Jag är fortfarande proppmätt. Vill aldrig se mat igen. Blir nyponsoppa till frukost, soppa till lunch och soppa till kvällen. Förhoppningsvis hjälper det för att återgå till det normala. Jag trodde faktiskt inte jag var kapabel att äta som jag gjorde igår, men maggen har visst större kapacitet än jag trodde. Vill dock aldrig göra om det. Måste glömma det nu för jag blir förskräckt bara jag tänker på det.
Gårdagen var så lyckad på jobbet att jag faktiskt ser fram emot att gå till jobbet idag. Vet inte varför den var så bra, men vissa dagar känner man sig ju bara så där nöjd med vad man åstadkommer. Chansen att det blir likadant idag igen är väl minimal, men jag går i alla fall in i den med en positiv inställning.
Wednesday, September 30, 2009
Pust och stön... men nöjd
Nyss hemkommen från min födelsedagsmiddag med kollegorna. Haft mycket trevligt faktiskt. Är så mätt att jag inte kan stå rakt. Jag tror att jag ätit lika mycket idag som jag normalt gör på en vecka. Är det så här jag kommer se ut när jag är gravid?
Läkemedelslunchen bestod av Margarethas festvånings utsökta lax med räkor, potatis, kall sås och pestobröd... efter det en liten chokladbakelse till kaffet.
Till eftermiddagskaffet bjöds prinsesstårta av en narkosläkare vi hjälp med en studie på avdelningen. Var ju bara tvingen att smaka en bit. På mottagningen bjöds wienerbröd, även de från läkemedelsföretaget, men dessa avstod jag faktiskt, trots att de såg helt underbara ut.
Middagen på Wobbler bestod av majskyckling med svamp och pasta i mozzarella och parmesansås och grönsaker. Till efterrätt glass med varma hjortron.
Magen står bokstavligen rakt ut och jag väger 2 kg mer nu än vad jag gjorde i morse (känns som betydligt mer). Känns precis som om jag skulle kunna spricka vilken sekund som helst.
Kamraterna bjöd på hela kalaset och dessutom fick jag denna fina skål från Village med svarta stenar i och en större sten som det står "Du är bäst" på. Urgulligt.
Tack alla underbara arbetskamrater för en urtrevlig kväll. Det är erat fel om jag inte kommer till jobbet i morgon för att jag ligger och vrider mig i magsmärtor, men gott var det! Puss på er!
Läkemedelslunchen bestod av Margarethas festvånings utsökta lax med räkor, potatis, kall sås och pestobröd... efter det en liten chokladbakelse till kaffet.
Till eftermiddagskaffet bjöds prinsesstårta av en narkosläkare vi hjälp med en studie på avdelningen. Var ju bara tvingen att smaka en bit. På mottagningen bjöds wienerbröd, även de från läkemedelsföretaget, men dessa avstod jag faktiskt, trots att de såg helt underbara ut.
Middagen på Wobbler bestod av majskyckling med svamp och pasta i mozzarella och parmesansås och grönsaker. Till efterrätt glass med varma hjortron.
Magen står bokstavligen rakt ut och jag väger 2 kg mer nu än vad jag gjorde i morse (känns som betydligt mer). Känns precis som om jag skulle kunna spricka vilken sekund som helst.
Kamraterna bjöd på hela kalaset och dessutom fick jag denna fina skål från Village med svarta stenar i och en större sten som det står "Du är bäst" på. Urgulligt.
Tack alla underbara arbetskamrater för en urtrevlig kväll. Det är erat fel om jag inte kommer till jobbet i morgon för att jag ligger och vrider mig i magsmärtor, men gott var det! Puss på er!
Mental förberedelse för magont
Somna alright, men sen samma visa som tidigare nätter. Vaknar flera gånger, pigg och tror att det är dax att gå upp. Lyckades ligga kvar till 4.30 idag... Oh why?
Jag bävar inför dagen. Lunchen bjuds av Abbott från Margaretas festvåning (som för övrigt har världens godaste lax och pestobröd) och sen i kväll blir det ut med arbetsgänget till Wobbler. Låter säkert otacksamt (eftersom vi ska ut för att jag fyller) men jag vill verkligen inte. Inte en utan två måltider som garanterat kommer orsaka mig magont hela torsdagen. Men vad ska man göra? Jag kan ju inte otacksamt sitta med min lilla matlåda under lunchen och jag kan ju knappast ursäkta mig och inte följa med på "min" gå-ut-och-äta-kväll (fast jag helst skulle vilja). Bara att tugga och ta smällen.
Bilden är fruktansvärd och visar en man med erytem från kronisk pankreatit efter långvarit alkoholmissbruk. Jag har inget av dessa problem tack å lov, men prick så som hans mage ser ut utanpå, känns min inuti när den gör ont.
Jag bävar inför dagen. Lunchen bjuds av Abbott från Margaretas festvåning (som för övrigt har världens godaste lax och pestobröd) och sen i kväll blir det ut med arbetsgänget till Wobbler. Låter säkert otacksamt (eftersom vi ska ut för att jag fyller) men jag vill verkligen inte. Inte en utan två måltider som garanterat kommer orsaka mig magont hela torsdagen. Men vad ska man göra? Jag kan ju inte otacksamt sitta med min lilla matlåda under lunchen och jag kan ju knappast ursäkta mig och inte följa med på "min" gå-ut-och-äta-kväll (fast jag helst skulle vilja). Bara att tugga och ta smällen.
Bilden är fruktansvärd och visar en man med erytem från kronisk pankreatit efter långvarit alkoholmissbruk. Jag har inget av dessa problem tack å lov, men prick så som hans mage ser ut utanpå, känns min inuti när den gör ont.
Tuesday, September 29, 2009
Trött
Sovit uruselt två nätter i rad nu, så jag håller alla mina tummar för att jag får sova hela natten igenom. Med tanke på hur trött jag känner mig borde det inte bli några problem, men efter de nätter som varit ser jag inte det som någon garanti.
House har ju börjat på 4an nu igen, så somna gör jag garanterat, frågan är bara hur snart jag vaknar igen pigg som en lärka och inte kan somna om.
Hoppas...
ICA tänker på mig
Hade en gåva från ICA i brevlådan när jag kom hem idag. En födelsedagspresent... En fryst tårta. Trots att jag vet att alla som fyller (i alla fall jämt) får det, tycker jag faktiskt va lite gulligt faktiskt. Dessutom min allre första 30-årspresent nånsin.
Tack ICA!
Tack ICA!
Av någon anledning vänder Blogger på bilden när jag laddar upp den, men ni får väl lägga hövve på sne
Saknar avdelningsarbetet
Kära nån vad trött jag är. Dagen har varit superkul, men också utmattande. Jag, av alla människor, hade med mig Rickard, sjuksköterska under inskolning, idag och jag måste säga att det inte direkt kändes som jag rätt person att lära upp någon, när jag knappt kan själv då jag inte jobbat där på flera år. Men vi löste det såklart... och bra med måste jag nog säga så här i efterhand. Och Rickard kommer klara jobbet galant.
Å, vad jag saknar d
et... att jobba på avdelningen. Har inte insett det fören nu när jag gjort det i två dagar. Det kan vara fullt upp på mottagningen med, men inte på samma sätt. Man känner sig nöjd med det man gjort på ett annat sätt. Det du gör för patienten ska må bra är mer uppenbart. Det finns inga helt givna vägar att gå, utan varje åtgärd och varje patient är annorlunda.
Jag önskar mer och mer att jag stannat däruppe. Nu känns det som det är för sent att gå tillbaka. Det är det ju såklart inte, men det skulle innebära, om man ska se karriärsmässigt att ta ett kliv tillbaka. Inte för att arbetet är mindre betydelsefullt, inte alls, men arbetstiderna är klart sämre. Helger, kvällar, dagar och nätter om vartannat. Dessutom har jag en utbildning som är högre än vad som krävs för att jobba på avdelningen. Avdelningsarbete skulle vara slöseri med mig som resurs och jag skulle med största sannolikhet stanna av i min löneprocess eftersom en avdelningssköterska har mindre än en uroterapeut eller för det delen en mottagningssköterska.
Jag får väl vara nöjd med att jag kommit dit jag gjort, men jag tänker i alla fall från och med nu vara först att räcka upp handen att rycka in extra när det behövs.
Å, vad jag saknar d
et... att jobba på avdelningen. Har inte insett det fören nu när jag gjort det i två dagar. Det kan vara fullt upp på mottagningen med, men inte på samma sätt. Man känner sig nöjd med det man gjort på ett annat sätt. Det du gör för patienten ska må bra är mer uppenbart. Det finns inga helt givna vägar att gå, utan varje åtgärd och varje patient är annorlunda.Jag önskar mer och mer att jag stannat däruppe. Nu känns det som det är för sent att gå tillbaka. Det är det ju såklart inte, men det skulle innebära, om man ska se karriärsmässigt att ta ett kliv tillbaka. Inte för att arbetet är mindre betydelsefullt, inte alls, men arbetstiderna är klart sämre. Helger, kvällar, dagar och nätter om vartannat. Dessutom har jag en utbildning som är högre än vad som krävs för att jobba på avdelningen. Avdelningsarbete skulle vara slöseri med mig som resurs och jag skulle med största sannolikhet stanna av i min löneprocess eftersom en avdelningssköterska har mindre än en uroterapeut eller för det delen en mottagningssköterska.
Jag får väl vara nöjd med att jag kommit dit jag gjort, men jag tänker i alla fall från och med nu vara först att räcka upp handen att rycka in extra när det behövs.
Var är Hitler?
Om det nu var Hitler som dog där i bunkern den 30 april 1945, var han kvinna. Det hade ju i.o.f.s varit hilarious, men nu är det väl med största sannolikhet så att kraniet som hittades där inte var hans. DNA-tester visar att kraniet tillhörde en kvinna i 40-årsåldern. Hitler utgav sig för att vara man och skulle varit 56 år vid tillfället för sin död.De högt uppsatta nazisterna hade redan 1943 börjat planera att starta upp ett Fjärde Rike i Sydamerika och hade ingen anledning att dö i Tyskland, säger historikern Gerrard Williams till Sky News.
Så vad hände egentligen med Hitler? Ja, planerna från 1943 blev det ju inget med och lär väl inte bli heller. Dessutom kan vi nog vara ganska säkra på att han inte lever i dag, vilket räcker gott för mig.
Weird Weather
... tror det kallas höst.Igår morse när jag vaknade spöregnade... det verkligen öste ner. Nån timme senare när jag traskade till jobbet hade det slutat och ytterligare nån halvtimme senare när solen gick upp var himlen klarblå.
Igår kväll ca en halvtimme efter jag gick och la mig började det dundra i fönstren och sen i hela huset. Klev upp och kollade ute och det var inte långt ifrån att träden utanför låg platt längs backen av den hårda vinden. Efter en halvtimma till tystade det och det vart i princip vindstilla.
Vaknade i morse av att jag frös s jag skakade. Klev upp och det är bara 3 grader ute!!! Vinter! Vad väntar härnäst. Skulle inte bli förvånad om det snöade innan dagen är slut. Jag är i alla fall otroligt glad att jag fick för mig att leta fram höstjackan redan igår.
Monday, September 28, 2009
Someting stinks
I Aftonbladet 2005-10-14 utnämns Mehmet Ozyurek som mannen med världens längsta näsa. Hela 8,8 centimeter lång. Idag kan man skåda en annan Mehmet med en 14 cm lång näsa på Expressen TV. Denne vill dock inte ställa upp i vare sig Guinness rekordbok eller nån av de turkiska tävlingarna om den längsta näsan (!??!! har de verkligen såna tävlingar i turkiet?).
Mehmet den första och den andra.
Den andra slår ju den första med hästlängder
Mehmet den 2a påstår att han bröt näsan när han var liten och att den sedan inte fick läka rätt och därmed ser ut som det gör idag. I mina ögon ser det ut som en tumör.
Lite lustigt att de båda heter Mehmet.
Mehmet den första och den andra.
Den andra slår ju den första med hästlängder
Mehmet den 2a påstår att han bröt näsan när han var liten och att den sedan inte fick läka rätt och därmed ser ut som det gör idag. I mina ögon ser det ut som en tumör.
Lite lustigt att de båda heter Mehmet.
Roligt på jobbet
Haft en otroligt rolig dag på jobbet. Även om jag ofta trivs på jobbet, är det inte ofta man verkligen kan säga att man haft kul. Som sagt tidigare "vikarierar" jag för en kollega på avdelningen måndag och tisdag. Alltså gör jag mitt gamla jobb.
