Dax att byta karriär?

I går när jag var ursinnig på Norton (vilket jag fortfarande är) kom jag att börja tänka... Senare på kvällen när jag kollade på CSI förstärktes mina tankar. Det jag tänker på är lite osökt vad som skulle vara det ultimata jobbet för mig. Nu tycker jag ju om att jobba som sjuksköterska och jobba med människor, men upplägget på mitt jobb tror jag inte är det som passar mig bäst.

Jag vill ha ett arbetet där man jobbar målinriktat. Exempelvis, om man kopplar det till vad som satte igång tanken, jobbar ju en CSI med att lösa ett brott. Antingen fixar man det, eller så gör man det inte och lägger ner. Norton skräp-antivirusprogram ledde mig in på mjukvarulösningar. Att jobba med att optimera en mjukvara för användaren vore ett annan alternativ. Huvudsaken är att man jobbar med någor man blir klar med.

Att jobba inom sjukvården är ju egentligen bara en variant av löpande-band. Då menar jag inte löpande-band i den mening att man behandlar alla lika och har så kallade dusch- och bajsdagar, tvärtom är vården väldigt individanpassad idag. Man blir dock aldrig klar med något eller någon. Det är ytterst få patienter som kommer till oss, som blir "botade" utan de återkommer på kontroller eller för fortsatta behandlingar. Kanske blir de bättre ett tag, men de kommer alltid tillbaka. Övergripande jobbar du mot ingenting. Ett ekorrhjul. Strömmen in är densamma eller större än den ut och du blir aldrig klar. Du har inte heller något övergripande mål att jobba mot. De sjuka kommer ju aldrig ta slut och vården i stort kan aldrig bli "färdig". Inget kan avslutas och läggas åt sidan.

Ska man hitta ett sånt jobb jag är ute efter inom vården är det väl forskningen som ligger närmast. Men hur ofta hinner forskning inom ett område avslutas under ens egen livstid? I princip aldrig. Och hur ofta leder forskning till något? Inte ofta. De som inte har någon koppling till forskning ser bara den som faktiskt ger resultat, men den stora massan forskare, jobbar hela sina liv med att inte komma nånstans och även om de gör det gäller det att få nån att köpa forskningen och föra ut den till allmänheten.

Och sen skulle det ju inte skada att jobba med något som där man tjänar lite bättre och har möjlighet att öka sin lön under sitt yrkesverksamma liv. Vården är ju långt ifrån en sån arbetsplats.

Jag vet inte... men ibland tycker jag man får den där känslan av att man gör ingen eller väldigt lite nytta med det man gör. Nu VET jag ju att det inte är så. Jag VET att patienter kommer ihåg och att jag haft inflytande över deras välmående, men i de fall man "botar" eller verkligen hjälper patienten ser man den ju aldrig mer. I de fall jag lyckas får jag aldrig ta del av den glädjen. Det jag får ta del av är de som kommer åter... de man INTE kan hjälpa fullt ut. Kanske ett alternativ vore att byta inriktning och jobba mot det friska istället. PT kanske?

Som vanligt när jag börjar tänka blir det mest svammel. Vet inte om jag fick fram nån poäng med ovanstående, men i min hjärna är det solklart: Jag jobbar med nåt jag älskar, men jag tror ett annat jobb skulle vara mer givande i längden... typ... bli kollega efter Horatio Crane