Politik är svintråkigt!

Tänk att jag en gång stod på gatorna och demonstrerade, var med i ungdomsförbund och ockuperade hus. Jag lyckades lura till och med mig själv att jag var politiskt engagerad. I själva verket var jag ganska ovetandes om vad nåt egentligen handlade om. Visst hade jag åsikter och idéer om hur saker skulle vara och hur det ultimata samhället skulle se ut, men inte många av dem var direkt verklighetsförankrade. Skulle nån fråga mig vad Syndikalisterna (i vilkas ungdomsförbund det var jag var aktiv i) står för, skulle jag inte ha en aning... varken då eller nu. Det handlade mest om revolt mot det samhället som var/är. jag var ju tonåring för bövulen.

Politik är bland det tråkigaste jag vet. Jag har fortfarande åsikter, men jag har ingen aning om med vilket parti jag håller. En gissning är att jag är lite av varje. Det var inte bra när sossarna regera och det är iu inte bra nu... frågan är om man nånsin kommer tycka att det är det.

Jag röstade på Moderaterna i förra valet. Varför... jo, för att jag inte tyckte det var bra som det var och då var det Sossarna. Trodde jag att det skulle bli bättre med Moderaterna? Nja, troligen inte, men det var nåt annat än det som var.

Vad jag hatar mer än politik itself är allt detta fram och tillbaka. Sossarna gör en sak... Moderaterna gör tvärtom... sen kommer Sossarna och återställer... tills Moderaterna regerar igen och gör om. Jag ni hajjar... skatterna är väl det bästa exemplet. Att det rapporteras om rekordlågt stöd för Sossarna idag, ser jag som nåt positivt. Låt nu Moderaterna sitta några år till innan vi ska börja röra om allt igen. Om vi nu ska ha Sossarna tillbaks till makten, kan vi väl åtminstone vänta tills de bytt ut den där überträliga Mona Sahlin.

Det är bara att gilla läget vad det än är... vi har det trots allt ganska bra i Sverige om man jämför med många andra länder. Gnälla på det jag inte är nöjd med kan jag och tänker fortsätta med, men jag överlåter den urtråkiga politiken till de som av nån outgrundlig anledning tycker det är kul.