Pust och stön... men nöjd

Nyss hemkommen från min födelsedagsmiddag med kollegorna. Haft mycket trevligt faktiskt. Är så mätt att jag inte kan stå rakt. Jag tror att jag ätit lika mycket idag som jag normalt gör på en vecka. Är det så här jag kommer se ut när jag är gravid?

Läkemedelslunchen bestod av Margarethas festvånings utsökta lax med räkor, potatis, kall sås och pestobröd... efter det en liten chokladbakelse till kaffet.

Till eftermiddagskaffet bjöds prinsesstårta av en narkosläkare vi hjälp med en studie på avdelningen. Var ju bara tvingen att smaka en bit. På mottagningen bjöds wienerbröd, även de från läkemedelsföretaget, men dessa avstod jag faktiskt, trots att de såg helt underbara ut.

Middagen på Wobbler bestod av majskyckling med svamp och pasta i mozzarella och parmesansås och grönsaker. Till efterrätt glass med varma hjortron.

Magen står bokstavligen rakt ut och jag väger 2 kg mer nu än vad jag gjorde i morse (känns som betydligt mer). Känns precis som om jag skulle kunna spricka vilken sekund som helst.


Kamraterna bjöd på hela kalaset och dessutom fick jag denna fina skål från Village med svarta stenar i och en större sten som det står "Du är bäst" på. Urgulligt.

Tack alla underbara arbetskamrater för en urtrevlig kväll. Det är erat fel om jag inte kommer till jobbet i morgon för att jag ligger och vrider mig i magsmärtor, men gott var det! Puss på er!