Dehydrated

Hur mycket ska jag behöva dricka egentligen för att återställa vätskebalansen? Händerna är snustorra och fulla av sår. Läpparna spricker. Naglarna spricker och går av. Dessutom fryser jag som om det vore mitt i vintern. Naglar och läppar skiftar i blått.

Jag har varit konstant törstig hela dagen och jag har smuttat på min vattenflaska konstant. Hade jag druckit så här mycket i vanliga fall hade jag fått sitta på toaletten  hela dagen, men jag har nog aldrig varit mindre än idag... nånsin. Det är skitjobbigt.

Jaja, i mon borde det vara bättre. Nu ska jag sätta på mitt Sons of Anarchy och hoppas jag kan hålla mig vaken till skillnad mot igår.

What's up with the skulls? tänker ni nog. Ingen aning, tyckte bara dom var otroligt söta.

Som en bergsget

 

Jag anlände till Ånnaboda 11.59 och då var inte en kotte där förutom jag. Eller jo... det stod ju lite bilar där men jag såg inte till en käft. Skönt. Det var tur jag hade med mig vindjackan för trots att solen sken var det faktiskt lite kyligt.

 

När jag klev ur bilen var jag så stel i benen att jag inte trodde jag skulle ta mig nånstans, men efter ett tag mjukna dom. Jag valde att ta Bäverslingan på 5 km... mest för att jag känner till den och för att det var så öde med folk och jag inte ville ge mig ut allt för långt.

Det var lite blött på sina ställen, men inte så man inte tog sig fram. Efter ett tag såg jag älgbajs och då vart jag lite skrajsen... vad gör man om man möter en älg? Ska man springa? Ska man skrika? jag har ju fasen ingen aning. Jag har i alla fall fått veta i veckan att det inte finns björn i Kilsbergen... vilken naturmänniska jag är va?

När jag kom fram till punkten där Falkaslingan bryter av var det sååå nära att jag tog den, men sen kollade jag av nån anledning uppåt och såg en massa mörka moln ovanför huvudet. Jag valde alltså den säkra vägen. Lite trist, men det hade varit ännu tristare om det börjat regna och jag varit 5 km bort från bilen.

Det såg ut att vara varmt i vattnet... det var det såklart inte, men i sommar ska jag nog ta med mig lite badkläder och hoppa i en sväng.

Efter Badplatsen vid Falkasjön börjar den riktiga klättringen uppåt. Det är både brant och stockigt och stenigt och man får faktiskt dra några extra andetag för att ta sig upp. Men det är perfekt för precis när krafterna börjar ta slut är man uppe.

Högst uppe på berget träffade jag faktiskt på lite folk. Dels några orienterare som kom swischandes förbi med hög fart och sen ett gäng tjejer som kastade sig bakåt ner för berget. Först höll hjärtat på att stanna, men sen hörde jag dom skratta och när jag kom lite närmre insåg jag ju att de hade selar och höll på med klättring. Det är nåt så otroligt vackert däruppe så det förstår ni inte om ni inte sett det.

Det är vackert nere vid Ånnabodasjön också. När jag landade vid bilen kände jag mig inte helt klar så jag gick över stora vägen och upp till raststugan... eller vad man ska kalla det för det är ju ett lyxhus, men ändå. Härifrån går lite andra spår... bland annat Trollspåret... trollspåret är 800 meter så jag tog det med... bara för att.

Ni vet hur jag får lite idéer ibland. Nu har jag fått för mig att det vore ganska häftigt att cykla i skogen. Det finns två (eller fler) MTB-banor och det måste ju vara hur kul som helst! Jag har inte glömt de där med inlines heller... tänk att swischa runt sjön runt och åter runt en varm sommarmorgon!

Åter i stan passade jag på att köra förbi Stadium Outlet och fyndade mig en stycke rosa /lila funktionslinne och en leggings/kjol-kombo för löpning. Det gäller att va snygg när man tränar.

Jag är ganska mör nu... undrar hur det ska gå att löpa upp och ner till tvättstugan ikväll. Måste dessutom till affären en sväng om jag ska laga några matlådor. PUH!'

