Run Stacia... run!

Wow, vilken underbar morgon. Vad som kändes otroligt segt första kilometern utvecklades till en supereffektiv runda. Tack vare medvind första biten kom jag igång och orkade stå emot motvinden på andra delen av sträckan. Det var skitjobbigt rent ut sagt men det gick. Trixet att springa i motvind är att andas in med huvudet upprätt och sedan böja ner det när man andas ut. Lite krångligt, men annars faller man ju ihop bara av ansträngningen att försöka andas.

Det som gjorde träningen så himla skön var att jag hade massor av energi kvar när jag tagit mig runt Osudden så jag fortsatte. I Apladalen finns två ganska korta men branta backar med en kort sträcka emellan och där körde jag några vändor med att spurta uppför och jogga nerför. Eftersom energin fortfarande inte var slut tog jag sedan ett extra varv runt med intervaller. Jag vet inte hur många intervaller det blev, men det är ca 1 km runt Apladalen på gångvägen. Eftersom jag inte hade någon klocka räknade jag och sprang prick så fort jag kunde medan jag räknade till 100 och sedan vila i 20 sekunder.

Inte ens efter detta var jag egentligen färdig, men här kände jag mig ändå nöjd. Nu är jag ganska mör i benen, men på ett sånt där underbart skönt sätt. Hat precis gottat i mig en skål turkisk yogurt med bär och nötter och  ska jag in i duschen.