Fick gå ut lite soft idag med att vara "på golvet" dvs inte ha huvudansvaret för någon grupp utan sköta omvårdnaden med undersköterskan. Man glömmer rutiner otroligt fort märkte jag, men det kommer tillbaka fort. Dessutom är det mycket som är ändrat sedan jag gick som avdelningssköterska. Jag passade på att hjälpa Johan så mycket som möjligt med blodprover och förberedelser för op. Roligt roligt!
I mon ska jag "ha pärmarna" på röd sida. Inte min favvosida, men ändock. Kan inte tänka annat än att det blir ännu roligare än idag.
Fick gå ut lite soft idag med att vara "på golvet" dvs inte ha huvudansvaret för någon grupp utan sköta omvårdnaden med undersköterskan. Man glömmer rutiner otroligt fort märkte jag, men det kommer tillbaka fort. Dessutom är det mycket som är ändrat sedan jag gick som avdelningssköterska. Jag passade på att hjälpa Johan så mycket som möjligt med blodprover och förberedelser för op. Roligt roligt!
I mon ska jag "ha pärmarna" på röd sida. Inte min favvosida, men ändock. Kan inte tänka annat än att det blir ännu roligare än idag.
Läkare i fotboja
En sjukhusanställd läkare som är dömd till fängelse för misshandel av sin sambo får fortsätta jobba med fotboja.
Läkaren har dömts i både tingsrätt och hovrätt för ofredande och sex fall av misshandel av sin sambo. Straffet i hovrätten blev sex månaders fängelse, skriver Nerikes Allehanda.
Mannen har sökt och fått tillstånd att avtjäna sitt straff med fotboja. Arbetsgivaren Universitetssjukhuset Örebro, USÖ, låter honom arbeta under strafftiden. Villkoren är att han inte gör sig skyldig till nya förseelser och att han går i terapi.
– Vi beslutade att ge honom en chans, men det betyder absolut inte att vi försvarar hans handlingar. Det är allvarliga brott det rör sig om, säger Jan Olsson, sjukhusdirektör för USÖ, till Nerikes Allehanda.
Det här är första gången som en läkare på sjukhuset får arbeta med fotboja. Den berörda klinikchefen ser inga problem med upplägget.
– Fotbojan är ingenting som patienterna kommer att se. Läkaren arbetar ju med byxor på sig, säger chefen till Nerikes Allehanda.
Det är ju helt och hållet fruktansvärt att han inte åker in i finkan på stört! Är han dömd till fängelse, så är han väl!?! Som man kan läsa är misshandeln ingen engångsföreteelse utan har hänt 6 gånger!!! som de
vet. Självklart är det fler än så.
Visst, han blir inte sämre läkare för att han dunkar sin sambo gul och blå, men inte skulle jag vilja bli undersökt/behandlad av en sån, för vem vet vad mer han är kapabel till. Är det verkligen rätt att patienterna inte får veta? Jag tycker faktiskt inte det. Sjukhusdirektör Jan Olsson, som jag tidigare tyckte verka va en bra prick, verkar tycka det är ok, så länge det inte syns... sopa under mattan alltså? Låt svinet gå med bojan utanpå de vita byxorna och sen kan han må.
Teorierna om vem det kan vara är såklart många och jag kan bara anta hur många rykten som som satt rekordfart runt husen idag. Jag har såklart mina egna misstankar, mot en som varit i samma blåsväder förr. Jag hoppas verkligen hela sjukhuset får reda på vem han är, så han kan gå där och skämmas. Då skulle han nog önska han satt i den mörkaste fängelsehåla i stället för att ha sitt fina vristband.
Kööörsvart
Jag tror min datorn försöker berätta nåt för mig och jag tror att det är att den är redo att lämna in.
Sedan jag formaterade har jag inte brytt mig om att ställa om så mycket inställningar, vilket innebär att datorn stänger av sig i energisparläge när den inte använts på en stund.
idag när jag kom hem från jobbet och touchade musen för att den skulle starta förblev den svart. Lamporna tändes, men inte skärmen. Startade om den på strömbrytaren 5 gånger men med samma resultat. PANIK panik panik. Nästan så jag drog på mig ytterkläderna på en gång och begav mig till närmsta elektronikaffär för att köpa en ny. Men sen tryckte jag f8, för att försöka starta i felsäkert läge och vips så gick en igång normalt.
Weird as hell.
Så den är alltså igång... funkar precis som vanligt... just nu. Frågan är bara hur länge. Nu vet jag i alla fall vad jag önskar mig i 30års-present. New computer please.
Denna HP TX2-1200 verkar vara det senaste inom Pavillion Notebookserien och den står nu högs upp på önskelistan. Hoppas jag HÖRS!?!
Sedan jag formaterade har jag inte brytt mig om att ställa om så mycket inställningar, vilket innebär att datorn stänger av sig i energisparläge när den inte använts på en stund.
idag när jag kom hem från jobbet och touchade musen för att den skulle starta förblev den svart. Lamporna tändes, men inte skärmen. Startade om den på strömbrytaren 5 gånger men med samma resultat. PANIK panik panik. Nästan så jag drog på mig ytterkläderna på en gång och begav mig till närmsta elektronikaffär för att köpa en ny. Men sen tryckte jag f8, för att försöka starta i felsäkert läge och vips så gick en igång normalt.
Weird as hell.
Så den är alltså igång... funkar precis som vanligt... just nu. Frågan är bara hur länge. Nu vet jag i alla fall vad jag önskar mig i 30års-present. New computer please.Denna HP TX2-1200 verkar vara det senaste inom Pavillion Notebookserien och den står nu högs upp på önskelistan. Hoppas jag HÖRS!?!
Back to Basics
Jaha, då var det dax för mig att vikariera som avdelningsköterska idag och imon. Ska bli riktigt, riktigt kul. Märkte ju förra veckan hur mycket jag saknar det. Undrar hur mycket av rutinerna jag glömt eller som ändrats. Jag insåg ju då förra veckan att jag inte ens vet hur man skriver matkort. Det är inte så simpelt som förr att gå runt och fråga, kryssa och lägga lappar i en plastficka... nä, nu ska det in i datorn. Inte så avancerat kanske, men nytt.
2 dagar alltså på avdelningen. På onsdag får vi lunch av Abbott, som trots att vi sagt rakt ut att vi inte använder deras hormonsprutor och inte heller kommer göra, vill komma och prata om dom. Weird, men jag antar de får nån slags provision efter hur många de åkt runt till.
Onsdag kväll har mina arbetskamrater fått för sig att vi ska gå ut på restaurang om fira min födelsedag, trots att jag sagt ifrån att jag inte vill bli firad. Visst, jag kan käka med dom, men de har fått klara besked om att de inte får öppna truten i nån form av sång eller hurraakt, för då rener jag mig och går raka vägen ut (det gör jag antagligen inte, men jag blir i alla fall förbannad).
Hur som helst ser jag fram mot dagen och en annorlunda vecka.
2 dagar alltså på avdelningen. På onsdag får vi lunch av Abbott, som trots att vi sagt rakt ut att vi inte använder deras hormonsprutor och inte heller kommer göra, vill komma och prata om dom. Weird, men jag antar de får nån slags provision efter hur många de åkt runt till.
Onsdag kväll har mina arbetskamrater fått för sig att vi ska gå ut på restaurang om fira min födelsedag, trots att jag sagt ifrån att jag inte vill bli firad. Visst, jag kan käka med dom, men de har fått klara besked om att de inte får öppna truten i nån form av sång eller hurraakt, för då rener jag mig och går raka vägen ut (det gör jag antagligen inte, men jag blir i alla fall förbannad).
Hur som helst ser jag fram mot dagen och en annorlunda vecka.
Sunday, September 27, 2009
Helikopter-rånet fascinerar
Jag har inte brytt mig så mycket om att uppdatera mig om vad som händer runt helikopterrånet i förra veckan. Jag har helt enkelt inte haft tid eller orkat, men nu har jag försökt få en liten bild genom denna sammanfattning.
På vägen hem från Värnamo i bilen lyssnade jag på Äntligen helg med bl.a. Daniel Breitholtz på Mix Megapol. Han berättade hur han på nåt sätt hejade på rånarna. De har ju lyckats utföra ett ashäftigt rån i klass med vad man ser på film. Och hans argument för varför han kunde känna som han gjorde var just det... han har blivit programmerad till att tycka det... genom det man hela uppväxten sett i filmer. Björnligan, Bourne-filmerna, Oceans-filmerna osv. Listan på filmer där man hejar på skurken kan göras lång. Jag måste faktiskt hålla med. Detta är i filmklass. Inte alls vad vi är vana med... i alla fall inte i Sverige.
Jag kan förstå att de blir ansedda som superhjältar i kriminella kretsar. Rätt eller fel, det ÄR imponerande att det lyckades och HUR de lyckades.
Missförstå mig inte nu att jag (eller Daniel) tycker att detta var på något sätt rätt. Det är självklart fel fel fel och rånarna ska självklart fångas in och sättas i finkan. Men jag kan inte hjälpa att tycka det är lite häftigt på samma gång.
På vägen hem från Värnamo i bilen lyssnade jag på Äntligen helg med bl.a. Daniel Breitholtz på Mix Megapol. Han berättade hur han på nåt sätt hejade på rånarna. De har ju lyckats utföra ett ashäftigt rån i klass med vad man ser på film. Och hans argument för varför han kunde känna som han gjorde var just det... han har blivit programmerad till att tycka det... genom det man hela uppväxten sett i filmer. Björnligan, Bourne-filmerna, Oceans-filmerna osv. Listan på filmer där man hejar på skurken kan göras lång. Jag måste faktiskt hålla med. Detta är i filmklass. Inte alls vad vi är vana med... i alla fall inte i Sverige.
Jag kan förstå att de blir ansedda som superhjältar i kriminella kretsar. Rätt eller fel, det ÄR imponerande att det lyckades och HUR de lyckades.
Missförstå mig inte nu att jag (eller Daniel) tycker att detta var på något sätt rätt. Det är självklart fel fel fel och rånarna ska självklart fångas in och sättas i finkan. Men jag kan inte hjälpa att tycka det är lite häftigt på samma gång.
The Hills season 5
Det har varit The Hills Weekend Break hela helgen på MTV. Detta för att den nya säsongen startade igår... klockan 18.10. Vi fastnade framför repriserna i lördags förmiddag och sen när Christian drog iväg fortsatte jag kika (trots att jag sett många av avsnitten förr). Vid 17.30 var jag riktigt trött på de gamla avsnitten och började verkligen se fram emot det nya... Men då... sisådär 15 mintuter innan det var dax ringde Christian och sa att han va på väg. Eftersom vi inte ätit något sprang jag ner och mötte upp och vi drog och köpte pizza... och MISSADE DET NYA AVSNITTET där bla Spencer skulle slå nån på käften och en massa annat spännande som vi sett hela dagen i reklamen. Så annoying.
Men... nu visar det sig att det går just nu i denna stund i repris! Gissa vem som ska kika?
Säga vad man vill om The Hills men serien är faktiskt ganska underhållande. Om jag nån gång skulle springa på den där Spencer, tror jag att jag för första gången i mitt liv skulle slå nån på käften.
Men... nu visar det sig att det går just nu i denna stund i repris! Gissa vem som ska kika?
Säga vad man vill om The Hills men serien är faktiskt ganska underhållande. Om jag nån gång skulle springa på den där Spencer, tror jag att jag för första gången i mitt liv skulle slå nån på käften.
Kolabönan - en delikatess utan like
Jag har en ny svaghet, som går under namnet kolaböna. Jag tyckte väldigt mycket om kolabönor som barn, men sen har jag väl mer eller mindre glömt bort den lilla underbara sötsaken... tills nu. Köpte för några veckor sedan lösgodis och slängde med några kolabönor. Det skulle jag inte gjort för nu är jag helt och hållet beroende. Så pass att jag i fredags fick ge mig i väg i bilen i mysbyxor, som en riktig hillbilly, till affären och handla. Åkte till Matjätten, men där fann jag dem inte så jag brummade vidare till hemköp och köpte mig en stor gottepåse. Inget annat än kolabönor dög just då.
På lördagen samma sak. Trots en maffig pizza och senare choklad, ko begäret som ett mail i inboxen. Efter misslyckade försök att få Bäjb att åka och handla åt mig, satte jag mig i bilen och körde iväg. Dock körde jag bara dunt kvarteret denna gång och parkerade sedan och gick upp igen utan bönor. Jag kände nämligen när jag reste mig ur myssoffan hur otroligt mätt jag egentligen var och hejdade mig därmed i sista stund. Det hindrade mig dock inte från att studen senare skopa i mig lite banansplitglass från Alvestaglass och lite smulor från botten på en chipspåse.
Herregud, så mycket dynga jag dratt i mig i helgen. Nu blir det hårdträning i veckan.