Skön lugn runda

Jag hade väl ingen större förhoppning att kunna springa överhuvud taget så jag är supernöjd med morgonens runda. Jag började att gå, men det gjorde så fruktansvärt ont i låren så jag började jogga lite lätt på en gång och sen var det ju liksom bara att fortsätta. Det gick inte lika snabbt som det brukar, och jag hade ju lovat mamma att ta det lugnt, men det flöt på att jag sprang hela rundan utan att behöva stanna. Benen slutade konstigt nog värka och började inte igen fören nästan precis när jag var hemma igen. Perfekt tajming.

Det var underbart skönt ute. Så där lagom varmt och jag hade gärna stannat ute om det inte varit för att jag var tvungen in och få i mig nåt efter rundan.  Ska kvickt in i duschen nu och försöka komma iväg till bergen så fort som möjligt medan solen fortfarande skiner.

Skalbaggar

Jag var så himla trött igår. Jag satte på ett avsnitt Sons of Anarchy direkt efter Big Brother och la mig till rätta i soffan. Efter bara några minuter kändes ögonlocken tunga och jag blundade lite lite och tänkte att jag kan ju bara lyssna en liten sväng, men sen vaknade jag när avsnittet var slut och jag kände mig helt död. Jag gick till sängen och somnade om som en stock.

Otroligt dålig tajming att skaffa mig sån träningsvärk till helgen, men nu hade jag väl aldrig kunnat ana att mina muskler skulle reagera som de gjorde. Både lår och rumpa är som stora blåmärken och jag undrar verkligen om de håller att springa med.

Jag hade en förskräcklig mardröm inatt. Skalbaggar... miljoner av dom... i mitt hem. Det började med att jag såg en och någon (vet inte vem) retade mig för att jag blev rädd. "Äh, det klarar jag väl, det är ju bara en" sa jag och hämtade min burk med Radar. Då skrattade personen gott och sa typ: "Bara en... titta runt omkring dig". Vilket jag gjorde och de var överallt, precis överallt! Jag sprang som en dåre och sprayade med min Radar men hur mycket jag en sprayade och hur många jag en tog ihjäl dök det upp fler.
Jag antar att det var nånstans här jag vaknade för jag minns inte hur det slutade. Nu har jag ju såklart fått för mig att det är ett tecken på att jag kommer se en sån enorm spindel i badrummet eller nåt så jag tänker dammsuga och sraya Radar i hela lägenheten så fort jag vaknat till lite.

Solen skiner med all sin kraft nu på morgonen. Tyvärr, om man tittar på väderkartorna ser det inte ut att hålla i sig hela dagen och på eftermiddagen ser till till och med ut kunna komma regn. Det gillas inte alls. Hoppas det är fel.

Promenad i naturen

Har precis kommit hem från en underbart skön promenad i naturen.Jag har definitivt mer energi. Dock en fruktansvärd träningsvärk och set stack lite på låren som igår. Hoppas det går ur helt tills imorrn när jag planerar mitt bergsäventyr.

Nu ska jag ta en snabbdusch innan jag ska kolla på Big Brother och sen blire Sons of Anarchy. Har ju några avsnitt kvar.

Skummat igenom tidningarna och...

... jag är nog den enda människan på jorden som missat att det skulle vara kungligt bröllop idag. Kungligheter intresserar mig så föga att jag inte sett en enda rubrik av det i pressen. Och vem sjutton bryr sig om England?

Patrik Sjöberg har släppt en bok. Där berättar han att han blivit sexuellt utnyttjad av sin styrfar och tränare Viljo Nousiainen. Och strax efter Patrik går ut med avslöjandet kom fler ut med samma sak. Tyvärr dog gubben för 12 år sedan och klarade sig alltså undan helt och hållet.

författarna Dan Andersson och Anna Fransson står bakom rapporten Kalorier kostar

Eftersom det är svårt för den som en gång blivit överviktig att återfå normal vikt är förebyggande åtgärder att föredra, anser de. Dit hör insatser bland skolbarn, "fettskatter", investeringar i till exempel cykelbanor och allmänna folkhälsoundersökningar av vuxna.

