Helg-TV

Alla helgona-helgen är snart är förbi, men jag kan inte låta bli att kommentera lite av det som visades på TV denna helg.

Fredagen började med att Laila Bagge visade rumpan i en rump-chock i Idol. Hon försvarar sig med att hon i alla fall hade trosor på sig denna gång. Hmm....

Detta är egentligen för mig helt ointressant. Som tur är har jag inte ens råkat se detta program eftersom det går på svt men, men det går ju inte att undvika eftersom det skrivs så jäkla mycket i tidningarna. Dansbandskampen alltså. What's the point? Läser man på Wikipedia ska tävlingen vara mellan 5 helt okända dansband som sökts sig in via webben. Men vad gör då Black Ingvars där? Jag kan inte mina dansband, men jag vet så mycket som att Black Ingvars INTE är ett okänt dansband. Är det inte lite orättvist mot de andra banden att ta med ett band som säkerligen redan har en fan-skara bland dansbandsfanatiker?

Eftersom min look-a-like åkte ut förra veckan skippade jag skiten i går. Amy Diamond åkte ur körslaget. Och lilla Amy grät. Skönt att se att folken inte röstar på hoppitossan bara för att hon är så söt längre. Hörde inte vad de sjöng, men jag kan slå vad om att den överenergiska Amy inte stod still en sekund. Jag sörjer dock med dig Bäjb, som måste vara alldeles förkrossa nu ;).

Nä, jag kollade på Singing Bee Celeb. Eller kollade var ett starkt ord, men jag hade det på i bakgrunden. Vilken höjdarshow! NOT! Jag blir förvånad över hur kända människor kan ställa upp på att förlöjliga sig själva så. Hasse Aro i all ära, men du var verkligen helt kass.

Jag avslutade kvällen med ett avsnitt av CSI Miami. Vet inte varför jag envisas med att kolla på detta program, när allt jag gör är stör mig på fräger, skådisar och flashiga klipp och effekter. Jag la märke till ytterligare en sak hos Horatio Crane i går... förutom att hans brillor åker av och på och han byter vinkel för varje ord han säger. Under hela avsnittet sa han inte mer än en mening åt gången. Inte en enda gång! En kort och macho replik och sen över till motspelaren, för att sedan gå tillbaka till den hårda snuten för en hes och ännu kortare mening eller till och med bara ett ord. Ursäkta krassheten här, men David Caruso är nog en av de sämsta skådisarna jag nånsin skådat som lyckats ta sig så långt. Emily Procter, som spelar Calleigh Duquesne, är inte ett dugg bättre. Avslutningsscenen igår, när hon gick mot kameran gråtandes i slowmo, var bland det uslaste jag sett. Jag skulle säkert inte göra det ett dugg bättre själv, men jag skulle heller aldrig försöka.

Det får vara nog sågning för nu. Slutsatsen är i alla fall att det mesta som visas på TV är ganska kass.