På lördagen samma sak. Trots en maffig pizza och senare choklad, ko begäret som ett mail i inboxen. Efter misslyckade försök att få Bäjb att åka och handla åt mig, satte jag mig i bilen och körde iväg. Dock körde jag bara dunt kvarteret denna gång och parkerade sedan och gick upp igen utan bönor. Jag kände nämligen när jag reste mig ur myssoffan hur otroligt mätt jag egentligen var och hejdade mig därmed i sista stund. Det hindrade mig dock inte från att studen senare skopa i mig lite banansplitglass från Alvestaglass och lite smulor från botten på en chipspåse.Herregud, så mycket dynga jag dratt i mig i helgen. Nu blir det hårdträning i veckan.
Awww, inget kaffe!
Vaknade med ett ryck i morse och mindes att kaffet var slut. Panik! Svor högt flera gånger för mig själv. Jag visste ju detta igår och man får inte glömma sånt!
Nu sitter jag och surplar på en kopp Gevalia Cappuccino Irish Cream, vilken iofs är ganska god, men inte som morgonkaffe! Detta får aldrig mer hända. Jag skäms å mina egna vägar.
Nu sitter jag och surplar på en kopp Gevalia Cappuccino Irish Cream, vilken iofs är ganska god, men inte som morgonkaffe! Detta får aldrig mer hända. Jag skäms å mina egna vägar.
Saturday, September 26, 2009
Örebro kampsportsförening hjälper polisen
På kort tid har två våldtäktsförsök ägt rum på norr i Örebro, där även ÖKSF har sina lokaler (där jag förövrigt tränade förr i världen... i gymmet, inte kampssport). Nu tar de initiativ för att hjälpa polisen ta fast dom och såklart förhindra fler försök.
Kampsporterna ska patrullera var sin helg på norr med 10-12 medlemmar uppdelade i fyra grupper.
- Det blir boxare en helg, thaiboxare en helg, ju jutsuare en helg, säger Christer Andersson.
Kampsportarna, klädda i svarta träningsoveraller, ska kommunicera via walkie talkie och ha med cyklar i varje grupp så de kan rycka ut snabbare.
Otroligt bra idé! Sätt dit asen nu!
Kampsporterna ska patrullera var sin helg på norr med 10-12 medlemmar uppdelade i fyra grupper.
- Det blir boxare en helg, thaiboxare en helg, ju jutsuare en helg, säger Christer Andersson.
Kampsportarna, klädda i svarta träningsoveraller, ska kommunicera via walkie talkie och ha med cyklar i varje grupp så de kan rycka ut snabbare.
Otroligt bra idé! Sätt dit asen nu!
Utvilad?
Efter jobbet i går åkte jag direkt till Värnamo i HellSaaben. Så himla skönt att åka bil och inte slösa bort hela dagen på ett tåg. Underbart att träffa Bäjb igen också. Tre veckor är alldeles för länge.Måste dock varit bra trött, för vid 20.30 slumrade vi till i soffan under en repris av CSI Miami. Sen har jag i princip sovit... och sovit, och sovit. Förutom några uppvaknanden med ca 5 minuters vaken tid styck har jag sovit sen dess.
Vaknade nu klockan 7.00 och hade jag struntat i min förskräckelse över hur mycket jag sovit och min sprängande urinblåsa, hade jag nog kunnat somna om igen. Men det blev inget med det.
Kan tyckas att jag borde vara hur pigg som helst nu, men jag känner mig inte alls utvilad (det grådassiga vädret kan ju spela lite roll här). Hoppas lite kaffe gör susen för snart bär det av ut i Osaspåret. Jihoo!
Friday, September 25, 2009
Kanske skulle köpa mig ett par skor till...
... för den 30 september säljs Christer Petterssons slitna, bruna läderboots på Tradera.
Skulle nog inte passa min fossingar, men skulle definitivt göra sig i min skokollektion som är full med skor jag aldrig använder.
Skornas äkthet "bevisas" av att de spelar en liten bilroll i Gert Fylkings dokumentär om Christer Pettersson.
Christer Pettersson lämnade skorna när köpte nya skor i en skoaffär i Bollnäs – vilket kan ses i klippet.
Pettersson lämnar sina gamla kära skor med ett viss vemod.
– De har varit väldigt bra. Jag köpte dem svart för 300 spänn, sen har jag använt 1000 spänn för reparationer. Men de får bli kvar här nu då, så får du göra vad du vill med dem, säger Pettersson till kassabiträdet i filmen.
Skulle nog inte passa min fossingar, men skulle definitivt göra sig i min skokollektion som är full med skor jag aldrig använder.
Thursday, September 24, 2009
Torsdag = Criminal Minds
Torsdagen börjar lida mot sitt slut och det är inte mig emot. Denna dagen har inte haft nåt speciellt spännande att bjuda på och därmed har jag inte heller så mycket att skriva om.
Efter jag borstat mina långa tänder blir det Criminal Minds i sängen och antagligen ganska snar sömn.
Efter jag borstat mina långa tänder blir det Criminal Minds i sängen och antagligen ganska snar sömn.
Färre vaccindoser blir nog inget problem
Det har varit otroligt tyst om svininfluensan senaste veckan. Antagligen för att spridningen inte alls blivit av den kaliber man väntat. Idag rapporteras att Sverige får färre vaccindoser än planerat och att vaccination inte kan börja förens tidigast 12 oktober. Jag tror faktiskt inte detta kommer bli nåt större problem. Rätt eller fel, har många bestämt sig för att helt enkelt skippa sprutan. Jag har ju hela tiden varit skeptisk (dock ej bestämd) och med den låga spridningen har min tvekan inte annat än förstärkts.
Känns lite typiskt av Sverige att skrika om vargen. Vad hände med fågelinfluensan, galna kosjukan osv? Media går ut skriker att alla kommer bli tokiga och dö, men sedan händer inte ett skit. Jag försöker inte förringa allvaret i influensan, men den mediala skräckpropagandan får helt fel effekt, när det sen visar sig vara fel. Vad händer när vargen väl kommer?
Resultatet av den hysteri som varit och lugnet som nu infunnit sig är ju just att folk anser det onödigt att ta vaccinet. Vårdpersonalen ska vaccineras som prio 1... INGEN jag pratat med på sjukhuset är så säker på om de vill ta sprutan... många säger tvär nej. Säga vad man vill, men biverkningarna på vaccin finns där och i dagsläget känns de bra mycket allvarligare än influensan. Vore jag gravid skulle jag utan tvekan be om ett IgG2-prov först för att se om jag har genen de australienska forskarna kopplat till allvarligheten i insjuknandet. Vad detta innebär för spridningen att folk, och fram för allt vårdpersonal, inte vill ta sprutan har vi inte sett ännu. Att vaccinet är sent tror jag just nu i alla fall är bra, för utan en ny pik tror jag doserna som faktiskt kommer inte bara kommer räcka, utan också bli över.
Känns lite typiskt av Sverige att skrika om vargen. Vad hände med fågelinfluensan, galna kosjukan osv? Media går ut skriker att alla kommer bli tokiga och dö, men sedan händer inte ett skit. Jag försöker inte förringa allvaret i influensan, men den mediala skräckpropagandan får helt fel effekt, när det sen visar sig vara fel. Vad händer när vargen väl kommer?
Resultatet av den hysteri som varit och lugnet som nu infunnit sig är ju just att folk anser det onödigt att ta vaccinet. Vårdpersonalen ska vaccineras som prio 1... INGEN jag pratat med på sjukhuset är så säker på om de vill ta sprutan... många säger tvär nej. Säga vad man vill, men biverkningarna på vaccin finns där och i dagsläget känns de bra mycket allvarligare än influensan. Vore jag gravid skulle jag utan tvekan be om ett IgG2-prov först för att se om jag har genen de australienska forskarna kopplat till allvarligheten i insjuknandet. Vad detta innebär för spridningen att folk, och fram för allt vårdpersonal, inte vill ta sprutan har vi inte sett ännu. Att vaccinet är sent tror jag just nu i alla fall är bra, för utan en ny pik tror jag doserna som faktiskt kommer inte bara kommer räcka, utan också bli över.
Dumma kardemumma
Idag efter lunchen fick jag så ont i min stackaas mage att jag inte kunde stå upp rakt. Kämpade mig igenom eftermiddagen, men att assistera vid undersökningar i framåtlutat läge och med knivsmärtor var inte enkelt.
Försökte frenetiskt komma på varför jag fick så himla ont och kom fram till att det enda jag ätit som avvikit från normalt är en bit av en kardemummalängd en av läkarna haft med sig. Måste vara den. Den var faktiskt inte speciellt god heller.
Efter mottagningen var slut stämplade jag ut och stapplade hemåt och nu sitter jag här och vet inte vart jag ska ta vägen. Blir nog till att lägga mig raklång på golvet och be till högre makter. En sak är säker och det är att jag aldrig mer kommer äta kardemumma.
Försökte frenetiskt komma på varför jag fick så himla ont och kom fram till att det enda jag ätit som avvikit från normalt är en bit av en kardemummalängd en av läkarna haft med sig. Måste vara den. Den var faktiskt inte speciellt god heller.Efter mottagningen var slut stämplade jag ut och stapplade hemåt och nu sitter jag här och vet inte vart jag ska ta vägen. Blir nog till att lägga mig raklång på golvet och be till högre makter. En sak är säker och det är att jag aldrig mer kommer äta kardemumma.
K-fat goin K-fit?
Britney Spears förre man Kevin Federline ska bli av med övervikten i dokusåpan ”Celebrity fit club”. Tillsammans med tungviktaren kommer man också kunna se hans ex Shar Jackson, och Bobby Brown.
Weird... för igår kunde man läsa i Expressen hur han inte brydde sig om sin övervikt:
Han bryr sig inte. Det vackra med honom är att han inte kunde bry sig mindre, säger ex-flickvännen Shar Jackson och hävdar att Federline mår bra.
Konstigt att ställa upp i ett snt program om han inte bryr sig? Shar borde väl veta att han ska vara med i såpan... eftersom hon då också är det själv.
Weird... för igår kunde man läsa i Expressen hur han inte brydde sig om sin övervikt:
Han bryr sig inte. Det vackra med honom är att han inte kunde bry sig mindre, säger ex-flickvännen Shar Jackson och hävdar att Federline mår bra.
Konstigt att ställa upp i ett snt program om han inte bryr sig? Shar borde väl veta att han ska vara med i såpan... eftersom hon då också är det själv.
Falafelrulle
Idag vart jag färdig jättesnabbt. Vad konstigt det är att det är så olika när jag i princip gör exakt samma sak varje morgon. Det är redan torsdag. Har nästan svårt att tro det. Denna veckan har gått så sjukt snabbt.
Löning i morgon. Känns som månaden också gått extra snabbt. Jag har inte alls gjort av med lika mycket pengar, iofs en Värnamoresa mindre denna månad, men även trots det. Gutt!
Igår bestämde vi att vi ska äta falafel i helgen. I min ungdom fanns det på Storgatan (och gör fortfarande tror jag) ett ställe som hette Jerusalem. Det var ett sånt hak dit man gick efter krogen, när man va på stan och shoppa, eller efter vad man än gjort för den delen, och åt falafel. Världens godaste säkert... och billigt var det. De var också vänliga nog att låna ut sin toalett till alla nödiga ungdomar, även trots att det innebar att vi fick krya in under disken för att komma dit.
Hur som helst... det var otroligt länge sen jag åt falafel. Jag hade nästan glömt att rätten ens fanns, men sen nämnde Bäjb det igår och jag kunde nästan känna smaken i munnen. Det är hög tid att inmundiga en rulle i helgen... jag längtar!
Löning i morgon. Känns som månaden också gått extra snabbt. Jag har inte alls gjort av med lika mycket pengar, iofs en Värnamoresa mindre denna månad, men även trots det. Gutt!
Igår bestämde vi att vi ska äta falafel i helgen. I min ungdom fanns det på Storgatan (och gör fortfarande tror jag) ett ställe som hette Jerusalem. Det var ett sånt hak dit man gick efter krogen, när man va på stan och shoppa, eller efter vad man än gjort för den delen, och åt falafel. Världens godaste säkert... och billigt var det. De var också vänliga nog att låna ut sin toalett till alla nödiga ungdomar, även trots att det innebar att vi fick krya in under disken för att komma dit.Hur som helst... det var otroligt länge sen jag åt falafel. Jag hade nästan glömt att rätten ens fanns, men sen nämnde Bäjb det igår och jag kunde nästan känna smaken i munnen. Det är hög tid att inmundiga en rulle i helgen... jag längtar!