Haha, det första jag tänkte var: men herregud, hur menar dom nu? ska feta betala skatt? och hur ska detta gå till? Men så är det ju alltså inte. Det är ju en skatt på den feta maten om jag förstått det rätt.  Nu är det ju så att fetma kostar pengar, extremt mycket pengar, men fetma är ju faktiskt inte direkt associerat till fet mat idag. Många ser det ju snarare som att socker är den stora boven och fler och fler verkar gå på den banan och då undrar man ju vad en fettskatt egentligen ska tillföra. Jag tycker vi ska vara mycket nöjda med beslutet att förbjuda transfetter och kanske satsa mer på andra hälsoåtgärder än just en fettskatt.

Jag mår bättre nu

Kom till jobbet i morse och hade fortfarande hjärtklappning. Jag berättade om min lilla fadäs med Spironolaktonet för mina kollegor ochde vart helt förskräckta. Eftersom jag hade hjärtklappning och Spironolakton är Kaliumsparande och Natrium förloras med vätskan när man tar diuretika tog vi lite elektrolytprover, men tack och lov låg jag ok. Jag låg på gränsen till för långt Natrium och Klorider, men ändå inom referensvärdena. Jag var också fruktansvärt törstig och under förmiddagen drack jag säkert flera liter utan att gå på toa en enda gång så jag tror balansen är återställd. Puh!

Efter jobbet drog jag upp på stan. Det var smockat med folk! Jag hittade mig ett par nya träningsshorts, två par sommarklänningar och till och med ett par solbrillor! Mycket mycket nöjd.

Planen nu är att ta en promenad i solen. Jag vill såklart springa, men nu får det vara nog med dumheterna och det får vänta tills i morgon bitti. Dessutom har jag sån fruktansvärd träningsvärk efter mitt tafatta styrkepass igår så det skulle nog ändå inte gå något bra. Nä... en rask promenad i solskenet för det bli i stället. Med mina nya brillor och kanske nån ljudbok i örat.

Gomorron fredag!

Är det inte för härligt att det är fredag?! Tack och lov att det varit en kort vecka för jag hade nog inte pallat mer.

Idag ska jag INTE ta nån Spironolakton. ICKE!!! Jag blev faktiskt lite skraj en stund i går för när jag gick och la mig för det kan ju aldrig varit bra och träna... eller försöka träna, som jag gjorde med rubbningar på elektrolyterna i kroppen. Dessutom hade jag sån hjärtklappning när jag skulle sova att jag tror jag vände mig 100 gånger innan jag äntligen somnade. Det var som att hjärtat satt utanpå kroppen och jag såg till och med utanpå täcket hur hela kroppen hoppade i takt med pumpen. Dessutom fick jag en sån läskig känsla i fötterna. De blev varma och som om de var inklädda i bomull. Fy, hoppas man slipper stå på en massa mediciner senare i livet som gör att man mår mer dåligt än bra.

"Ridå"

Det är tur man kan skratta åt sin egen dumhet. Vi börjar från början:

Tisdag
Känner mig otroligt trött hela dagen. Är extremt jobbigt att gå när jag ska ta mig hem från jobbet. Fötterna orkar knappt lyfta mig från marken. Svullen och premenstruell tänker jag. Fasen hjälper inte 25 mg Spironolakton. Får nog ta 50 i morgon. Återhämtar mig framåt kvällen och åker till Fallen och springer. Orkar knappt lyfta fötterna och får avbryta och gå flera gånger. Känns som att gå in i en vägg och benen har aldrig känts så tunga. Övertränad tänker jag. Bäst att vila i morgon. Är töstig.

Onsdag
Extremtrött idag med. Känner mig lite bättre i kroppen. Tog 50 mg Spironolakton och benen känns piggare... tills jag ska ta mig hem. Ännu jobbigare att gå hem och benen bär mig knappt. Skönt att jag har vilodag. Går till Ekershallen och sen och solar. Känns så konstig i benen. De vill knappt lyda och det sticker och kliar på låren. Är ännu törstigare trots att jag druckit massor. Om bara mensen kunde komma snart. Skulle ju kommit för fleera dagar sen... men å andra sidan har den alltid varit oregelbunden.

