När jag skar av tummetott

Ni vet de där röda stearinet, eller vad det är som sitter runt julosten? Det är ju fint och skapar ju lite känsla, men det är ju ett åbäke att skala av det. Jag har lärt mig den hårda vägen att det allra bästa är att ta en kniv och skära runt och sen dra av den för näve.

Det var en vintermorgon för lääänge sedan. Jag traskade halvvaken ut i köket för att göra en delikat vörtsmörgås med den utsökta osten på. Jag greppade osthyveln och började cirkulera runt osten för att få bort skalet. Helt plötslig vart det alldeles varmt om tummen. Det gjorde inte ont, men jag såg hur blodet började forsa... eller spruta är väl ett bättre ord. Jag vågade knappt kika efter under allt blod vad som hänt, för jag hade faktiskt ingen aning. Förutom värmen kände jag ingenting. Jag lyckades få bort tillräckligt med blod för att se att tumtoppen var kluven ungefär i nivå med halva nageln, rakt igenom och endast satt fast i en liten remsa på ena sidan. Jag såg det eftersom när jag torkade bort blodet hade jag råkat "välta över" ovandelen så den hängde bredvid. Vid detta laget började det svartna för ögonen.

Jag välte snabbt över "locket" på tummen igen och drog runt en halv rulle hushållspapper runt, samtidigt som jag ropade på mitt ex som låg kvar i sängen. Han fattade inte alls att det var nåt allvarligt och låg lugnt kvar. Jag fumlade inåt sovrummet, men kom bara till dörren innan knäna vek sig och där satt jag på knä. Kolsvart framför mig och rött över hela golvet. Det dröjde bra länge innan han fattade vad som hände och kunde hjälpa mig med mer papper för att blodstilla.

Det tog en hel evighet innan blodet slutade spruta. Som tur är har man genom åren på sjukan samlat på sig ett ganska välfyllt förbandsförråd och med lite kompresser och läkartejp lyckades jag tejpa tillbaks locket. Konstigt nog gjorde det aldrig ont under incisdensen. Efteråt däremot... ujujuj.

Jag var handikappad aslänge. Utan tummetott blir allting svårt. Dessutom hade jag monsterbandaget kvar i flera dagar... jag vågade helt enkelt inte ta bort det eftersom jag var säker på att biten skulle vara kolsvart och trilla dän då.

Snacka om förvånad jag blev när jag till sist vågade ta bort bandaget och toppen mirakulöst nog hade läkt fast jättefint och man knappt kunde tro att den nån gång ens varit lös. Idag har jag inte ens ett ärr. Måste ha världens bästa läkkött.

Sensmoralen i denna berättelsen:
Skala aldrig osten med osthyveln!