Wednesday, September 23, 2009
Good Night
Se på mig, jag är väck som en tung gammal säck
Jag är trött, jag är jättetrött, ååh!
Säng, säng, säng
Sova, sova, sova
Säng, säng, säng
Får jag sova lite, får jag sova lite, får jag sova
Så blir jag pigg, blir jag piggepigg, blir jag piggepigg
Piggelin, pigge piggelin, pigge piggelin
Jag är trött, jag är jättetrött, ååh!
Säng, säng, säng
Sova, sova, sova
Säng, säng, säng
Får jag sova lite, får jag sova lite, får jag sova
Så blir jag pigg, blir jag piggepigg, blir jag piggepigg
Piggelin, pigge piggelin, pigge piggelin
Mitt i naturen mitt i stan
13 september i år invigdes naturreservatet i Varbergaskogen. Jag vistas kring skogen (i spåret) flera gånger i veckan och har ju sett att det går stigar in i skogen, men har aldrig ägnat en tanke på vad som finns därinne.
Spåret och stigarna har nu fått nytt underlag och trimmats till perfektion. Nu sitter stora tavlor uppsatta med kartor över stigarna och information om djur-och växtlivet därinne. Runt om i hela skogen finns små grillplatser med bänkar och bord. Jag bestämde mig idag för att ge mig in och kolla.
Måste nog säga att skylten med texten "har du tur träffar du på ett rådjur" skrämde mig mer än gjorde mig upprymd. Jag har stött på många rådjur där till och med på cykelbanan och de ser allt annat än snälla ut. De stirrar på en med sina stora ögon och ser ut att vara redo att gå till attack när som.... Jag tror att rådjuren i Varbergaskogen muterat och blivit människofientliga snarare än rädda som de vanligtvis är. Dessutom har jag många gånger hört ljud som otäckt mycket påminner om grisens. Jag betvivlar att det är små söta griskultingar därinne.
Anyways... in i skogen bar det av. Alla stigar inne i skogen var lika fina som de jag tidigare sett runt om. Trollskogen var underbar (undrar bara var mina homies gömde sig, för inte ett enda troll såg jag). Mitt därinne i skogen sprang jag rakt på en glänta med en damm! Hur mysigt som helst. Svårt att tro att jag befann mig i en pytteliten skog princip mitt i stan.
Glad att jag gav mig in i skogen... det var definitivt inte sista gången.
Spåret och stigarna har nu fått nytt underlag och trimmats till perfektion. Nu sitter stora tavlor uppsatta med kartor över stigarna och information om djur-och växtlivet därinne. Runt om i hela skogen finns små grillplatser med bänkar och bord. Jag bestämde mig idag för att ge mig in och kolla.
Måste nog säga att skylten med texten "har du tur träffar du på ett rådjur" skrämde mig mer än gjorde mig upprymd. Jag har stött på många rådjur där till och med på cykelbanan och de ser allt annat än snälla ut. De stirrar på en med sina stora ögon och ser ut att vara redo att gå till attack när som.... Jag tror att rådjuren i Varbergaskogen muterat och blivit människofientliga snarare än rädda som de vanligtvis är. Dessutom har jag många gånger hört ljud som otäckt mycket påminner om grisens. Jag betvivlar att det är små söta griskultingar därinne.
Anyways... in i skogen bar det av. Alla stigar inne i skogen var lika fina som de jag tidigare sett runt om. Trollskogen var underbar (undrar bara var mina homies gömde sig, för inte ett enda troll såg jag). Mitt därinne i skogen sprang jag rakt på en glänta med en damm! Hur mysigt som helst. Svårt att tro att jag befann mig i en pytteliten skog princip mitt i stan.
Glad att jag gav mig in i skogen... det var definitivt inte sista gången.
Svar till "tonårsmorsa" i negerdebatten
Bra skrivet! (> tonårsmorsans inlägg). Jag hoppas du inte tolkade mitt inlägg fel. Jag är allt annat än rasist och använder aldrig ordet neger (jag säger faktiskt inte ens negerboll... eller chokladboll för den delen. Har nog inte ens lagt sötsaken en tanke på 10 år eller nåt). Vad jag ville ha sagt, men kanske uttryckte mig otydligt (det är jag nog ganska bra på), är två saker (och lite till)
1. Att jag tycker det är otroligt synd att neger fortfarande ses som nånting negativt. Jag har aldrig gjort det, men förstår mycket väl hur det kan såra. Dock tycker jag tycker absolut inte att man ska förbjuda ord oavsett vad det är för ord. Vad gäller just neger tycker att man istället för att förbjuda kanske borde försöka ge ordet tillbaka sin egentligen betydelse... alltså svart. En kamp är ingen kamp om den är ensidig. Är det inte lite det man försöker säga till barn som blir mobbade i skolan? (i alla fall på min tid). Om man inte bryr sig tröttnar mobbarna. Inte alls lätt det vet jag, men jag tror inte man kan få folk som menar illa att sluta använda ordet neger, men hur kul är det att säga det till nån som inte bryr sig?
2. Att ta illa upp över att ett kvarter heter Negern är en sak, men att lägga tid, pengar och kraft på att få dem att ändra namnet anser jag vara slöseri på CMRs resurser. De borde satsa på större frågor. Hur skulle det hjälpa kampen mot rasismen med ett namnbyte på ett ställe som ingen kände till innan debatten (förutom de i Karlstad förstås). Tack vare debatten har ju folk fått upp ögonen för detta, och jag tror snarare det är till nackdel än fördel för både svarta och CMR... tyvärr. Ännu värre med Nogger Black-debatten. Kan slå vad om att de allra flesta i detta land inte förknippade detta med nåt annat än att glassen var svart och smakade lakrits. Först när jag såg debatten gjorde jag kopplingen.
Reagerade lite på följande i ditt inlägg:
"Eftersom alla kan benämnas med “färg” såsom ljusbrun/svart/vit/mörkbrun/rödlätt etc. så kan man ju knappast påstå att det är rasistiskt att färgbenämna någon, även om man i USA till exempel varken kallar folk vita eller svarta. Men här i Sverige är det fortfarande “acceptabelt” bland människor, oavsett ursprung."
Jag vet inte om jag missuppfattar dig här, men USA om något land använder väl färgbenämningar? Både om sig själva och andra. I USA är rasismen allsidig. Vita, svarta, gula, röda osv kallar sig själva av färg med stolthet och andra av färg med undertryck. Färgen har enorm betydelse i USA, kanske allra mest för de svarta. Till och med så pass att man inte vet vad man ska säga om du faktiskt i nån situation måste färgbenämna för att beskriva en person. Du vet inte om du ens vågar använda ordet svart utan att såra eller uppröra, även om du inte lägger nån som helst åsikt i det.
"Den här killen avskydde ordet, han tyckte att de som gjorde så var hycklare, eftersom han visste att de skulle ha sagt negerboll om inte han stått i kassan. Men de kunde ändå inte stå för att de använde det ordet framför honom."
Många av oss i Sverige är faktiskt uppväxta med att säga negerboll. Jag äter dem i princip aldrig och skulle nog också tveka inför en kassörska om jag nån gång skulle beställa en. Denna tvekan skulle nog uppkomma oavsett hudfärg på den som stod bakom disken, för du får inte säga negerboll, ändå är det... för mig... namnet jag lärt mig, på det jag vill ha. Jag har en kompis som bytt namn och jag som kände henne vid sitt födelsenamn har otroligt svårt att kalla henne för det nya. För mig samma sak. Kan det vara så att din vän bakom disken själv fyllde i det rasistiska i kundernas beställning. Det kanske helt enkelt inte ville såra honom, då de vet att HAN lägger en viss betydelse i ordet?
Kommentarerna du fått i din blogg är onödiga och hemska och det din familj blivit utsatt för är fruktansvärt. Jag skulle aldrig säga nåt annat, och visst det förklarar att ordet kan skada, men ta samma situation och byt neger mot ett annat ord? Skulle kommentaren eller händelsen kännas annorlunda? Vad jag försöker säga är att detta sträcker sig bra mycket längre en ett ord, medan energin nu läggs just på ordet. Det är i människan åsikten ligger, det är människan som skadar och förtrycker oavsett vilket ord den väljer att använda.
Jag lever inte under förtryck, ingen i min familj eller i mitt sociala umgänge gör det heller. Jag kan därför såklart inte uttrycka mig om hur det är att göra det. Jag har dock, i min ungdom, stått på barrikaderna och demonstrerat mot förtryck och rasism. Mina åsikter må va rappakalja, men jag tycker det är bättre att bekämpa än förstärka den.. vilket enligt min åsikt denna debatt gör.
1. Att jag tycker det är otroligt synd att neger fortfarande ses som nånting negativt. Jag har aldrig gjort det, men förstår mycket väl hur det kan såra. Dock tycker jag tycker absolut inte att man ska förbjuda ord oavsett vad det är för ord. Vad gäller just neger tycker att man istället för att förbjuda kanske borde försöka ge ordet tillbaka sin egentligen betydelse... alltså svart. En kamp är ingen kamp om den är ensidig. Är det inte lite det man försöker säga till barn som blir mobbade i skolan? (i alla fall på min tid). Om man inte bryr sig tröttnar mobbarna. Inte alls lätt det vet jag, men jag tror inte man kan få folk som menar illa att sluta använda ordet neger, men hur kul är det att säga det till nån som inte bryr sig?
2. Att ta illa upp över att ett kvarter heter Negern är en sak, men att lägga tid, pengar och kraft på att få dem att ändra namnet anser jag vara slöseri på CMRs resurser. De borde satsa på större frågor. Hur skulle det hjälpa kampen mot rasismen med ett namnbyte på ett ställe som ingen kände till innan debatten (förutom de i Karlstad förstås). Tack vare debatten har ju folk fått upp ögonen för detta, och jag tror snarare det är till nackdel än fördel för både svarta och CMR... tyvärr. Ännu värre med Nogger Black-debatten. Kan slå vad om att de allra flesta i detta land inte förknippade detta med nåt annat än att glassen var svart och smakade lakrits. Först när jag såg debatten gjorde jag kopplingen.
Reagerade lite på följande i ditt inlägg:
"Eftersom alla kan benämnas med “färg” såsom ljusbrun/svart/vit/mörkbrun/rödlätt etc. så kan man ju knappast påstå att det är rasistiskt att färgbenämna någon, även om man i USA till exempel varken kallar folk vita eller svarta. Men här i Sverige är det fortfarande “acceptabelt” bland människor, oavsett ursprung."
Jag vet inte om jag missuppfattar dig här, men USA om något land använder väl färgbenämningar? Både om sig själva och andra. I USA är rasismen allsidig. Vita, svarta, gula, röda osv kallar sig själva av färg med stolthet och andra av färg med undertryck. Färgen har enorm betydelse i USA, kanske allra mest för de svarta. Till och med så pass att man inte vet vad man ska säga om du faktiskt i nån situation måste färgbenämna för att beskriva en person. Du vet inte om du ens vågar använda ordet svart utan att såra eller uppröra, även om du inte lägger nån som helst åsikt i det.
"Den här killen avskydde ordet, han tyckte att de som gjorde så var hycklare, eftersom han visste att de skulle ha sagt negerboll om inte han stått i kassan. Men de kunde ändå inte stå för att de använde det ordet framför honom."
Många av oss i Sverige är faktiskt uppväxta med att säga negerboll. Jag äter dem i princip aldrig och skulle nog också tveka inför en kassörska om jag nån gång skulle beställa en. Denna tvekan skulle nog uppkomma oavsett hudfärg på den som stod bakom disken, för du får inte säga negerboll, ändå är det... för mig... namnet jag lärt mig, på det jag vill ha. Jag har en kompis som bytt namn och jag som kände henne vid sitt födelsenamn har otroligt svårt att kalla henne för det nya. För mig samma sak. Kan det vara så att din vän bakom disken själv fyllde i det rasistiska i kundernas beställning. Det kanske helt enkelt inte ville såra honom, då de vet att HAN lägger en viss betydelse i ordet?
Kommentarerna du fått i din blogg är onödiga och hemska och det din familj blivit utsatt för är fruktansvärt. Jag skulle aldrig säga nåt annat, och visst det förklarar att ordet kan skada, men ta samma situation och byt neger mot ett annat ord? Skulle kommentaren eller händelsen kännas annorlunda? Vad jag försöker säga är att detta sträcker sig bra mycket längre en ett ord, medan energin nu läggs just på ordet. Det är i människan åsikten ligger, det är människan som skadar och förtrycker oavsett vilket ord den väljer att använda.