Torsdag
Sover till klockan ringer och det känns som jag inte sovit alls fast jag sovit som en stock hela natten. Känner mig mindre svullen. Tar 50 mg igen. Får kramp i vaden på jobbet så jag tror den ska slitas av.

Cyklar hem från jobbet och känner mig pigg och redo att träna. Börjar med programmet jag skrev om förut. Börjar med knäböj och har 10 kg vikt i händerna. Hmm, fasen vad jobbigt. Byter ner till 4 kg. Tar mig igenom de 8 omgångarna a 20 sekunder med möda. Går vidare till utfall. Jösses orkar inte hoppa emellan... jaja, jag kör bara vanliga då. Hjärtat bultar snabbt och ser ut som det ska ploppa ur bröstet. Tar mig igenom de 8 omgångarna och sen är det dax för armhävningar. Första 20 sekundrarna går utmärkt. Gör 20 armhävningar på tå. Nästa 20 sekundrar börjar och jag klarar inte ens en på tå... går över till knä. Klarar 10 med möda. Mjölksyran strömmar genom armarna. Tredje omgången... klarar inte ens en på knä och går över till att bara höja och sänka överkroppen, men klarar inte ens det. På 20 sekunder kan jag göra kanske 5. Armarna värker, darrar och jag kan alltså inte ens börja ner överkroppen utan tyngd och upp igen. WTF?!? Klarar sedan att köra situpsen utan större problem, men när jag reser mig upp svartnar det för ögonen och jag får hålla i mig för att inte falla ihop.

Pustar i en stund, men ger mig beslutsamt ut för att promenera. Jag strävar framåt och tar i, men det går skitsakta. Känns läskigt. När jag närmar mig ett övergångsställe börjar det slå om till rött och jag försöker springa. Knappt tar jag mig över övergångsstället. Jag känner musklerna i låren som om de låg utanpå och det är ett under att knäna i böjde sig och jag ramlade. Jag går envist vidare och lyckas gå, om dock väldigt sakta i 30 minuter. Efter halva vägen börjar det sticka så där konstigt i låren igen. Dricker som en tok, men är så torr i munnen ändå att jag knappt kan prata.

Då helt plötsligt slå det mig som en blixt från klar himmel. Det är ju solklart. Så självklart att det är otäckt. TABLETTERNA! Spironolakton!

Hade någon patient beskrivit symtomen för mig och stod på vätskedrivande hade det varit det första jag tänkt på, men när det gäller en själv är man inte lika klartänkt tydligen. Muntorrhet, trötthet, svaghetskänsla, muskelkramper, menstruationsrubbningar, myrkrypningar och stickningar i huden. Jag är ju som ett enda långt biverkningsavsnitt i FASS.

Det är ju pinsamt. Jag som kallar mig sjuksköterska och har inte en tanke på att alla symtom kommer från en medicin jag inte är direkt van att ta. Jag som alltid legat på gränsen till långt blodtryck och tar en medicin som är blodtryckssänkande! Ja, herregud. Ta ifrån mig legitimationen, haha. Tror jag skippar tabletterna nu.

TABATA

Det är otroligt lätt att glömma av styrketräningen när det är så härligt väder ute. Jag vill bara ut och springa och gå, men det frestar ju på och vill man behålla lite av muskelmassan är det ju viktigt att underhålla den även på sommaren. Jag läste till min förtjusning i nån tidning och TABATA-intervaller som är det "senaste" inom träning och härstammar från Japan. Metoden gör det möjligt att klara av styrketräningen på kort tid, men med maximal effekt!

Tabata intervaller är korta maximalintensiva 20 sekundersintevaller som följs av 10 sekunders vila. Intevallerna upprepas 8 gånger och ger en total träningstid på 4 minuter. Intevallerna kan användas på såväl renodlade konditionsövningar som t. ex. löpning, rodd och hopprep men också med stor framgång på styrkeövningar som t. ex. benböj, armhävningar och sit-ups.

