkelt av ett gammalt järnvägsspår. Här spenderade vi helgkvällarna en vinter. Endast Lotti hade egen lägenhet på den här tiden, men eftersom hon inte ville ha fest varje kväll blev det till att sitta ute med ett 6-pack folköl i bland. Iskallt var det och varje gång va alla lika förbannade på Lotti, som var den som oftast klagade mest på hur kallt det var.


Jag har ingen som heslt koppling till denna kanot, men ån dock är en annan femma. När jag gick där idag slog det mig hur mycket minnen jag har från olika platser vi "hängt" på längs med Svartån på väster. Vi har "rören" som inte är annat än just två rör som går över ån nästan borta vid motorvägen. Vi har gräsmattan vid Gullspångs kraft, som var en alldeles utmärkt inhängad "festlokal" förutom den gången när vi blev inringade av polisen som trodde vi skulle göra inbrott på kraftverket (varför man nu skulle vilja göra det). Vi har Allmänningen där vi låg på gräsmattan i högar och vi har dungen vid kolonilotterna där vi kunde vistas skymda bland träden utan att bli störda. Those were the days.

Under högstadiet tvingade min största fiende, gympaläraren och klassföreståndaren, Anders Ogenvall, oss att springa "runt ån" åtskilliga gympalektioner. Runt ån, var egentligen bara mellan denna bro och hängbron och säkert inte mer än en kilometer, men för en högstadieunge är det alldeles för långt och ocoolt. Just denna bro tycks vara något utan en utmärkt soptipp för under låg (och ligger antar jag) alltid mängder av stympade cyklar. Inte nåt vi brydde oss om då, för efter alla tvångrundor runt ån avslutade vi alltid med att hoppa rakt ner i plurret. Livsfarligt.


"Kråkslottet" Örebros mest mystiska hus. Det ligger precis när man kommer från stan och kör över på väster. Bilden gör det inte riktigt rättvisa, för det är stort, det är spöklikt, men ändå görcharmigt och mystiskt. Har ingen aning om vem som bor där, men vem det än är lär de inte ha ont om pengar. Det finns 4 garage med tillhörande bilar och det är inga dåliga såna heller. jag har aldrig sett en enda människa i eller runt huset, men det ser bebott ut. Undrar om jag nånsin kommer få nån klarhet, men jag vet inte om jag vill det.


Ser ni det lilla lekhuset i mitten. Det var där det började. Detta är Karls-Johans parken och den ligger ett stenkast från Ekersgatan och Vasagården som vi hängde på under den här tiden på helgerna. De äldre köpte hembränt av en kille som hette Ronnie och denna gång hade vi köpt med. Hälften av ligan stannade här i parken och hälften drog vidare ut till Garphyttan. En kvarting var hade vi och drog i våra små tonårskroppar. Det slutade inte bra. Jag lyckades på något sätt hitta hem, trots att världen snurrade runt mig och dyka ner i min säng. Superfyllesjuk med hink breve. Någonstans i bakgrunden hörde jag mamma och Rolles oroliga röster som undrade vad jag druckit. Whiskey, svarade jag och sen var det svart. Första och enda gången i mitt liv jag fick utegångsförbud... som om jag ville gå ut dagen efter, haha. Minns dock så väl hur Rolle tyckte synd om mig att jag hade utegångsförbud (antar jag var ganska skamsen ändå) och efter han varit och handlat kom han hem och sa att han sett mina kompisar vid smågodisaffären och undrade om jag ville gå ut.
I Garphyttan hade det inte gått bättre, så en kompis fick åka till akuten och bli magpumpad. Hembränthistorien slutade med att Ronnie åkte dit för fulspriten och jag tror han la av där. Måste tillägga att Ronnie varit en god vän efter detta och han håller långt ifrån på med spritbrännande idag.


Jag avslutade min långa promenad med en repa på mina älskade Ekersch. Efter en långpromme som denna var jag värd en Amigo och en cola för att återställa energinivån. Inte för det känns som det hjälpte nu dock. Jag är så trött att jag nästan faller ihop. Men jag har lyckats knåpa ihop två matelåde-pajer i alla fall. En med lök, purjolök och västerbottenost och en med broccoli, spenat, paprika och fetaost. Det luktar så gott här nu så man nästan dregglar.

Nu börjar det bli mörkt redan. Myyyys. ska tända lite ljus nu och sjunka ner lite djupare i soffan.