Jag lever inte under förtryck, ingen i min familj eller i mitt sociala umgänge gör det heller. Jag kan därför såklart inte uttrycka mig om hur det är att göra det. Jag har dock, i min ungdom, stått på barrikaderna och demonstrerat mot förtryck och rasism. Mina åsikter må va rappakalja, men jag tycker det är bättre att bekämpa än förstärka den.. vilket enligt min åsikt denna debatt gör.
Beredd att möta motstånd
Veckans mitt är nådd. Måndag och tisdag har gått otroligt snabbt och inte klagar jag över det. Hoppas resten av arbetsveckan går lika snabbt för att sedan stanna till och gå sakta över helgen.
Lite kusligt idag. Kolsvart och blåst ute. Slår i träden och viner i fönstren. Spooky deluxe och samtidigt asmysigt. Gårdagens småspiksregn och stormande gav en försmak av vad som väntas, men jag var alldeles för glad efter tandläkarbesöket för att bry mig när jag gick hem.
Idag ska jag och Nina lägga fram de nya rutinerna kring hantering av urinodlingar på mottagningen. Vi hade möte i gruppen igår och kom fram till ett upplägg jag tror i slutändan blir bäst för patienterna och smidigast för personalen. Jag är dock ganska säker på att det kommer möta motstånd i gruppen. Inte för just upplägget kanske, men det är ännu en förändring i arbetssättet. Landstinget och kliniken genomgår förändringsarbete inom i princip varenda litet område och det är såklart påfrestande för alla de äldre som jobbat på samma sätt i årtionden. Förändringarna är dock utöver någon liten arbetsmyras makt och det är bara att go with the flow och anpassa sig. Jag har insett att protester och gnäll är en del av deras sätt att hantera situationen (trots att det är förgäves), så det är bara att andas djupa andetag och stänga av öronen tills det går över och det kommer nått nytt för dem att rikta gnällfokuset mot.
Lite kusligt idag. Kolsvart och blåst ute. Slår i träden och viner i fönstren. Spooky deluxe och samtidigt asmysigt. Gårdagens småspiksregn och stormande gav en försmak av vad som väntas, men jag var alldeles för glad efter tandläkarbesöket för att bry mig när jag gick hem.
Idag ska jag och Nina lägga fram de nya rutinerna kring hantering av urinodlingar på mottagningen. Vi hade möte i gruppen igår och kom fram till ett upplägg jag tror i slutändan blir bäst för patienterna och smidigast för personalen. Jag är dock ganska säker på att det kommer möta motstånd i gruppen. Inte för just upplägget kanske, men det är ännu en förändring i arbetssättet. Landstinget och kliniken genomgår förändringsarbete inom i princip varenda litet område och det är såklart påfrestande för alla de äldre som jobbat på samma sätt i årtionden. Förändringarna är dock utöver någon liten arbetsmyras makt och det är bara att go with the flow och anpassa sig. Jag har insett att protester och gnäll är en del av deras sätt att hantera situationen (trots att det är förgäves), så det är bara att andas djupa andetag och stänga av öronen tills det går över och det kommer nått nytt för dem att rikta gnällfokuset mot.
Tuesday, September 22, 2009
Kvarteret Negern
Det pågår en debatt på Newsmill om Kvaretet Negern i Karlstad. Det är Centrum Mot Rasisms ordförande Mariam Osman Sherifay som anklagar Lantmäteriet för att upprätthålla rasistiska värderingar genom att behålla namnet.
Ok, ordet neger är klubbat att ha rasistisk innebörd och använder man det är man rasist. Jag vet inte om jag kanske lever i en bubbla här men jag ser faktiskt inte neger som ett skällsord. Folk som ska trycka ner nån för att den är svart, säger väl snarare blatte eller svarting idag. Ordet neger får mig att tänka på ett folkslag... ett stolt folkslag, som har överkommit något så stort som slaveri. Jag ser det snarare som nått att vara stolt över.
Jag kan förstå att ett folk som kallats negrer med negativ underklang kan bli upprörda över att höra det. Men att lägga kraft på att kämpa för namnbyte på ett kvarter i Karlstad känns lite som slöseri med tid och energi. Känns lite som rasismen är större än så. Vad ska det hjälpa kampen mot rasism att ändra på ett namn som när det sattes inte hade ett dugg med förtryck att göra?
Man kan inte utrota rasismen genom att förbjuda ett ord. Rasismen ligger inte i själva ordet, utan i åsikten hos den som yttrar sig. Lika mycket stolthet som en svart människa lägger i just att "vara svart" lika mycket hat ligger det i samma ord om en med främlingsfientliga åsikter yttrar dom.
Jag säger fortfarande negerboll och tänker fortsätta göra det. Jag har aldrig sett kopplingen till nåt negativt idet. Jag är uppväxt med att det heter så.
Negerbollen är skitgod, så det borde väl snarare ses som en komplimang.
Ok, ordet neger är klubbat att ha rasistisk innebörd och använder man det är man rasist. Jag vet inte om jag kanske lever i en bubbla här men jag ser faktiskt inte neger som ett skällsord. Folk som ska trycka ner nån för att den är svart, säger väl snarare blatte eller svarting idag. Ordet neger får mig att tänka på ett folkslag... ett stolt folkslag, som har överkommit något så stort som slaveri. Jag ser det snarare som nått att vara stolt över.
Jag kan förstå att ett folk som kallats negrer med negativ underklang kan bli upprörda över att höra det. Men att lägga kraft på att kämpa för namnbyte på ett kvarter i Karlstad känns lite som slöseri med tid och energi. Känns lite som rasismen är större än så. Vad ska det hjälpa kampen mot rasism att ändra på ett namn som när det sattes inte hade ett dugg med förtryck att göra?
Man kan inte utrota rasismen genom att förbjuda ett ord. Rasismen ligger inte i själva ordet, utan i åsikten hos den som yttrar sig. Lika mycket stolthet som en svart människa lägger i just att "vara svart" lika mycket hat ligger det i samma ord om en med främlingsfientliga åsikter yttrar dom.
Jag säger fortfarande negerboll och tänker fortsätta göra det. Jag har aldrig sett kopplingen till nåt negativt idet. Jag är uppväxt med att det heter så.Negerbollen är skitgod, så det borde väl snarare ses som en komplimang.
Medvind
Jäklar vad det blåser ute. Hade tänk ge mig ut och springa, men insåg att det skulle gå åt helvete, så jag körde hemma istället. Tog det jäkligt försiktigt med axeln och än så länge känns den ok.
Vågade mig på att låta Natte (USK med massörutbildning) knåda in lite Orudis och det tycktes hjälpa lite faktiskt. Kan ju hända att jag vaknar upp med rejäl muskelbaksmälla i mon, men jag va tvungen att testa i alla fall. Att bara smörja tycks inte hjälpa värst.
Ny tricepsövning har gett resultat. Jag har ju lätt att få muskler och behöver bara underhållsträna dem för att de ska hålla sig i form (vill inte bli biffig), men jag har haft svårt att hitta nån tricepsövning som passar det lilla utval av hantlar jag har. Plötsligt mindes jag på den liggande tricepspressen och testade den (liggandes på vardagsrumsbordet, lite hårt, men man tager vad man haver). Fungerar ju 100 gånger bättre med stång, men funkar faktiskt med hantlarna med.
Förutom det bakslag jag hade igår med total energilöshet, tycks jag vara inne i ett flow nu vad gäller träningen. Jag tror jag hittat ett bra sätt att få i mig energi spritt över hela dagen, som inte pajar min mage. Jag tackar min proteindrink och Keldas soppa för det.
Om en stund ska jag äta höstens första clementin... mycket fylld av förväntan.
Vågade mig på att låta Natte (USK med massörutbildning) knåda in lite Orudis och det tycktes hjälpa lite faktiskt. Kan ju hända att jag vaknar upp med rejäl muskelbaksmälla i mon, men jag va tvungen att testa i alla fall. Att bara smörja tycks inte hjälpa värst.
Ny tricepsövning har gett resultat. Jag har ju lätt att få muskler och behöver bara underhållsträna dem för att de ska hålla sig i form (vill inte bli biffig), men jag har haft svårt att hitta nån tricepsövning som passar det lilla utval av hantlar jag har. Plötsligt mindes jag på den liggande tricepspressen och testade den (liggandes på vardagsrumsbordet, lite hårt, men man tager vad man haver). Fungerar ju 100 gånger bättre med stång, men funkar faktiskt med hantlarna med.
Förutom det bakslag jag hade igår med total energilöshet, tycks jag vara inne i ett flow nu vad gäller träningen. Jag tror jag hittat ett bra sätt att få i mig energi spritt över hela dagen, som inte pajar min mage. Jag tackar min proteindrink och Keldas soppa för det.Om en stund ska jag äta höstens första clementin... mycket fylld av förväntan.
To be or not to be Sugababes
Ett band startar med tre medlemmar. Nr 1 byts ut ganska kvick (typ efter första skivan). Sen byts Nr 1 ut igen. Efter detta är det Nr 2 som får foten. Den enda av originalbandet som återstår är Nr 3. Nu har nyaste Nr 1 och Nr 2 den andra sparkat Nr 3.
Nr 3
Är det inte lite skumt hur två relativt nya medlemmar kan ge den enda kvarvarande originalmedlemmen kicken? Har inte hon lite mer att säga till om än de andra? Och är det verkligen rätt att kalla bandet vid samma namn då? Enligt mig ÄR ju Keisha Sugababes eftersom de andra faktiskt gått med i hennes band och vill de inte vet av henne längre kan de väl gå vidare och bilda ett nytt band, men att rida på den våg hon varit med och skapat låter ju helknäppt.
Ärligt talat skiter jag fullständigt i Sugababes och vem som är med. Bara såg notisen och tyckte det var lite skumt.
Nr 3Är det inte lite skumt hur två relativt nya medlemmar kan ge den enda kvarvarande originalmedlemmen kicken? Har inte hon lite mer att säga till om än de andra? Och är det verkligen rätt att kalla bandet vid samma namn då? Enligt mig ÄR ju Keisha Sugababes eftersom de andra faktiskt gått med i hennes band och vill de inte vet av henne längre kan de väl gå vidare och bilda ett nytt band, men att rida på den våg hon varit med och skapat låter ju helknäppt.
Ärligt talat skiter jag fullständigt i Sugababes och vem som är med. Bara såg notisen och tyckte det var lite skumt.
The verdict - Happy teeth
Jag behöver inte dra ut några tänder! Jag behöver inte ens laga några! Allt jag behöver är 40 minuter hos tandhygienisten för att ta bort tandsten!!! Helt otroligt!Jag trodde dagen skulle bli en plåga och att jag inte skulle kunna koncentrera mig på nåt, men pga sjukdom fick jag extraknäcka på avdelningen och det har varit fullt ös hela dagen. Åh, vad jag saknar att vara avdelningssyrra märkte jag. Fart och fläkt, sätta nålar, ta prover och dra slangar. Ska ju extraknäcka både måndag och tisdag nästa vecka och det ser jag verkligen fram emot.
Anyways. Tre Tandläkare ligger mitt på stan och i väntrummet hade man perfekt avledande utsikt över stan med folket där. Jag var tidig, men hann inte mer än att fylla i min hälsodeklaration innan jag fick komma in. En jättetrevlig tandsköterska tog 4 plåtar av mun. Undrar om min mun blivit mycket större på 10 år, för jag minns att jag tyckte det va jobbigt och gjorde ont när man skulle bita ihop runt plåtarna, men det va ju inga problem alls nu.
Sen kom Christier Almgren. Vilken lirare. Typ 50 år med blont, tunt, flygande hår. Lite yvig i rörelserna och log hela tiden... påminde om en svensk proggrockare och det skulle inte förvåna mig om han sitter och lirar gitarr på trubadurafton på den lokala puben.
Han tyckte mina tänder var i utmärkt skick. Jag vågade knappt tro på han först, för det borde ju inte vara möjligt, men han insisterade. Han petade lite, rabblade lite nuffrer till sköterskan och kollade på bilderna. Nada, zip, zero, zilch... bara tandstenen. Och den var tydligen inte så farligt utbredd heller. Med tanke på tiden var det inte alls nåt att tala om.
Som ni förstår är jag chockad... och otroligt lättad.
375 spänn gick det bara på. Tydligen hade jag en innestående tandvårdscheck på 300kr (inte helt insatt i de där, men jag hade lätt räknat med det dubbla). Vet inte vad tandhygienisten går lös på, men jag lär ju inte bli ruinerad som jag hade räknat med.
Inte fören den 19/10 får jag komma tillbaka, men har jag väntat 10 år kan jag nog vänta några veckor till. HAPPY!