Hur många set man gör beror såklart på hur tränad man är och hur mycket man pallar, men man kan klara av att köra igenom hela kroppen på ca 16 minuter.  Man ska såklart satsa på övningar som involverar de stora muskelgrupperna eller så många muskelgrupper som möjligt.

Exempel på upplägg på 16 minuter

Set 1:  Djupa benböj med hantelpress

Stå axelbrett med en hantel i vardera handen i axelhöjd. Böj benen med bibehållen hållning och skjut bak rumpan som om du skulle sätta dig på en stol. Gå ner så långt du kan. Skjut upp och pressa samtidigt hantlarna mot taket.

Set 2: Utfallshopp

Kliv fram med ena benet ner till 90 graders vinkel i båda knälederna. Skjut upp kroppen i ett hopp och växla ben så att du landar på motsatt ben och upprepa.

Set 3: Burpees.

 Börja i stående. Böj dig ner och hoppa bak med fötterna. Gör en armhävning och hoppa tillbaka. Skjut ifrån och hoppa rak upp i luften och börja sedan om.

Set 4: Magmördare

Sitt med benen framåt, rak rygg och spänd mage. Luta dig bakåt och håll benen ovanför golvet. Cykla och rotera i midjan. Armbåge mot motsatt knä.

Självklart kan man göra flera set och övningar och varannan övning kan vara kondition. Men jag tänker att ett sånt här 16-minutersprogram är perfekt att köra i kombination med en powerwalk. Konditionen kör jag helst för sig. Dock kan man givetvis använda sig av upplägget även när man springer.

Mer info finns att läsa på TABATA.se. Här finns även musik med intervallpauser och en perfekt klocka som hjälper en hålla tiden.

Jaha,... då var det dax att köra första TABATA-passet då. Good luck to self!

The Hannastacian Hellride vårfixad

Idag släpade jag med The Hannastacian Hellride till jobbet. Med platta däck och täckt av svart smuts var jag helt färdig när jag kom fram... och svart på både händer och kläder av smutsen. Efter jobbet putsade jag av den med blöta pappershanddukar och fyllde däcken med luft och sen kunde jag sväva hem och landa med pigga fötter. Men nu kommer det eviga problemet med att bestämma varje morgon om jag ska gå eller cykla. Jag fullkomligt älskar ju min morgonpromenad, men på vägen hem är det en gudagåva att ha cykeln till hands.

Det har varit en bra och rolig dag idag. Jag har haft roliga patienter (eller vad man ska kalla det) och utmanade fall och det känns ju bara så underbart när patienter kommer för uppföljning och berättar att de faktiskt är bättre tack vare vad man gjort och en kunde jag till och med avskriva helt. Av en annan fick jag en påse Linds choklad som tacksamhetsgåva.

När patientströmningen tog slut satte jag, Nina och Emma oss ner och började spåna på den broschyr vi ska dela ut som kontaktsjuksköterskor och vi kom bra mycket längre än vad jag trodde vi skulle göra. En riktigt bra dag!

Nu hoppas jag bara kvällen blir lika bra och att gårdagens vilodag gett tillräckligt med återhämtning för kvällens träning.

Så mycket bättre

Vaknade på bättre humör idag. Kanske är det den klarblå himlen eller en god natts sömn. Oavsett vad hoppas jag verkligen att det håller i sig. Snart är det helg igen och jag hoppas hoppas HOPPAS det kan få bli lite vackert väder då när jag planerat min lilla bergsvandring.

De blå bergen

Sitter och funderar över helgen. Nu är det väl ändå snöfritt i Kilsbergen (?) och dax för årets första bergsvandring! Som jag har längtat. Jag försöker fundera ut vilken rutt jag ska gå. 4,5 km som Bäverslingan är känns lite kort, medan Falkaslingans 9,5 km kanske är i mastigaste laget för första trippen. Enligt vad jag kan se på kartan borde man kunna börja på Bäverslingan och gå över på Falkaslingan och minns jag inte helt fel finns det en skylt på vilken det står 8 km. Det vore perfekt!

