Anna supermum

Som Cillan skrev om för ett tag sedan var jag med om en sån där grej i dag när man pratar om en person man inte sett på länge, som bara dyker upp stunden senare. Jag och Emma pratade om Anna (en annan kollega) som fick barn för ca 3 månader sedan och som ingen av oss hörts med eller träffat sedan dess. Vi beslöt att vi måste ta tag i att hälsa på henne och lillan snarast. På vägen hem från jobbet stötte jag ihop med ingen annan än Anna och hennes lille bäbis. Creepy.

Anna är stentuff. Singel sedan ett bra tag träffade hon några killar och blev gravid. Trots att hon inte visste vem av killarna som var far till barnet, beslöt hon sig för att behålla det. Vi vart förskräkta. Anna är nämligen lite blåögd och verkade inte ha en aning om vad det skulle innebära att själv föda och ta hand om ett barn. Hennes familj bor dessutom i småland, så förutom väninnor är hon helt ensam. Hon födde i alla fall barnet och verkar ha det hur bra som helst. Nu vet hon vem som är pappa och han verkar inte helt ointresserad av flickan. Dock bor han i Norrland och något förhållande dem emellan verkar inte vara på frågan.

Själv fattar jag inte hur hon överhuvud taget vågade. Och att hon kan vara så lugnt. Hon verkade inte alls tycka det var speciellt jobbigt att vara själv heller. Frågan är om det inte kommer bli lite värre när flickan växer, men hennes cool-lugna attityd tyder på att det inte kommer bli nåt större bekymmer då heller. Hon löser det då.

Cudos till Anna. Jag hade aldrig varit så tuff.