Doomsday is here
Tandläkaren idag... 15.50 får jag min dom. Jag är skräckslagen. Tänk om jag måste dra ut varenda tand... kanske operera bort hela käkbenet. Kanske får jag spendera resten av livet med en käkprotes och gurgla munhålan med saltvatten för att få rent efter jag har ätit. Kanske kan jag aldrig mer äta knäckebröd, utan får nöja mig med en soppdiet hädanefter (så länge det är Keldas antar jag att jag kan leva med det).
Brush, Floss, Flux, Brush, Floss, Flux
Hua. låt dagen gå fort.
Monday, September 21, 2009
Äntligen...
... börjar kvällen bli så pass att det är legitimt att tänka på att lägga sig. Jag vill aldrig mer uppleva sån trötthet som jag gjort idag. Riktigt otäckt faktiskt när varenda muskel i kroppen är så utpumpad och hjärnan går på lägsta varv.
Fy, Usch, Nä. Nya krafter imon... starka friska fräsha krafter. Jag är ju starkare n plutonium, remembersch? MetAaaAAAaaaaAL!
Fy, Usch, Nä. Nya krafter imon... starka friska fräsha krafter. Jag är ju starkare n plutonium, remembersch? MetAaaAAAaaaaAL!
Born again souplover
Yoghurten och nyponsoppan till all ära, men nu är det höst och jag har blitt helt såld på Keldas soppor. Har ätit dom förr, men glömt hur goda dom va. Nu är jag born again soppälskare.Amazing Asparagus är hittills min favorit, men det är ett svårt val eftersom alla (utom Chicken Carib) är helt deliciously marvelicious!
Har ännu inte hunnit testa Chunky Mushroom, men nåt säger mig att jag kommer avguda den.
Samtal med chefen
Jag blev inkallad på chefens kontor idag. Skamset berättade hon för mig att hon är tvungen att låta mig gå...
HA! Nårrå, så illa var det inte. Vad hon berättade var att hon tyvärr varit tvungen att lägga om mitt schema under en schemaperiod (ca 10 veckor). Jag behövs mer på mottagningen för väntelistans skull. Fine with me. Det känns ibland som om jag är där alldeles för lite med mina 50% det är svårt att hålla sig ajour med vad som händer därnere och det är svårt att få tid till att följa upp "mina" patienter som inte ingår i min cystektomimottagning.
Forskning
Forskningen ligger lite på is just nu. För er som inte vet går den ut på att dels samarbeta med Regionalt Onkologisk Centrum (ROC) för Uppsala/Örebroregionen och rapportera in data om nyupptäckta blåscancerfall, samt deras primärbehandling. Den andra delen är ett enormt kvalitetsarbete kring cystektomiopererade i samma region, där patienten följs två år efter operation.
Båda dessa projekt är i en vilofas just nu... men inte länge till. ROC ska lägga till en 5-årsuppföljning där alla recidiv och progresser i sjukdom ska rapportera. Detta kommer bli ett enormt arbete eftersom recidiv är vanligt förekommande hos blåscancerpatienter och de som inte fått det lever inte och finns därmed inte kvar i vårt arkiv, så en del detektivarbete och journalgrävning i centralarkivet kommer behöva göras. Kvalitetsregistret ska bli nationellt och ett nytt formulär med kanske dubbelt så mycket uppgifter att fylla i ska formuleras fram under hösten. Mer resor, mer journalläsning, mer skitgöra. Med detta i åtanke kan det vara skönt att få jobba på mottagningen lite mer ett tag innan det kör igång.
Egna patienter
Den enda nackdelen jag ser är hur jag ska hinna med min egen mottagning. Idag träffar jag alla patienter som ska cystektomeras ca en timma i samband med inskrivning, flera gånger under vårdtiden och sedan ett eller ett par gånger efter hemgång för uppföljning. Många har jag sedan kontinuerlig kontakt med via telefon eller besök. Nu har vi även bestämt, då patienterna i efterhand har efterfrågat det, att jag ska träffa alla redan vid samtal inför operation med läkare (alltså i samband med att de får veta att de måste operera bort hela urinblåsan). Det behövs och känns bra, men var ska jag finna tiden?
Splittrat
Mitt jobb är otroligt splittrat. Jag är hälften "min egen" och hälften i den vanliga arbetsgruppen. Jag jobbar på avdelningen och jag jobbar på mottagningen. Jag jobbar med min egen mottagning, med uroterapimottagning, sjuksköterskemottagning, telefonrådgivning och vanlig läkarmottagning. Jag jobbar tätt med läkarna och kuratorn, men ändå ensam. Jag reser Sverige över för att läsa journaler. Jag har ingen egen arbetsplats, utan hoppar mellan en kvadratmeter på mottagningen (som iofs är min egen) en dator på avdelningen som jag snällt får flytta mig från när en läkare måste diktera och en läkarexpedition som jag bara har tillgång till på eftermiddagen. Ni kan tro att jag har papper över hela B-huset. Inte alls nån optimal historia.
I'm lovin' it
Många gånger... säkert minst en gång varje dag, ångrar jag att jag läste vidare till uroterapeut, att jag gav mig in i forskningen, att jag gick med i regionens arbetsgrupp för blåscancer, att jag sitter med i RSU styrelse (detta ångrar jag nog mest, för jag har otroligt svårt att få tiden att räcka till alls för detta och dessutom känns det som jag inte har en aning om vad jag pysslar med), att jag skulle va så påstridig om att ta hand om blåscancerpatienterna och starta en egen mottagning för dem och att jag ens gick ner på mottagningen från det vanliga akutsjuksköterskejobbet på avdelningen. So, why did I?
Svaret är ju såklart att jag älskar mitt jobb och vill göra prick allt det jag gör idag och mycket mer därtill. Det är bara så synd att man aldrig ska räcka till. Jag inser att jag i fortsättningen måste begränsa mig och säga nej. Jag har otroligt lätt att bara ta på mig mer och mer saker och i längden tror jag känslan av att inte räcka till i sånt fall tar över.
När chefen kallade in mig på sitt kontor, trodde hon jag skulle bli upprörd och tycka hon var en stor skit, men jag känner mig faktiskt lite tacksam till och med. Jag ska ta tillfället i akt att njuta av att lämna över patienterna till läkarna och inte känna att jag bär ansvaret om de går hem nöjda eller inte. Och njuta av slippa bläddra i jounaler och läsa patologens kråkfötter (ja, de är kråkfötter även om dataskrivna).
Nu låter det som jag ska på semester och bara ligga i solstolen hela dagarna. Sanningen är den att det bara handlar om en halvdag extra på mottagningen och med takten vi kör på kommer det bli allt annat än semesterlikt...
... but a girl can dream, can't she?
HA! Nårrå, så illa var det inte. Vad hon berättade var att hon tyvärr varit tvungen att lägga om mitt schema under en schemaperiod (ca 10 veckor). Jag behövs mer på mottagningen för väntelistans skull. Fine with me. Det känns ibland som om jag är där alldeles för lite med mina 50% det är svårt att hålla sig ajour med vad som händer därnere och det är svårt att få tid till att följa upp "mina" patienter som inte ingår i min cystektomimottagning.
Forskning
Forskningen ligger lite på is just nu. För er som inte vet går den ut på att dels samarbeta med Regionalt Onkologisk Centrum (ROC) för Uppsala/Örebroregionen och rapportera in data om nyupptäckta blåscancerfall, samt deras primärbehandling. Den andra delen är ett enormt kvalitetsarbete kring cystektomiopererade i samma region, där patienten följs två år efter operation.
Båda dessa projekt är i en vilofas just nu... men inte länge till. ROC ska lägga till en 5-årsuppföljning där alla recidiv och progresser i sjukdom ska rapportera. Detta kommer bli ett enormt arbete eftersom recidiv är vanligt förekommande hos blåscancerpatienter och de som inte fått det lever inte och finns därmed inte kvar i vårt arkiv, så en del detektivarbete och journalgrävning i centralarkivet kommer behöva göras. Kvalitetsregistret ska bli nationellt och ett nytt formulär med kanske dubbelt så mycket uppgifter att fylla i ska formuleras fram under hösten. Mer resor, mer journalläsning, mer skitgöra. Med detta i åtanke kan det vara skönt att få jobba på mottagningen lite mer ett tag innan det kör igång.
Egna patienter
Den enda nackdelen jag ser är hur jag ska hinna med min egen mottagning. Idag träffar jag alla patienter som ska cystektomeras ca en timma i samband med inskrivning, flera gånger under vårdtiden och sedan ett eller ett par gånger efter hemgång för uppföljning. Många har jag sedan kontinuerlig kontakt med via telefon eller besök. Nu har vi även bestämt, då patienterna i efterhand har efterfrågat det, att jag ska träffa alla redan vid samtal inför operation med läkare (alltså i samband med att de får veta att de måste operera bort hela urinblåsan). Det behövs och känns bra, men var ska jag finna tiden?
Splittrat
Mitt jobb är otroligt splittrat. Jag är hälften "min egen" och hälften i den vanliga arbetsgruppen. Jag jobbar på avdelningen och jag jobbar på mottagningen. Jag jobbar med min egen mottagning, med uroterapimottagning, sjuksköterskemottagning, telefonrådgivning och vanlig läkarmottagning. Jag jobbar tätt med läkarna och kuratorn, men ändå ensam. Jag reser Sverige över för att läsa journaler. Jag har ingen egen arbetsplats, utan hoppar mellan en kvadratmeter på mottagningen (som iofs är min egen) en dator på avdelningen som jag snällt får flytta mig från när en läkare måste diktera och en läkarexpedition som jag bara har tillgång till på eftermiddagen. Ni kan tro att jag har papper över hela B-huset. Inte alls nån optimal historia.
I'm lovin' it
Många gånger... säkert minst en gång varje dag, ångrar jag att jag läste vidare till uroterapeut, att jag gav mig in i forskningen, att jag gick med i regionens arbetsgrupp för blåscancer, att jag sitter med i RSU styrelse (detta ångrar jag nog mest, för jag har otroligt svårt att få tiden att räcka till alls för detta och dessutom känns det som jag inte har en aning om vad jag pysslar med), att jag skulle va så påstridig om att ta hand om blåscancerpatienterna och starta en egen mottagning för dem och att jag ens gick ner på mottagningen från det vanliga akutsjuksköterskejobbet på avdelningen. So, why did I?
Svaret är ju såklart att jag älskar mitt jobb och vill göra prick allt det jag gör idag och mycket mer därtill. Det är bara så synd att man aldrig ska räcka till. Jag inser att jag i fortsättningen måste begränsa mig och säga nej. Jag har otroligt lätt att bara ta på mig mer och mer saker och i längden tror jag känslan av att inte räcka till i sånt fall tar över.
När chefen kallade in mig på sitt kontor, trodde hon jag skulle bli upprörd och tycka hon var en stor skit, men jag känner mig faktiskt lite tacksam till och med. Jag ska ta tillfället i akt att njuta av att lämna över patienterna till läkarna och inte känna att jag bär ansvaret om de går hem nöjda eller inte. Och njuta av slippa bläddra i jounaler och läsa patologens kråkfötter (ja, de är kråkfötter även om dataskrivna).
Nu låter det som jag ska på semester och bara ligga i solstolen hela dagarna. Sanningen är den att det bara handlar om en halvdag extra på mottagningen och med takten vi kör på kommer det bli allt annat än semesterlikt...
... but a girl can dream, can't she?
So tired...
... of beeing a monster. Remember the elephant man?
Kunde inte låta bli... en textrad ur en gammal låt av Hillis & Jojos grungepopband Zilch från mitten av 90-talet, men den har inget med inlägget att göra.
Jag är helt kaputt idag. Trött och energilös. Vet inte vad det beror på men varenda rörelse är en kraftansträngning, jag gäspar så käken nästan hoppar ur led, ögonen är ena stunden snustorra... nästa rinner de som om jag skulle grina och när jag reser mig tar det flera sekunder innan de glittrande fyrverkerierna framför ögonen skingras.
Jag har en liten föraning om att detta kan vara början på ännu en förkylningsepisod. Förutom ovanstående känns det som jag skulle ha typ en sjal knuten runt huvudet (som teskedsgumman när hon hade tandvärk eller påssjuka eller vad det var) som trycker emot när jag ska svälja. Nacken/axeln är så öm och stel att det nästan outhärdligt att hålla upp det. Inget ont i halsen eller nåra symtom i övrig, men bara en sån där känsla. Det är ju ändå några veckor sedan jag va sjuk sist.
Nä, nu ska vi inte tänka såna negativa tankar, men att tro att jag kan få nåt gjort idag är ju bara urbota dumt. Jag lägger ner innan jag ens börjat och tar en återhämtningskväll i soffan.
Kunde inte låta bli... en textrad ur en gammal låt av Hillis & Jojos grungepopband Zilch från mitten av 90-talet, men den har inget med inlägget att göra.
