Jag stod ut ända fram till lunch. Att sitta i telefonen funkade ok, men jag vart helt andfådd efter varje samtal av ansträngningen att inte låta alldeles för snorig. Det kändes dock ett tag som att jag skulle klara dagen. Sen hade jag en cystometri och då insåg jag den bittra sanningen. Så fort jag böjde mig ner var det som att öppna en kran och huvudet snurrade. Det känns inte direkt trevligt (eller hygieniskt heller för den delen) att sitta och snora mellan folks ben så jag packade ihop och gick hem.
Men vad ska jag göra nu då? Jag är en sån där människa som inte klarar att vara sjuk. Hur kass jag än mår har jag inte ro i kroppen att bara sitta still och ta det lugnt medan dagen försvinner ifrån mig. Dock orkar man ju inte göra direkt mycket heller så det brukar bli att jag sitter en stund... reser mig och går omkring en stund och sedan sätter mig igen av ren utmattning.
Lita kaffe ska jag unna mig nu i alla fall.
No comments:
Post a Comment