Fri luftväg och A-HLR

Idag har vi övat att hålla fria luftvägar, A-HLR (A som i avancerad) och ABCDE på KTC (Kliniskt TräningsCenter) på sjukhuset. Väldigt roligt och väldigt nödvändigt. Det var ju länge sedan jag jobbade på avdelningen och de akuta situationer vi har på mottagningen är få. Dock händer det titt som tätt och det var inte direkt länge sedan sist jag hade ett vasovagalt blodtrycksfall under en cystometri. Övning ger färdighet heter det ju. Färdiglärd blir man nog aldrig när det handlar om situationer där det handlar om liv och död, men att det behövs övning för att känna sig säker är ett faktum.

Det första vi fick göra i morse var att hålla fria luftvägar, sätta svaljtub och kantarell (tub i näsan) och ventilera på dockor. Det är tyngre än man tror att hålla fri luftväg och jag kan bara tänka mig hur det är om man har en kraftig person med plufsigt ansikte och kanske även skägg.

Sen var det dax för scenario och i det första scenariet hade vi en patient som fick akut hjärtstopp. Dockorna är av annan standard än när jag gick utbildning och på denna dockan kunde man känna blodtryck, puls och den andades... innan allt startade det vill säga. Vi skötte oss bra. Vi följde A(irway), B(reathing), C(irculation), D(isability) och E(nviroment) och höll fri luftväg, kollade blodtryck, puls, saturation och fluschaed dropp. Gav HLR och delfibrillerade och gav Adrenalin.

Det andra scenariot var ännu mer avancerat. Här hade vi en docka med alla parametrar. Blodtryck, puls, blinkningar, andningar, rosslingar, hosta, blå läppar. Tala kunde den också eftersom det satt en narkossköterska bakom en skärm i rummet och skötte alla spakar. Allt detta gjorde såklart situationen bra mycket mer verklig. Allt spelades dessutom in så man kunde kolla efteråt hur man skött sig. Här Skulle scenariot likna det som faktiskt kan ske under en stötvågsbehandling när en patient reagerar på Propofol och patienten vart helt enkelt medvetslös. Även här skötte vi oss relativt bra förutom att vi inte helt förlitade oss på monitorn och började ge HLR fast det inte var nödvändigt. Men... bättre för mycket än för lite.

Efter bägge scenarierna fick vi sitta ner med personalen på KTC som bestod av narkossköterskor och en narkosläkare och gå igenom scenarierna steg för steg och prata igenom vad som var bra och vad man hade kunnat göra annorlunda.

Otroligt lärorikt och framförallt känns det bra att veta att man inte är helt nollställd i en akut situation. Jag trodde faktiskt att jag inte skulle ha en aning om vad jag skulle göra, men eftersom situationerna är relativt verklighetstrogna var det lätt att leva sig in i att det var på riktigt och jag tror vi alla förvånades över hur bra vi faktiskt skötte oss när vi satt och gick igenom efteråt.

Dagen avslutades med att vi tillsammans med Anil (urologens anestesiläkare) satte oss och började bygga på det PM som ska styra under behandlingarna då läkemedlet ska ges.

Det har överlag varit otroligt roliga och lärorika dagar och nu ser jag fram emot att få gå ALERT Acute Life threatening Events Recognition & Treatment)-utbildningen som är en obligatorisk utbildning för ALLA på sjukhuset, men som vi på mottagningen ännu inte gått eftersom avdelningarna av förklarliga skäl varit prioriterade.