Jag är helt kaputt idag. Trött och energilös. Vet inte vad det beror på men varenda rörelse är en kraftansträngning, jag gäspar så käken nästan hoppar ur led, ögonen är ena stunden snustorra... nästa rinner de som om jag skulle grina och när jag reser mig tar det flera sekunder innan de glittrande fyrverkerierna framför ögonen skingras.
Jag har en liten föraning om att detta kan vara början på ännu en förkylningsepisod. Förutom ovanstående känns det som jag skulle ha typ en sjal knuten runt huvudet (som teskedsgumman när hon hade tandvärk eller påssjuka eller vad det var) som trycker emot när jag ska svälja. Nacken/axeln är så öm och stel att det nästan outhärdligt att hålla upp det. Inget ont i halsen eller nåra symtom i övrig, men bara en sån där känsla. Det är ju ändå några veckor sedan jag va sjuk sist.
Nä, nu ska vi inte tänka såna negativa tankar, men att tro att jag kan få nåt gjort idag är ju bara urbota dumt. Jag lägger ner innan jag ens börjat och tar en återhämtningskväll i soffan.
Ett torg under belägring
Detta är en bild av hur Våghustorget i Örebro ser ut idag. Vandrade förbi i lördags och det är allt annat än trevligt på stan nu... och så har det sett ut sen innan sommaren (kanske inte just Våghustorget, men alla andra torg och gator på stan).
Planen är att få det färdigt till julpyntningen, vilket ju kan kännas som en evighet, men det blir väl kanske bra tillslut.
º Nya träd, tio nya asklönnar ska planteras i början av oktober. Det blir sittplatser kring de nya träden.
º Alla cykelparkeringar ska placeras på Rudbeckstunnels tak.
º ”Vattentrappan” ersättas med sittpallar av granit.
º Torget får ny belysning.
ºEn paviljong med eventuellt kafé byggs nära Rudbecksgatan.
º Stenplattorna på marken bildar cirklar över torget.
Örebroaren Stefan Rydeen ansvarar för den konstnärliga utsmyckningen.
– Projektet med konstnärlig utsmyckning har bjudit in två konstnärer, Pia König från Göteborg och Jonas Holmquist från Örebro. De ska skissa på var sitt förslag på en annorlunda lekyta. Det är inte fråga om en traditionell lekplats, utan mer en betoning på fantasin, att genom konst ge liv åt torget och skapa möjligheter till kontakt med det nya torget.
– På torgets innersida kommer många runda sittplatser i sten att placeras, och i nedre delen kommer det konstnärliga verket att knytas ihop med sittplatserna på något sätt.
Planen är att få det färdigt till julpyntningen, vilket ju kan kännas som en evighet, men det blir väl kanske bra tillslut.
º Nya träd, tio nya asklönnar ska planteras i början av oktober. Det blir sittplatser kring de nya träden.
º Alla cykelparkeringar ska placeras på Rudbeckstunnels tak.
º ”Vattentrappan” ersättas med sittpallar av granit.
º Torget får ny belysning.
ºEn paviljong med eventuellt kafé byggs nära Rudbecksgatan.
º Stenplattorna på marken bildar cirklar över torget.
Örebroaren Stefan Rydeen ansvarar för den konstnärliga utsmyckningen.
– Projektet med konstnärlig utsmyckning har bjudit in två konstnärer, Pia König från Göteborg och Jonas Holmquist från Örebro. De ska skissa på var sitt förslag på en annorlunda lekyta. Det är inte fråga om en traditionell lekplats, utan mer en betoning på fantasin, att genom konst ge liv åt torget och skapa möjligheter till kontakt med det nya torget.
– På torgets innersida kommer många runda sittplatser i sten att placeras, och i nedre delen kommer det konstnärliga verket att knytas ihop med sittplatserna på något sätt.
Hutter
Fryser så jag skakar. Begriper inte riktigt varför för enligt termometern är det hela 11 grader ute, vilket ju är mer än det varit någon morgon senaste tiden. Usch. Hittills har jag ju bara lovordat och haft goda tankar om att det går mot kallare och mörkare tider, men nu börjar jag ångra mig lite. Detta ger mig nämligen en försmak av hur mycket jag lider av kylan som hägrar i detta land större delen av året. Förhoppningsvis blir det inte lika illa i år nu när min balkongdörr endast har en millimeterstor glipa, till skillnad mot den centimeterstora tidigare år.
Återigen extra läkarmottagningar denna vecka. Bra för nybesöken, sämre för mina gamla patienter som snällt får vänta. Självklart känns det bra att de nya patienterna får komma inom utlovad tid, så vi kämpar på. Frågan är bara hur mycket press och stress vi klarar av innan det börjar tära på kvaliteten. Landstingets nya motto tycks vara kvantitet framför kvalitet och det är bara för oss att jobba på och hålla käften. Närå, riktigt så illa är det inte... än.
Återigen extra läkarmottagningar denna vecka. Bra för nybesöken, sämre för mina gamla patienter som snällt får vänta. Självklart känns det bra att de nya patienterna får komma inom utlovad tid, så vi kämpar på. Frågan är bara hur mycket press och stress vi klarar av innan det börjar tära på kvaliteten. Landstingets nya motto tycks vara kvantitet framför kvalitet och det är bara för oss att jobba på och hålla käften. Närå, riktigt så illa är det inte... än.
Sunday, September 20, 2009
Jaha...
... snart är ännu en helg till ända. Även denna har gått sjukt snabbt, trots att jag mestadels haft tråkigt. Hoppas kommande veckan går minst lika snabbt, så jag får träffa min darling snart. Saknar otroligt mycket nu. Hittade lite roliga bilder på hans profil på fejan.
Min sötaste i regncape på Sonisphere i somras.
Sötaste i Dannes MC-jacka.
Å, vad jag saknar min röda fina väska :(
Undrar varför jag ser så förbannad ut,
när Cillan ser ut att ha så skitkul.
My ever so gorgelous and funny Bäjb
Min sötaste i regncape på Sonisphere i somras.Sötaste i Dannes MC-jacka.Å, vad jag saknar min röda fina väska :(
Undrar varför jag ser så förbannad ut,
när Cillan ser ut att ha så skitkul.
My ever so gorgelous and funny Bäjb
Self-pampering
För att vårda min ömmande axel (vi säger att är axel, trots att det egentligen är axel/rygg/nacke typ) och ladda inför den nya veckan har jag bestämt mig för lite egenvård. Det blir ansiktsmask med hallondoft, peeling och ett varmt bad med honungsbubblor och tända ljus. Lovley.
Diagnos: Muskelinflammation
Minns ni att jag pratat om att jag haft ont i infraspinatus musklen. Det började för två veckor sedan och har sedan dess känts av mer eller mindre. På senare tid har det oftare varit mer än mindre.
Jag har försökt ta det lugnt med träning som just belastar denna muskel, men nu känner jag av den oavsett vad jag gör och det smärtan ökar bara av att jag exempelvis springer. Det gör överjävligt ont att börja huvudet framåt och det är ganska hårt bak på axeln. Jämför jag sidorna är den högra rejält mycket större. Blir lite skraj, för en inflammerad muskel som inte läker kan ju orsaka kroniska problem som jag inte vill ha. Det är ju dessutom höger sida och trots att det gör ont är det ju svårt att inte använda armen för mycket.
Hittills har jag inte behandlat på nåt sätt, men nu tror jag det är dax för mig att testa Fyra Ess Liniment från Skillingarydssalvan AB.
Skillingarydssalvan ska ju va så himla bra enligt alla smålänningar, så likaväl som att smörja med Tigerbalsam eller NSAID, kan jag väl testa detta. Funkar det inte är det stora kortisonsputan som åker in i ryggen/axeln på mig för detta börjar bli bra jobbigt.
Jag har försökt ta det lugnt med träning som just belastar denna muskel, men nu känner jag av den oavsett vad jag gör och det smärtan ökar bara av att jag exempelvis springer. Det gör överjävligt ont att börja huvudet framåt och det är ganska hårt bak på axeln. Jämför jag sidorna är den högra rejält mycket större. Blir lite skraj, för en inflammerad muskel som inte läker kan ju orsaka kroniska problem som jag inte vill ha. Det är ju dessutom höger sida och trots att det gör ont är det ju svårt att inte använda armen för mycket.
Hittills har jag inte behandlat på nåt sätt, men nu tror jag det är dax för mig att testa Fyra Ess Liniment från Skillingarydssalvan AB.Skillingarydssalvan ska ju va så himla bra enligt alla smålänningar, så likaväl som att smörja med Tigerbalsam eller NSAID, kan jag väl testa detta. Funkar det inte är det stora kortisonsputan som åker in i ryggen/axeln på mig för detta börjar bli bra jobbigt.
Dax för nytt
Funderar på min nästa tatuering. Det har jag gjort länge nu. Jag vet i stora drag vad jag vill ha, men jag kan inte riktigt få ihop det. Jag vill ha färg... tror jag. Har ingen med färg hittills och vill inte att det ska se dumt ut med en massa svarta och sen en i färg. Men vem har sagt att det bara bli en...Obs! Jag vill inte ha en sån stjärna som på bilden. Tycker bara om stjärnor och tyckte den va lite rolig med leopardmönstret.
När och om jag väl kommer på vad jag vill ha, kommer vi till nästa problem... Vem som ska göra den. Det självklara valet vore ju my man Mogge, Big Slick Tattoo, men det skulle bryta med tradition med olika artister på alla tatueringar. Kanske skulle våga mig på hans protegé Henry, som verkar lärt väl av sin mästare. Båda är helt otroliga!
Det kommer krävas mer funderande för att komma fram till nåt, men det orkar jag inte med just nu, så det skjuts på framtiden, som det gjorts länge nu.
Kaffedax.
SKITARSLE = Fantastiskt kul
Kan väl förstå att Jehovas vittnen i Vilhelmina inte tyckte det var speciellt roligt, men jag tycker det är hur kul som helst. Urban Stålvinge, som svarar i Rikets Sal är på vansinnig att han inte vill ge nån annan kommentar än att han flyttat tillbaka bokstäverna nu. Lite putt, Urban?
Tänk om detta kunde få va början till någon slags prestige-tävling över landet. Ungefär som påtuttandet av av julbockar. Vore inte det kul så säg? Det är ju inte direkt nån skadegörelse eftersom det bara är att flytta tillbaka bokstäverna och ingen kan ju komma till skada som med julbockarna. Pleeeeaze!
WordPress.com
Jag funderar på att svika Blogger för WordPress. Det som tar emot mest, är ju att fixa till utseende och allt sånt skit igen. WordPress har bra mycket fler och enklare funktioner än Blogger, så kommer man väl igång finns bara fördelar.Detta lär ju inte ske idag, men det lutar till att det blir så i framtiden.
Det är höst
Tidig morgon är det blött i gräset, gul/oranga löv på marken, kallt om händerna och friskt att andas. Riktigt härligt morgonspring-väder. Känns som hela kroppen fått en genomkörare av friskheten och krispigheten i luften. Nice. Det enda jag har att klaga på är höstsolen, som i sig är härlig, men skitjobbig att få i ögonen.
Jag känner mig mer som mig själv idag. Humöret är bra mycket bättre än igår. Energin är tillbaka och jag har redan hunnit träna, bada, städa och tvättat lite och klockan är inte mer än 11.00. Gött.
Fund
erar lite på vad jag ska göra härnäst. Trots att jag inte handlade nåt igår, hittade jag faktiskt en tröja på Gina jag funderat lite på om jag inte ändå vill ha. Och ett par skor på Din Sko (kan tyckas jag borde ha alla skor jag behöver vid det här laget, men är det verkligen så att det ens är möjligt?). Har haft ett par bruna stövlar i precis samma modell som var de skönaste nånsin. Orkar inte traska runt på stan idag igen, men jag skulle kunna bara löpa in och köpa i samband med en långpromenad. Stan öppnar ju inte fören om en timma så jag har ett tag på mig att fundera.
Jag känner mig mer som mig själv idag. Humöret är bra mycket bättre än igår. Energin är tillbaka och jag har redan hunnit träna, bada, städa och tvättat lite och klockan är inte mer än 11.00. Gött.
Fund
erar lite på vad jag ska göra härnäst. Trots att jag inte handlade nåt igår, hittade jag faktiskt en tröja på Gina jag funderat lite på om jag inte ändå vill ha. Och ett par skor på Din Sko (kan tyckas jag borde ha alla skor jag behöver vid det här laget, men är det verkligen så att det ens är möjligt?). Har haft ett par bruna stövlar i precis samma modell som var de skönaste nånsin. Orkar inte traska runt på stan idag igen, men jag skulle kunna bara löpa in och köpa i samband med en långpromenad. Stan öppnar ju inte fören om en timma så jag har ett tag på mig att fundera.