Å, vad jag längtar. Jag fullkomligt älskar Kilsbergen och är det nåt jag kommer sakna när jag flyttar härifrån är det att kunna åka upp i bergen och vandra rund bland mina polare trollen. Det är visserligen härligt att vandra i vilken natur som helst, men det är nåt alldeles visst med bergen och mystiken som finns däruppe.

Men om vi återgår till nutid så sitter jag just nu och funderar på om jag ska gå ut och gå eller inte. Jag har inte mindre ont i fötter och ben idag och jag har hela dagen varit fast besluten att jag ska stanna hemma och vila idag, men nu är jag ändå sugen på att ge mig ut en sväng. Det behöver ju inte bli så långt. Eller... så sparar jag den lilla kraften jag har, satsar på att vila mina ömma ben och kör ordentligt imorrn istället. Hmmm, tuffa beslut att ta.

Deklaration

Hur noga kollar nu er deklaration? Jag är alldeles för slarvig med detta. Jag har inga lån eller avdrag så jag bara kollar om det ser riktigt ut på ett ungefär och hur mycket jag får tillbaka (hittills har jag aldrig behövt betala nåt) och sen klickar jag iväg den. Men kanske skulle man vara mer noga?

Jag slänger kontrolluppgiftspapper så fort de anländer i brevlådan. Mest för att jag inte riktigt fattat vad de är till för... eller snarare ägnat en tanke åt det. Jag hatar papper i pärmar och slänger allt jag kan så fort jag kan.

Nu är det fel på 20 000 deklarationer. Kanske är det min?

Blä

Jag har fortfarande inte hämtat mig efter gårdagens pulldown med träningen. Känner mig frustrerad, trött och sliten. Nästan lite preförkyld och jag vill bara krypa tillbaka ner i sängen. Det är grått ute och det gör ju inte humöret bättre. Känns som en sån där dag man bara vill ska passera så snabbt som möjligt... so please do.

Pissed!

Inget gör mig nog mer frustrerad och förbannad än när det går åt skogen att träna. Jag borde ju anat att det skulle göra det eftersom fötterna värkte och brände som eld bara av att gå hem från jobbet, men dum som jag är gav jag mig ut och sprang ändå.

Av 6 km klarade jag bara att springa ca 4. Benen kändes som de vägde bly och jag kunde bara inte förmå mig att lyfta dom ordentligt. Kände mig som en gammal tant som var ute och joggade och körde den klassiska slänga-fram-foten-strax-över-marken-utan-att-knappt-lyfta-den-stilen. I backarna tog det bara tvärstopp... som att gå in i en betongvägg och det var knappt jag orkade gå uppför på gruset som bara ville rulla under fötterna. Otroligt frustrerande att inte orka!!!  

BLIR SÅ AAAARRRRRRGGGG!

Tänk att det kan vara sån skillnad. I lördags sprang jag 10,5 km utan problem och hade kunnat fortsätta ännu längre och idag kan jag knappt springa en km utan att stanna. Hur är det möjligt att det kan vara sån skillnad egentligen?

Wellness - kom och krama mig

Påsken med dess ledighet tycks ha tagit musten ur folk och idag har alla vandrat omkring som halvt döda på jobbet. Trötta och solbrända... och då även jag. Jag är helt färdig som människa. Det gick väl relativt bra under förmiddagen, men efter lunch var det som att trycka på en knapp och all energi bara seglade ut mig. Nu sitter jag här i soffan och vet inte vad jag ska ta mig till. Hoppas lite vila med fötterna i högläge gör susen för jag har ju tänkt springa ikväll.

