Kolabönan - en delikatess utan like

Jag har en ny svaghet, som går under namnet kolaböna. Jag tyckte väldigt mycket om kolabönor som barn, men sen har jag väl mer eller mindre glömt bort den lilla underbara sötsaken... tills nu. Köpte för några veckor sedan lösgodis och slängde med några kolabönor. Det skulle jag inte gjort för nu är jag helt och hållet beroende. Så pass att jag i fredags fick ge mig i väg i bilen i mysbyxor, som en riktig hillbilly, till affären och handla. Åkte till Matjätten, men där fann jag dem inte så jag brummade vidare till hemköp och köpte mig en stor gottepåse. Inget annat än kolabönor dög just då.På lördagen samma sak. Trots en maffig pizza och senare choklad, ko begäret som ett mail i inboxen. Efter misslyckade försök att få Bäjb att åka och handla åt mig, satte jag mig i bilen och körde iväg. Dock körde jag bara dunt kvarteret denna gång och parkerade sedan och gick upp igen utan bönor. Jag kände nämligen när jag reste mig ur myssoffan hur otroligt mätt jag egentligen var och hejdade mig därmed i sista stund. Det hindrade mig dock inte från att studen senare skopa i mig lite banansplitglass från Alvestaglass och lite smulor från botten på en chipspåse.

Herregud, så mycket dynga jag dratt i mig i helgen. Nu blir det hårdträning i veckan.