"Ridå"

Det är tur man kan skratta åt sin egen dumhet. Vi börjar från början:

Tisdag
Känner mig otroligt trött hela dagen. Är extremt jobbigt att gå när jag ska ta mig hem från jobbet. Fötterna orkar knappt lyfta mig från marken. Svullen och premenstruell tänker jag. Fasen hjälper inte 25 mg Spironolakton. Får nog ta 50 i morgon. Återhämtar mig framåt kvällen och åker till Fallen och springer. Orkar knappt lyfta fötterna och får avbryta och gå flera gånger. Känns som att gå in i en vägg och benen har aldrig känts så tunga. Övertränad tänker jag. Bäst att vila i morgon. Är töstig.

Onsdag
Extremtrött idag med. Känner mig lite bättre i kroppen. Tog 50 mg Spironolakton och benen känns piggare... tills jag ska ta mig hem. Ännu jobbigare att gå hem och benen bär mig knappt. Skönt att jag har vilodag. Går till Ekershallen och sen och solar. Känns så konstig i benen. De vill knappt lyda och det sticker och kliar på låren. Är ännu törstigare trots att jag druckit massor. Om bara mensen kunde komma snart. Skulle ju kommit för fleera dagar sen... men å andra sidan har den alltid varit oregelbunden.

Torsdag
Sover till klockan ringer och det känns som jag inte sovit alls fast jag sovit som en stock hela natten. Känner mig mindre svullen. Tar 50 mg igen. Får kramp i vaden på jobbet så jag tror den ska slitas av.

Cyklar hem från jobbet och känner mig pigg och redo att träna. Börjar med programmet jag skrev om förut. Börjar med knäböj och har 10 kg vikt i händerna. Hmm, fasen vad jobbigt. Byter ner till 4 kg. Tar mig igenom de 8 omgångarna a 20 sekunder med möda. Går vidare till utfall. Jösses orkar inte hoppa emellan... jaja, jag kör bara vanliga då. Hjärtat bultar snabbt och ser ut som det ska ploppa ur bröstet. Tar mig igenom de 8 omgångarna och sen är det dax för armhävningar. Första 20 sekundrarna går utmärkt. Gör 20 armhävningar på tå. Nästa 20 sekundrar börjar och jag klarar inte ens en på tå... går över till knä. Klarar 10 med möda. Mjölksyran strömmar genom armarna. Tredje omgången... klarar inte ens en på knä och går över till att bara höja och sänka överkroppen, men klarar inte ens det. På 20 sekunder kan jag göra kanske 5. Armarna värker, darrar och jag kan alltså inte ens börja ner överkroppen utan tyngd och upp igen. WTF?!? Klarar sedan att köra situpsen utan större problem, men när jag reser mig upp svartnar det för ögonen och jag får hålla i mig för att inte falla ihop.

Pustar i en stund, men ger mig beslutsamt ut för att promenera. Jag strävar framåt och tar i, men det går skitsakta. Känns läskigt. När jag närmar mig ett övergångsställe börjar det slå om till rött och jag försöker springa. Knappt tar jag mig över övergångsstället. Jag känner musklerna i låren som om de låg utanpå och det är ett under att knäna i böjde sig och jag ramlade. Jag går envist vidare och lyckas gå, om dock väldigt sakta i 30 minuter. Efter halva vägen börjar det sticka så där konstigt i låren igen. Dricker som en tok, men är så torr i munnen ändå att jag knappt kan prata.

Då helt plötsligt slå det mig som en blixt från klar himmel. Det är ju solklart. Så självklart att det är otäckt. TABLETTERNA! Spironolakton!

Hade någon patient beskrivit symtomen för mig och stod på vätskedrivande hade det varit det första jag tänkt på, men när det gäller en själv är man inte lika klartänkt tydligen. Muntorrhet, trötthet, svaghetskänsla, muskelkramper, menstruationsrubbningar, myrkrypningar och stickningar i huden. Jag är ju som ett enda långt biverkningsavsnitt i FASS.

Det är ju pinsamt. Jag som kallar mig sjuksköterska och har inte en tanke på att alla symtom kommer från en medicin jag inte är direkt van att ta. Jag som alltid legat på gränsen till långt blodtryck och tar en medicin som är blodtryckssänkande! Ja, herregud. Ta ifrån mig legitimationen, haha. Tror jag skippar tabletterna nu.