Ahhh, cutie
Är det möjligt att detta är sant? Jag måste erkänna att jag är mycket skeptisk. Fem tonåringar ska ha stött på varelsen i Panama och stenat den till döds då den kom emot dem.
Skulle kunna tänka mig att tonåringarna typ har nåt skolprojekt (läser media, teater, journalistik) och liksom så många andra, gjort detta i nåt slags försök till att lura världen genom media.
Men visst va han söt. varelsen. Jag hoppas han är på riktigt. Vi behöver lite nya roliga djur. Och när vi ändå är på gång med nya, kanske vi kan ta bort några gamla... typ gruppen insekter.
Våldtäktsförsök i Rynninge
En kvinna utsattes natten till idag för våldtäktsförsök I Rynninge på norr i Örebro. Andra försöket på samma plats på kort tid.
Läbbigt som sjutton. Jag är ju inte ute på nätterna så, men snart blir kvällarna mörka och då behöver det inte vara mitt i natten för att nåt ska hända. Dessutom är helgmornarna, när jag ger mig ut en tid då många efterfestare beger sig hemåt. Just denna man verkar ju hålla till på norr, men det är vanligen här på väster läbbiga saker händer.
Jag är otäckt orädd när jag är ute. Har tänkt så många gånger att jag borde vara mer försiktig, men sen har jag svårt att tänka så när jag ger mig ut ändå. Jag har ju hängt omkring här på väster sen jag va 12. Jag känner mig trygg här. Fast å andra sidan tro jag det är bra at inte va skraj. Man kan ju inte gå runt och vara livrädd där man bor, för då skulle man ju tillslut inte våga sig ut alls.
Hoppas de får tag på kräket.
Läbbigt som sjutton. Jag är ju inte ute på nätterna så, men snart blir kvällarna mörka och då behöver det inte vara mitt i natten för att nåt ska hända. Dessutom är helgmornarna, när jag ger mig ut en tid då många efterfestare beger sig hemåt. Just denna man verkar ju hålla till på norr, men det är vanligen här på väster läbbiga saker händer.
Jag är otäckt orädd när jag är ute. Har tänkt så många gånger att jag borde vara mer försiktig, men sen har jag svårt att tänka så när jag ger mig ut ändå. Jag har ju hängt omkring här på väster sen jag va 12. Jag känner mig trygg här. Fast å andra sidan tro jag det är bra at inte va skraj. Man kan ju inte gå runt och vara livrädd där man bor, för då skulle man ju tillslut inte våga sig ut alls.
Hoppas de får tag på kräket.
Saturday, September 19, 2009
Tack TV3
för att ni äntligen börjat visa nåt vettigt på lördagkvällen. Royal Pains. Ny serie, avsnitt 3 idag.
Hank har ett toppenjobb som läkare på ett välkänt sjukhus, han är förlovad med drömkvinnan samt populär bland sina arbetskamrater. En dag dör sjukhusets styrelseordförande på hans operationsbord och han får sparken, samt blir bannlyst från stan. Hans yngre bror tar med Hank på semester till semesterorten Hamptons där fler än en person behöver honom som läkare. De flesta av hans nya klienter vill hålla sina åkommor hemliga, då de tillhör den riktiga gräddan i USA. Hank slits mellan sin moral och det faktum att han har ett stort lån att betala tillbaka...
The Big Bore - en riktigt usel dag
Idag har allt varit fel och tråkigt och jag har bara mig själv och en väldigt kass inställning att skylla. Sen jag kom hem från stan har jag i princip suttit i min soffa och tjurat över att allt är botten. Kommit på en del ideer med saker att göra, men förkastat prick varenda en.Till sist tog jag mig i kragen och unnade mig en ansiktsmask, ett långt bad med peeling och fotfilande. Nu känns det lite bättre faktiskt... men bara lite.
I mon ska bli allt denna dagen inte varit. Fylld med aktiviteter och energi. Vad och hur har jag inte kommit på ännu, men jag har ju några timmar kvar till söndag.
Anna Anka: The answer
Jag tror vi hittat en förklaring till Anna Ankas person:
Kanske rann en del av Annas hjärna ut, eller så skakades innehållet kanske om och landade på fel plats. Jag tycker i alla fall det är uppenbart att nånting hände i olyckan, där vid 13 års ålder som inte gick att reparera.
När hon var 13 år kämpade hon mot döden efter att ha blivit påkörd av en cykel, ramlat och slagit upp en tolv centimeter lång spricka i skallen.
Kanske rann en del av Annas hjärna ut, eller så skakades innehållet kanske om och landade på fel plats. Jag tycker i alla fall det är uppenbart att nånting hände i olyckan, där vid 13 års ålder som inte gick att reparera.
Virus-bar
Trots att jag inte är mycket (inte alls faktiskt) inblandad i Örebros uteliv nu för tiden, måste jag slå ett slag för Virus-bar som har Grand Opening ikväll. Jag tycker det är fantastiskt att folk inte ger upp trots att alla våra älskade rockhak fått slå igen. Trots att det finns ett stort och starkt klientel är staden hela tiden på väg mot musikalisk undergång, men tack vare eldsjälar som Janne och Kimmo blir det inte nu i alla fall... heller.
Ett ställe som gör anspråk på genuin rock. Allt från maträtter, dryck, inredning, personal till musik genomsyras av rock.
Stora som små, nationella som internationella artister gästar med jämna mellanrum den nybyggda livescenen en trappa ner. En tight lokal där närheten till bandet är total.
Är man bara sugen på en öl, känna på atmosfären eller hänga vid baren och lyssna på kvällens DJ så är det den sköna bardelen på gatuplan som gäller. Där serveras gästen bl.a. på spännande utvalda ölsorter från amerikanska microbryggerier. Självklart finns det också en ”top notch” drinkmeny och dessutom presenteras varje vecka en ny utsökt variant på vår egna Virusburgare.
Virus är en perfekt upplevelse för alla som älskar rock i synnerhet och musik i allmänhet.
Vi arbetar för att gästen skall trivas och må bra, varje kväll, varje gång!
Rek. Ålder 23
Varmt välkommen till oss på Virus!
Niklas, Kimmo och Janne.
Grumpy ol' lady
Hemma igen. Tomhänt såklart. Inte ett skit kul hittade jag. Jag blir så förbannad. Vet inte vad det är med mitt humör, men det är på botten totalt. Jaja, gjorde ju inte va med en massa stålarsch i alla fall. Inte en spänn faktiskt.
En sak hittade jag dock, men den var för tung och dyr att köpa, men får läggas till önskelistan. En TV. En Samsung, precis som den jag har fast 22 tums och med rött sken under istället för blått. Hur läcker som helst. Har velat byta ut klump-TVn i sovrummet länge. Dels för att den är just klumpig, dels för att den är ful och dels för att jag har spanat in en annan byrå på IKEA länge, som är omöjlig i dagens läge.
Nu hoppas jag mina varma makrillsmackor kan höja upp humöret lite, för så här grinig vill jag inte vara.
En sak hittade jag dock, men den var för tung och dyr att köpa, men får läggas till önskelistan. En TV. En Samsung, precis som den jag har fast 22 tums och med rött sken under istället för blått. Hur läcker som helst. Har velat byta ut klump-TVn i sovrummet länge. Dels för att den är just klumpig, dels för att den är ful och dels för att jag har spanat in en annan byrå på IKEA länge, som är omöjlig i dagens läge.Nu hoppas jag mina varma makrillsmackor kan höja upp humöret lite, för så här grinig vill jag inte vara.
Oh sucky day
Vad många underbara Facebook-applikationer det finns (rolleyes) 18%... jo, tack. Vet inte om det har med tur att göra, men hittills har dagen inte varit speciellt givande. Visst, löprundan i morse gick bra, men i övrigt har dagen varit urtråkig. Det har ju inte gått så långt av den än, men jag ser ingen som helst ljusning, eftersom jag inte kan komma på något skoj att göra. Jag antar min inställning inte är den bästa för att komma på nåt heller. Jag är bitter att jag inte kom i väg till Christian i helgen, som jag tänkt från början.jag inser ju att jag måste försöka styra upp situationen på något sätt. Det enda jag i nuläget kan komma på är att dra upp på stan och tröstshoppa, så det får det bli. Förhoppningen är att komma hem med nåt som kan förgylla tillvaron lite, som kanske ett par nya mystofflor... eller nån ny elektronisk pryl jag kan pyssla med. Med 18% tur är ju sannolikheten inte stor att jag hittar något, men jag är beredd att ge det ett försök.
VA!?!?!?
14 miljoner? Hur faaa--an gör man av med 14 miljoner på ett bröllop? Detta är bland det sjukaste jag hört! Seriöst, jag begriper inte ens hur det är möjligt att spendera det... på ett bröllop. Jag är nästan mållös... nästan alltså.
Fredrik Reinfeldt kallar det en stadsangelägenhet. Jag blir fly förbannad. Jag var under tron att Sverige och världen befann sig i någon slags ekonomisk kris. Är detta verkligen vad vi ska spendera pengar på då? Visst, jag har hört teorin om att prinsessans bröllop kommer generera pengar då det för fokus på Sverige. Tillresta turister, gäster och journalister ska ge stålars, men hade det verkligen behövt kosta oss så mycket? Hade inte effekten blivit desamma för en aning billigare penning? Jag tror det.
14 miljoner är en helt overklig summa för ett bröllop. Jag skulle va mycket intresserad att se nån slags detaljerad budget för vad det är som verkligen kan kosta så jävla mycket. Och dessutom är ju de 14 miljonerna bara en del av det, enligt vad som står i artikeln. Kungen själv ska visst pröjsa lite också "från egen ficka". Men varifrån kommer pengarna i kungens ficka? "vid årsskiftet höjs kungafamiljens apanage från staten – från 112 miljoner till 125 miljoner".
Denna bild av Kungen är alldeles underbar eftersom den gör det omöjligt för någon att inte se likheten till strutsen. Tänk om han bara kunde sticka huvudet i sanden och försvinna han med.
Om man ska tro Reinfeldt kan inget överträffa detta, i mina ögon totalt ointressanta bröllop, när det kommer till att göra reklam för Sverige som turistland. Kan det verkligen vara så? Bryr sig folk från andra länder så mycket om andra länders kungafamiljer så de på nåt sätt skulle få hit folk? Jag kan inte se kopplingen mellan ett kungabröllop och turism faktiskt. "Å, titta va fint bröllop Sveriges prinsessa hade, dit måste jag åka." Or what? Nä, så enkelt är det väl inte och jag antar att Reinfeldt har nån poäng nånstans... bara att jag inte kan se den.
Kanske skulle regeringen bry sig lite om vad vårt eget folk tycker om vår kungafamilj. Jag har aldrig haft mycket till övers för dom, men detta har faktiskt fått mig att verkligen ogilla dom. Självklart inte som personer, för det kan jag ju inte uttala mig om, men monarkins existens och kungafamiljen som varumärke tycker jag verkligen illa om och jag är säker på att många håller med mig.
Fredrik Reinfeldt kallar det en stadsangelägenhet. Jag blir fly förbannad. Jag var under tron att Sverige och världen befann sig i någon slags ekonomisk kris. Är detta verkligen vad vi ska spendera pengar på då? Visst, jag har hört teorin om att prinsessans bröllop kommer generera pengar då det för fokus på Sverige. Tillresta turister, gäster och journalister ska ge stålars, men hade det verkligen behövt kosta oss så mycket? Hade inte effekten blivit desamma för en aning billigare penning? Jag tror det.
14 miljoner är en helt overklig summa för ett bröllop. Jag skulle va mycket intresserad att se nån slags detaljerad budget för vad det är som verkligen kan kosta så jävla mycket. Och dessutom är ju de 14 miljonerna bara en del av det, enligt vad som står i artikeln. Kungen själv ska visst pröjsa lite också "från egen ficka". Men varifrån kommer pengarna i kungens ficka? "vid årsskiftet höjs kungafamiljens apanage från staten – från 112 miljoner till 125 miljoner".
Denna bild av Kungen är alldeles underbar eftersom den gör det omöjligt för någon att inte se likheten till strutsen. Tänk om han bara kunde sticka huvudet i sanden och försvinna han med. Kanske skulle regeringen bry sig lite om vad vårt eget folk tycker om vår kungafamilj. Jag har aldrig haft mycket till övers för dom, men detta har faktiskt fått mig att verkligen ogilla dom. Självklart inte som personer, för det kan jag ju inte uttala mig om, men monarkins existens och kungafamiljen som varumärke tycker jag verkligen illa om och jag är säker på att många håller med mig.
Subscribe to:
Posts (Atom)