En gammal jävla surkärring

Oh, My Goshness! Är det vad jag håller på att förvandlas till? Gud, hjälpe mig!

Jag var så himla förbannad i går kväll att jag höll på att gå bärsärk. Det är nämligen så att det under mig har flyttat in någon som tycker väldigt mycket om att ha fest... alldeles FÖR mycket! Det har varit konstant fest där varje helg, fredag och lördag sedan he/she/it flyttade in. Jag misstänker att det är första-lägenheten-syndromet. Kanske är he/she/it fortfarande den enda i umgänget som har en egen lägenhet.

Igår var det allsång därnere... till MTVs Rn'B-körare. Vad jag hörde hit upp var en överjävligt hög bas och en massa fylleröster som vråla från botten av sina lungor. Lät horribelt! Och länge höll de på... flera timmar!

Som om inte all denna helgtortyr vore nog, har jag ju sedan länge en granne bredvid som antagligen har varenda sportkanal som existerar och har träff med grabbarna i princip varje kväll. Även här gillas volym och det ska skrikas högt både BUuuU och JAAAaaA var och varannan minut.

Det var SÅ nära igår att jag gick ner och ringde på för att be dem hålla käften, men jag la band på mig. Och i morse hade Kirsten (som var den vän i vår vänskapskrets som fick lägenhet först, i vilken vi säkert gjorde livet surt för många grannar) gjort en kommentar på min arga status på Facebook: "Hehe.. det var inte såååå många år sedan folk säkerligen tänkte så om oss. ;)" När jag läste det slog det mig. Jag har gått över strecket. Jag är officiellt den där gamla gnälliga grannkärringen. Jag har blitt vad jag lovade mig själv att aldrig bli.

Jag ÄR en gammal jävla surkärring.