Aftonbladet har lanserat en ny tidning som säger att den ska hjälpa en att må bra. Man kan göra ett test på Aftonbladet som enligt dom berättar exakt hur du mår och ger dig konkreta tips på hur du ska må bättre. 72% får väl duga, men jag måste jobba på mitt sociala liv alltså. No shit Sherlock. Jag jobbar, äter, tränar och sover. Varannan helg spenderar jag 7 timmar i en bil för att träffa min älskling och helgen som blir över spenderar jag i tvättstugan och med min vän dammsugaren. Jag är 32 år och har i princip inget socialt liv alls. Hur ska tidningen Wellness hjälpa mig med det? Rent konkret alltså?
Nä, nu låter jag bitter. Det är väl jättebra med ytterligare en tidning som redan finns i miljoner varianter och som säger till en vad man egentligen redan vet.

/surkarten Svärd

Bula x 2

Man vänjer sig så snabbt med att vara ledig och det känns inte alls roligt att traska iväg till jobbet idag. Det har dock inte slagit mig fören nu att detta ju faktiskt också blir en kort vecka. Jag har hela tiden tänkt att det är måndag idag, så det vart en glad överraskning när jag insåg att veckans egentliga första arbetsdag redan är över... typ.

Jag är öm i skallen idag. Jag glömde berätta det, men jag slog i huvudet ordentlig igår. Inte en gång... utan två. Första gången var när jag hällde nytt kaffe i kaffeburken och böjde mig för att slänga förpackningen. Jag reste mig och PANG! där var luckan till skåpet ovan, där kaffet står, öppen och jag fick hörnet rätt i pallet. Tack och lov svimmade jag inte, men det var inte långt ifrån för benen vek sig och jag fick ligga på golvet en stund och skrika av smärta. En fin liten bula dök upp precis i hårfästet på vänster sida. Det dröjde inte länge innan nästa smäll kom och det var när jag skulle lasta in däcken i vindsutrymmet. Jag böjde mig jättefint på vägen in eftersom jag ju såg hur lågt taket var, men när jag skulle ut igen sa det bara PANG igen och hövve drämde rakt i takbalken. Så... en till bula strax ovan den förra på vänster sida.

Hjälm kanske vore nåt... skulle ju vara ett rent nöje att bära en sån här snygging.

Jag kände inte så mycket av det igår faktiskt, men idag är jag rejält öm över bägge bulorna... sådär så det känns som att det är håret som gör ont när det rör sig. Blir till att fixera det i en tofs och försöka undvika röra huvudet så mycket som möjligt.

Jaja, that's it för denna morgon. Hoppas dagen går fort för alla er hard wörkesch out there.

Korna i Askersund måste ha rännskita

För fy in i hela helvetet vad det luktade. Så pass mycket att det förpestade hela min bil. När jag kom ut ifrån Willys i Marieberg luktade hela bilen koskit... eller vad det nu var. Jag har då aldrig känt en sån stank förut.

Idag blev det inget springa på morgonen. Mina fötter pallade helt enkelt inte. De gjorde så himla ont ovanpå där snöret sitter att jag inte kunde förmå mig att lyfta fötterna på det viset. Att gå funkade dock så jag tog en 7 km powerwalk istället. Efter det drog jag på mig arbetarhandskarna och tog ett däck under vardera arm, vandrade över parkeringen och tre trappor upp med oanade krafter. Och sen samma visa en gång till. Nu väger väl inte däcken till min Atos så fruktansvärt mycket, men tillräckligt för att det skulle bli tungt ialla fall.

När Bäjb vaknade drog vi iväg till hans jobb för att se om hans bil vaknat till liv och det hade den tack och lov. Det hade väl bara blivit blött på fel ställe. När vi tog den på en testrunda upptäckte Bäjb, som åkte före mig, att min ena framlykta inte lyste. För det lös minsann ingen varningslampa, men det blev att åka till macken så Mr Mechanic Bäjb fick byta den åt mig.

Och vet ni vad som hände?!? Efter en tvärbromsning i Motala (eftersom en dåre innan mig bestämde sig i sista sekunden att den skulle svänga) upptäckte jag att lampan slocknat!!! Och sen förblev den släckt. Det måste alltså vara nåt glapp och härmed kan jag pusta ut... för nu i alla fall.

