Oxygen

Att andas är elementärt för att leva, right? När man andas tillför man syre till blodet, som i sin tur syresätter organen. Organen är i behov av syre för att fungera. Om man rör sig snabbt så krävs en högre energiomsättning i musklerna vilket leder till att man får ett ökat behov av syre vilket leder till att man blir andfådd. And so on... Så vem försökte jag lura när jag trodde att jag skulle kunna träna idag?

Redan när jag gick till jobbet upptäckte jag hur lite syre jag tillförde kroppen. Jag var helt slut när jag kom fram. Vad jag än gör blir jag andfådd. Dessutom dunkar det i mina bihålor och näsan förvandlas till en öppen kran så fort jag lutar mig aningens framåt. Jag insåg snabbt att träna bara var att glömma. DARN! Jag vill ju komma igång nu. Visst hade jag kunnat gå och försökt, men det känns som om det säkert gjort mer skada än nytta. Risken finns ju att jag blir sämre igen och dessutom är misslyckad träning inte direkt peppande.

Så jag tog en promenad efter jobbet istället. Det var jobbigt nog vill jag säga, trots att jag inte alls gick i den takt jag brukar. Dessutom kommer plågan med grus och sandyra med våren och det var inte direkt snällt mot min redan täppta och kliande näsa.

Dagen har i övrigt varit ganska så snäll mot mig. Fullt upp från ankomst till avfärd, men det har flutit på bra. Jag klarar nog veckan ut i alla fall.