De rår inte för att de mördat... eller?

Igår skrev DN en artikel om att nätmobben går hårdast åt de fall som uppmärksammas mest i media. De försökte sedan ta skulden ifrån journalisterna genom att peka på en ny journalistetik där man är extra försiktig med att publicera namn och bild på de inblandade. Men den etiken gäller visst inte alla. Idag kan man som topprubrik på Expressen.se läsa se både bild och namn på Växjömördaren och hennes två offer. Ja, så var det med den etiken och jag blir inte förvånad om det dyker upp liknande rubriker i både Aftonbladet och DN inom kort.


Det är mord oavsett
Ingen kan ju ha undgått historien om pappan som mördade sin familj och sig själv i Skåne i torsdags. Vilken tragedi minst sagt. Igår kom den 18-åriga dottern, och enda överlevande, hem från en resa till Bosnien. Hur kommer hon klara av detta? Kan man ens ta sig igenom något sånt här? Man kan bara hoppas hon har tillräckligt många runt sig så hon får det stöd hon behöver.

Nu debatteras såklart vad detta ska kallas. Familjedrama, utvidgat självmord eller helt sonika mord är några av förslagen. Min åsikt är samma här som i fallet med kvinnan som mördade i början av veckan. Det är mord, punkt slut. Till detta finns ingen tvivel oavsett vilka som mördats eller motivet till dådet. Dock tycker jag inte att det utesluter tragedi eller utvidgat självmord.

Detta verkar (obs att jag skriver verkar för jag kan bara utgå ifrån vad jag läser och i själva verket har ju ingen av oss nån aning) inte falla inom ramen för det "normala" kvinnomordet där maken är gärningsmannen. Dels har han också mördat sitt eget barn och dels har han även tagit sitt eget liv. Man får intrycket av att mordet ska ha skett i förtvivlan, mer än i vansinnensdåd... men som sagt, det är bara ett intryck med utgångspunkt i det man läser och behöver inte alls vara förenat med sanningen. Men spelar det verkligen någon roll. Det är ändå en tragedi.

Psykiatrins skuld
Vi tycks ha kommit till en punkt när mördare inte längre ska hållas skyldiga för vad de gjort. Återigen försöker man lägga skulden på psykvården, liksom i fallet med Växjökvinnan, som alltså heter Levona Svensson. Ok... svensk psykvård är kass, det tror jag alla är rörande överens om och att man skyller på den kan ju föra något gott med sig. Debatten är igång och det blir svårare för landsting och politiker att ignorera frågan. Jag undrar hur det funkar i andra länder när det gäller psykvård... hur den ser ut och framför allt hur det ser ut relaterat till denna typ av brott. Vid en sådan jämförelse borde man väl ganska lätt kunna se hur stor skuld man kan lägga på den misslyckade vården.

Dock kopplat till dessa fall säger Göran Hägglund det ganska bra:

Det finns ingen som man ställa till svars. Problemet är ju att ett beslut om att skriva ut någon kan ha varit rätt då. En patient kan ha skrivits ut på korrekta grunder och sen kanske patienten struntar i att ta sin medicin eller så händer det något i personens liv som påverkar tillståndet.