Jag har precis landat i soffan och jag känner mig helt färdig. Det har varit en ganska hård helg när jag tänker efter. Jag känner mig supernöjd med påsken 2011... synd bara att den var tvungen att ta slut.

Styrketräning och kyskhetstrosor

Kid-E-Fit är en ny serie gymprodukter för knattar som vill bli knuttar och finns att köpa på flera nätbutiker. Kritikerna påpekar att hårdträning för barn som ännu inte nåt puberteten kan ge bestående problem längre fram i livet. Styrkan i muskelfästen och senor börjar inte utvecklas ordentligt förrän i 16-20 årsåldern och de kan helt enkelt gå av vid för tung träning.

Richard Sandrak född 15 april 1992, även känd som Little Hercules, är en amerikansk bodybuilder. kampsportare och skådespelare, känd för sin goda fysik vid en väldigt ung ålder.

Kid-E-Fit ser ganska harmlöst ut faktiskt ... inget annat än plastiga leksaker och jag tror knappast det är vad Richard Sandrak tränat på för att bygga den där hyddan. Richard Sandrak är ett extremfall. Bägge hans föräldrar var träningsfreaks och han hade knappast börjat lyfta skrot vid tre års ålder om det inte vore för dom.

USA tar ett steg till för att hålla sina unga från det andra könet så länge som möjligt. Nu med en kyskhetslinje av underkläder. ”What Would Your Mother Do” heter den kyska kollektionen där trosorna pryds av texter som ”Zip it” och ”Dream on”. Kollektionen är skapad för att användas som underlag för ett samtal som kan hjälpa familjer att stärka moralen när det gäller relationer och dating.

Texterna "Dream on", "Zip it", "Not Tonight" ska hindra tonårsflickor från att ha sex.

Tja, funkar detta så blir jag imponerad. En "söt påminnelse" kallas det för i texten, men om det gått så långt så föräldrarna måste påminna sina barn med hjälp av deras underkläder kanske de lika gärna kunde sätta på dom ett riktigt kyskhetsbälte för min gissning är att de där trosorna är lika lätta att ta av som vilka som helst.

Vatten i förknasaren

Morgonlöpet gick faktisk över förväntan med tanke på att benen var lite möra när jag gick ut. Det blev ca 4 km tempolöpning och 4 varv intervaller på friidrottsbana. Jag har definitivt blivit snabbare.

När Bäjb vaknade drog vi till Lagan igen för andra golfrundan för året. Jag gick på ett slag mindre, men jag slog med klubbor med lägre nummer för att komma längre, vilket jag gjorde. Jag kom faktiskt på green en gång och gjorde ett stiligt par.

Efter golfen åkte vi till Exir a.k.a Bäjbos wörk för att fixa bilarna. Min fick sommardäcken på och sen spolade Bäjb av dom med högtryckstvätten. Bäjb fick också för sig att avfetta och spola av motorn och när han gjort det på sin bil och den fortfarande startade körde han min med.

... sen startade inte hans längre. Antagligen har det blivit blött nånstans där det inte ska vara blött och trots att den fick stå och steka i solen och vi provade med startkablar fick den inte liv igen, Efter några timmar gav vi upp och nu står bilen kvar på hans jobb och batteriet på laddning. Hoppas den startar i mon, Tycker synd om Bäjb som slet så.

Min lilla pärla tycks dock ha fått nytt liv av tvätten. Lampjäklen tändes igen, men motorn låter helt annorlunda och det är ett helt annat drag i den. My guy's sucha fixersch! De nya fina rosa ventilhattarna åkte såklart på också och se så tjusigt det blev. Däcken hade ju kunnat vara snyggare, men man kan ju inte få allt här i livet.

Nu... efter att ha varit ute och jobbat hårt i 8 timmar är vi ganska möra. Jag har ont i varenda muskel i hela kroppen och jag frossar efter att ha blivit rejält bränd av solen. Har extremt snygga ränder efter BH-band och linne och jag ser ut som ett fyllo med röd mule. Nu väntar suppersch som känns som det kommer smaka godare än nånsin.

En perfekt dag in the life of the Stacemaster and Bäjb.