Vasaskolan

Hade med mig mobben på promenaden och blev så nostalgisk när jag gick förbi min gamla högstadieskola att jag var tvungen att ta lite kort och remenissa. Vilken tid det var... högstadiet. Och vilka karaktärer.

Mitt hemklassrum, klass 7a, låg längst ner i den högra delen på bilden. Min bänk var placerad vid fönstret till vänster. Som ni ser finns en liten skjulliknande grej precis utanför. Detta fungerade som vår väg ut under matteproven. Åke Leksell, dement från födslen (ingen kunde nånsin begripa hur han kunde blivit mattelärare) spenderade matteproven med att sittande på en bänk sova sig igenom hela lektionen. Vi roade oss alltså under tiden med att hoppa ut genom fönstret och springa runt och in genom dörren... om och om igen. Det gick rykten om att Åke en gång varit något av en hunk och att man hittat honom ett förråd med "Tandkött".. en primadonna, med, som namnet avslöjar, mycket framhävande tandkött och en handväska hon aldrig släppte ur sitt grepp.

I nian, tror jag, insåg skolan att Åke inte klarade ha lektioner längre. Istället fick vi Anna, en ung tjej som inte kunde säga r. En kille som hette Rosén och kallades Rosen var speciellt utsatt för hennes raseriutbrott när vi inte kunde hålla käften. "Josen!, antjingen äj dju tjyst, eller sjå åkej dju ut. Döjjen äj däj!". Den repliken tror jag ingen av oss nånsin kommer glömma.

Gymnastiksalen förde inte med sig nåt gott, men var en utmärkt lokal att låna duschen och färga håret i, vilket jag och Hillis tog till vara på. Tror det var första gången Hillis blev mörk.

Anders Ogenvall var min klassföreståndare och härskaren i gympasalen. Religiös var han och åkte dit en gång eftersom han bjöd in sina kyrkliga kollegor att dela ut kassettband till oss på skolgården med predikningar på. Anders hatade mig. En oskyldig skolkning för att köpa läppstift i sjuan och vi var rökta. Han kom aldrig över att vi vågade göra nåt dylikt så tidigt... i hans klass!!! Sen gav han sig fan på att sätta dit mig oavsett om jag gjort nåt eller inte. Gymnastik var det jag hatade mest i livet och inga hot eller straff kunde få mig att va med, men han försökte varje vecka. I nian gav han upp och lät mig gå in och sätta mig på bänken och glo utan att säga ett ord och där satt jag. Även om jag ibland faktiskt ville va med skulle det aldrig fallit mig in att ge med mig och låta honom vinna.

På andra sidan skolan låg Hillis och Jojos klassrum. Gunnel Allard var deras klassföreståndare. Där har vi en kvinna ungarna hade respekt för. När hon blev arg blixtrade det i hela skolan. Hon var en sån där som varierar höjden på rösten i meningen och om nån yppade ett knyst spände hon blicken i en så man riktigt kände hur det brände. Gunnel hörde till inredningen och hade makt över alla i skolan... men hon var bra. Riktigt bra.


NO-huset. Här häckade Ogenvall som också hade biologi. Börje, kemiläraren och Hule, teknik. Minns inte vår fysiklärare skumt nog. Jag var riktigt bra i biologi, men Ogenvall vägra ge mig en femma eftersom jag aldrig var med på gympan. Börje stackaren, hade oss precis innan lunchen och fick oss aldrig att göra nåt annat än blanda bomber, vulkaner och raketer. Han lät oss alltid gå tidigare... antagligen kände han sig misslyckad, stackarn. Hule, eller Ultima Hule, the nazi. Tror han va turk eller liknande. Livsfarlig och militant i träskor och luktade svett. Masken Pinsky, mininazin och träslöjdsläraren, höll också till i NO-huset. Innan lektionens slut skulle alla verktyg hänga på sin plats och ingen lämnade salen utan att han gått igenom alla och alla sagt check och visat att allt hängde där det skulle.

Caféterian, rakt över skolgården.... vårt rasthak. Här drack vi Coca Cola, åt Dagab-bollar och Banankola. Vi roade oss också med att låna gamla skolkataloger som cafeterian tillhandhöll och rev ut bilder på de snygga killarna. Det var tillslut inte mycket annat än pärmen kvar. Stefan Hamrin var chef i caféterian. Jag tror han hatade folk, framförallt ungdomar i högstadiet och varför han valt en sån arbetsplats kan jag inte fatta. Han avskydde när vi spelade "Snubben trodde han va cool" på högsta volym och hoppa i sofforna. Skum typ.

Bakom caféterian var nog där vi spenderade mestadelen av tiden. Här hängde alla coola som tjuvrökte. Vi kunde nog vara 10 pers på en löscigg nån hade skramlat ihop till i affären. Man såg till att paxa "lillen" om man visste att nån hade så fick man slutat på ciggen och lite mer än alla andra. Lärarna gjorde det till en tävling att sätta dit oss och det gick rykten om att de fick en femma varje gång de kunde ta nån på bar gärning. Det var sällan de lyckades. Nån höll vakt och innan läraren hunnit runt hörnet låg ciggen på backen och ingen kände ju såklart till vart den kom ifrån.

Å, vilka tider det var. Nästan så man på ett sätt längtar tillbaka. Vasaskolan finns inte mer. Den lades ner för några år sen. Vad det är där idag vet jag inte, men jag tror att caféterian är en fritidsgård. Ska nog plocka fram mina gamla fotografier nån vacker dag och drömma mig tillbaka igen.