Fehime Sagmar, 91cm lång, har i över 35 år åkt taxi till och från jobbet. Chaufförerna har utan problem lyft upp henne i bilsätet. Men i och med att Fehime gått upp i vikt orkar de inte längre och hon tvingas ha med sig en pall för att kunna klättra upp i bilen.
Låt mig se här... För 35 år sedan vägde hon 24 kg. Då började taxichaufförerna bära in henne i taxibilen. Över åren har hon ökat i vikt till 40kg idag. Att det har gått bra i 35 år betyder ju inte att det är så att hon huxflux blivit för tung. De kanske tyckt att hon varit tung länge, men det är inte fören nu de satt punkt.
Nu bär hon med sig en pall som väger 1kg. En lösning hon fått hjälp med av kommunens handläggare. Jag förstår Fehimes aber med att behöva bära runt på en pall, men kan hon verkligen skylla på det när hon inte kan förstå taxichaffisarnas upplevelse av att hon är tung?
Detta påminner mig om vad jag själv kallar för "personlig assistent-syndromet". De som beviljas personlig assistent har såklart all rätt i världen till det. De ska fungera som en högerhand, som utför det man normalt skulle klara själv, men inte längre kan p.g.a sjukdom eller skada. Syndromet jag beskriver gäller LÅNGT ifrån alla och jag försöker inte på nåt sätt vara fördomsfull här, men alltför ofta ser jag fenomenet där den sjuke lever helt genom sin assistent. Denne gör allt... även det den sjuke klarar själv. De är ofta helt självfokuserade. Allt cirkulerar kring dem och vad de ska ha hjälp med. Och det är inte bara assistenten som ska serva (och jag kallar det serva, för det är vad det blivit. Service istället för assistans), utan alla runt om.. för det har de rätt till. De är handikappade. Får de inte den hjälp de kräver är det diskriminering.
Denna typ av människa är otroligt påfrestande för sin omgivning och inte minst för sjukvården. På något sätt blir de förblindade av sitt egen handikapp och när de är utan sin "service" känner de sig felbehandlade. Och man kan ju förstå dem. De blir utlämnade. Vissa får ha med sig sina assistenter när de ligger inlagda på sjukhus, men många blir här överlämnade i sjukvårdens händer, där det inte finns i närheten av så mycket utrymme service som de är vana med. De blir hjälplösa och därmed otrevliga och ännu mer krävande. Ett problem som är svårt att hantera och svårt att lösa.
Fehime har nog inte det syndrom jag beskriver ovan, men hon borde inse att hon faktiskt ÄR en börda för färdtjänstchaufförerna i detta fall. Det finns arbetsmiljölagar som säger att de inte ska behöva slita ut sina ryggar i tjänsten. 40 kg i sig är ganska mycket och att lyfta in en person med den vikten i en bil är både bökigt och oergonomiskt även om hon är liten. Att ha en pall i bakluckan på alla färdtjänstbilar som hon föreslår vore ju såklart utmärkt, men då hon fortfarande tycker att de ska lyfta in henne i bilen tycker jag är en tendens till ovan beskrivna inställning.
No comments:
Post a Comment